Fråga 1997/98:573 av Dan Ericsson (kd) till socialministern om ersättning till lobotomerade

Ministern har gett besked att de som tvångssteriliserats kan få skadestånd för att steriliseringslagen kan ses som ett övergrepp. Det är ett annat besked än det ministern gav på en fråga jag ställde den 20 juni 1996 i en principiellt sett liknande frågeställning. I Sverige utfördes under 1940- och 1950-talen lobotomi på psykiskt sjuka som en ångestdämpande åtgärd. Lobotomin gjorde att patientens personlighet blev förändrad. I Norge hände samma sak. Men där har man beslutat att de som efter andra världskriget lobotomerades, och fortfarande lever, skall få en engångsersättning. Över 400 personer har nu fått detta. Sverige måste agera på motsvarande sätt. I en motion 1996 begärde jag att en statlig ersättning skulle utgå. Detta avslogs av riksdagens majoritet. Jag återkom hösten 1997, inte minst mot bakgrund av socialministerns ställningstagande till förmån för ersättning till tvångssteriliserade. I frågesvaret till mig den 28 juni 1996 hävdades att för att någon ska bli skyldig att utge ersättning enligt skadeståndsrättsliga regler krävs att det kan bevisas att skadan orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Hur stämmer detta svar med det besked Wallström gett avseende tvångssteriliseringarna? Vidare att behandlingen skedde med då gällande kunskaper i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Men vi vet att lobotomin då metoden infördes ifrågasattes som ett människovärdigt ingrepp. Enligt artiklar i DN nyligen var det vare sig frågan om vetenskap eller beprövad erfarenhet.

Min fråga är hur socialministern mot bakgrund av de nya informationer som framkommit kommer att agera vad gäller ersättning till lobotomerade.