Svar på fråga 1997/98:434 om lånedatorer och mervärdesbeskattningen

Carl Fredrik Graf har frågat mig om vilka åtgärder jag tänker vidta för att åstadkomma att mervärdesskatt på företagsägda datorer alltid blir avdragsgill. Frågan går tillbaka på en information som Riksskatteverket nyligen lämnat till skattemyndigheterna, och som anger Riksskatteverkets uppfattning om de mervärdesskatterättsliga konsekvenserna vid företagens anskaffning av s.k. hemdatorer.

I informationen anger Riksskatteverket att anskaffandet av datorer för de anställdas privata bruk inte bör anses utgöra ett förvärv för verksamheten även om syftet är att höja datamognaden i företaget. Detta innebär, enligt informationen, att arbetsgivaren inte har avdragsrätt eller rätt till återbetalning av mervärdesskatten vid anskaffningen av datorerna till de anställda.

Enligt mervärdesskattelagstiftningen föreligger avdragsrätt för ingående skatt i en verksamhet som medför skattskyldighet, om den ingående skatten hänför sig till förvärv eller import i verksamheten. Regeln har samma innebörd som motsvarande bestämmelse i EG-rätten, där det uttrycks så att avdragsrätt föreligger i den mån varor används i samband med den skattskyldiga personens skattepliktiga transaktioner. Enligt Riksskatteverkets information innebär detta bl.a. att en tillgång som uteslutande skall nyttjas privat inte berättigar till avdrag av ingående skatt. Om varan endast i ringa omfattning används i verksamheten kan den inte anses ha anskaffats för verksamheten, varför avdrag inte heller skall medges. Jag noterar att Riksskatteverket i informationen inte, som Carl Fredrik Graf utgår från, nämner frågan om datorns fysiska placering som bestämmande för om avdragsrätt är tillåten eller inte.

Riksdagens beslut hösten 1997 rör, såsom Carl Fredrik Graf påpekar, förmånsbeskattning för den anställde. Syftet med regeringens förslag var att främja utbildning i modern teknik bland de anställda i företag i Sverige. Det är viktigt att även vuxna får del av datautbildning och att man riktar särskild uppmärksamhet på arbetstagare som inte så ofta kommer i kontakt med datorer. Riksdagens beslut ökar möjligheterna för anställda att delta i IT-utbildningar och låna hem en dator. Därmed vidgas möjligheterna till alternativa utbildningsformer utan skattekonsekvenser för den enskilde.

Riksdagsbeslutet rörde således inkomstbeskattningen och förmånsbeskattningsreglerna för de anställda. Det finns i detta fall inte någon parallell mellan avdragsreglerna på mervärdesskatteområdet och de regler som gäller vid inkomsttaxeringen i fråga om avdragsrätt för inventarier som anskaffas för privat nyttjande av anställda i företag, eller de regler som vid inkomsttaxeringen gäller i fråga om förmånsbeskattning av de anställda vid sådant privat nyttjande.

Eftersom vår lagstiftning på mervärdesskatteområdet bygger på gemensamma regler överenskomna inom EG, kan några särskilda lagregler om utökad avdragsrätt för s.k. hemdatorer inte införas. Avdragsrätt kan således endast medges när en anskaffning verkligen sker för verksamheten. Denna bedömning ankommer på skattemyndigheterna. Jag avser därför inte att vidta några åtgärder i de avseenden Carl Fredrik Graf anger.