Svar på fråga 1997/98:657 om byte av elleverantör

Eva Goës har frågat mig på vilket sätt jag avser att verka för att underlätta för svenska konsumenter att byta elleverantör.

Enligt ellagen kan alla elkunder fritt välja elleverantör. Vid övergången till den nya marknadsordningen år 1996 infördes ett tidsbegränsat system med s.k. leveranskoncessioner. Syftet var att skapa stabilitet och skydda bl.a. mindre kunder, som inte kunde eller ville byta elleverantör. Den som innehar leveranskoncession är inom det aktuella koncessionsområdet skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till priser som kan prövas av nätmyndigheten. För den som väljer att köpa el från annan än leveranskoncessionären måste elförbrukningen mätas timvis.

Kravet på timvis mätning har införts för att säkerställa elsystemets effektiva drift och för att åstadkomma en rättvis kostnadsfördelning. Som framhållits av bl.a. näringsutskottet i betänkande 1995/96:NU20 om vissa kompletteringar av elreformen, uppnås bästa hushållning och största möjliga effektivitet vid mätning av den verkliga förbrukningen.

Den 1 juli 1997 infördes för kunder med s.k. direktmätning ett takpris på 2 500 kr för timregistrerande mätutrustning och dess installation (prop. 1996/97:85, bet. 1996/97:NU11, rskr. 1996/97:266). Därmed ökade möjligheterna för elkunder med liten elförbrukning att delta i handeln med el. Takpriset har öppnat elmarknaden för bl.a. konsumenter som har elvärme.

Takpriset bör kunna sänkas i takt med att teknik och marknadsutvecklingen sänker kostnaderna för mätutrustningen. En fortsatt prispress på mätutrustning kan därmed säkerställas. Mycket talar för att det inom några år kommer att finnas tillgång till mätare till priser som är rimliga för de flesta elkunder.

Enligt min bedömning finns det goda skäl att hålla fast vid kravet på timvis mätning. Mätarna ger nya möjligheter för kommunikation mellan elkunderna och elleverantörerna, vilket skapar förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av elsystemet. Elkunderna kan få regelbunden information om sin elförbrukning vilket underlättar elhushållningen och en effektiv elanvändning. Detta är i sin tur en förutsättning för ett ekologiskt uthålligt energisystem. Erfarenheter visar också att en bred installation av timregistrerande mätare möjliggör effektivisering av nätverksamhet och kostnadssänkningar. Dessa fördelar uppnås knappast i ett system med schablonavräkning, som är det alternativ som förs fram till den timvisa mätningen.

Frågan om den timvisa mätningen och schablonavräkning sammanhänger med systemet med leveranskoncessioner. Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Systemet med leveranskoncessioner skall utvärderas inför utgången av koncessionernas giltighetstid i enlighet med vad som bestämdes då systemet infördes (prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2). Härigenom skapas underlag för en prövning av systemet, bl.a. om det på ett ändamålsenligt sätt tillgodoser de små konsumenternas behov av skydd på elmarknaden. I utvärderingen bör ingå att överväga om systemet med leveranskoncessioner skall permanentas i någon form.

Regeringen avser att inom kort tillkalla en utredare med uppdrag att utvärdera systemet med leveranskoncessioner. Frågan om den timvisa mätningen och schablonavräkning kommer naturligen att tas upp i detta sammanhang. Det bör bli en uppgift för utredaren att analysera behovet av och överväga förutsättningarna för att undanta de små konsumenterna, dvs. lägenhetskunder och liknande, från grundprincipen om timvis mätning.