Svar på fråga 1997/98:36 om tunnelbygget vid Hallandsåsen

Bodil Francke Ohlsson har frågat mig vad jag avser att göra för att stoppa hela den katastrofala situation som uppstått genom tunnelbyggandet i Hallandsåsen.

Låt mig börja med att säga att jag är djupt upprörd över det som har inträffat. Det är häpnadsväckande att man handskas så vårdslöst med farliga kemikalier. Att ett statligt verk är inblandat ser jag dessutom som särskilt allvarligt.

Banverket har i ett beslut av regeringen den 5 mars 1992 fått tillstånd till expropriering av mark för omläggning av Västkustbanan i tunnel genom Hallandsåsen. I det beslutet föreskrev regeringen flera miljövillkor. Bl.a. föreskrevs att verket skall iaktta allmän aktsamhet så att naturvårdens, kulturmiljövårdens och friluftslivets intressen så långt möjligt skyddas för påtaglig skada. Dessutom föreskrevs att arbetet med tunneln skall utföras så att påverkan på grund- och ytvatten minimeras samt att verket i samråd med länsstyrelsen skall upprätta och bekosta ett kontrollprogram avseende grundvatten, ytvatten och naturmiljö.

Vid tunnelbygget har en kemisk produkt kallad Rhoca Gil använts som tätningsmedel. I Sverige har vi sedan många år regler för hanteringen av kemiska produkter. Dessa regler finns bl.a. i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Reglerna innebär att den som använder kemiska produkter är skyldig att vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Dessutom är den som yrkesmässigt använder en kemisk produkt skyldig att ha den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot dessa regler kan enligt lagen om kemiska produkter dömas till böter eller fängelse i ett år.

Det är dessa centrala regler om miljöhänsyn som Skanska och Banverket är skyldiga att iaktta vid tunnelbygget.

Allt sprängningsarbete har nu stoppats och Banverket har tagit fram ett tiopunktersprogram. Programmet innebär bl.a. provtagningar för att studera miljöeffekterna, ett saneringsprogram, läkarundersökningar av anställda och utseende av nya projektchefer. Dessutom skall externa experter anlitas och alternativa metoder utredas.

Enligt lagen (1995:1649) om byggande av järnväg gäller att en järnvägsplan innehållande en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas och föregå ett byggande av en järnväg. Lagen trädde i kraft den 1 februari 1996 och var således inte gällande när tunnelbygget genom Hallandsåsen påbörjades. Om tunnelbygget hade påbörjats i dag hade projektet dock prövats enligt den lagen. I delbetänkandet Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU 1997:32) föreslås påtagliga utvidgningar av lagen med kopplingar till balkens regler om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar och de förfaranderegler som skall iakttas vid en sådan beskrivning.

I lagrådsremissen med förslag till miljöbalk föreslås att miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna krävas i flera fall än vad som gäller i dag och att reglerna för innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning blir mer specificerade. Dessutom föreslås att allmänhetens möjligheter att påverka skall förstärkas genom ändringar i processen kring miljökonsekvensbeskrivningar. Ett tidigt samråd skall hållas med enskilda som särskilt berörs och länsstyrelsen långt innan en ansökan görs och miljökonsekvensbeskrivningen upprättas. För verksamheter som kan antas ha betydande miljöpåverkan skall ett förfarande med miljökonsekvensbedömning genomföras. Denna bedömning innebär ett utvidgat samråd med fler myndigheter och en bredare allmänhet.

Regeringen kommer att tillsätta en kommission för att utreda vad som hänt och vilka lärdomar som kan dras inför framtiden.