Mycket är att säga om de ekonomiska svårigheterna som Teatersverige brottas med i dag. Orsakerna är lika många som teatrar men generellt kan sägas att det ibland inte räcker med att spela för utsålda hus, det går ändå inte ihop.
Den dramatik som utspelas kring Göteborgs stadsteater skulle kanske kunna ha undvikits om parterna, på ett tidigt stadium, samtalat med varandra. Jag menar inte att förändringar inte måste göras, utan kritiserar bristen på dialog och tydlighet.
Men det hade ändå inte löst det allmänna kostnadsläget för Sveriges teatrar.
Jag vill här betona dialektiken mellan våra fristående teatergrupper, länsteatrar, stadsteatrar och nationalscener.
Den kulturgrupp som har den högsta arbetslösheten i dag är våra teaterskådespelare.
Är det för många skådespelare, är lokalhyrorna för höga, eller...
Under tiden, medan staten utreder, behöver den mycket svåra situationen i Göteborg snabbt lösas på ett anständigt sätt.
Avser statsrådet verka för att en medling kommer till stånd?