Svar på fråga 1997/98:530 om regeringsförklaringen och den statliga beskattningen

Karin Pilsäter har frågat mig om på vilket sätt ett jämställdhetsperspektiv genomsyrade förslaget om beskattning av förmånsbilar.

Frågan är ställd med hänvisning till ett uttalande i regeringsförklaringen om att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alla delar av regeringens politik.

Förändringarna i beskattningen av bilförmåner motiverades av att dåvarande regler var otillfredsställande från framför allt miljösynpunkt. Förmånsvärdet beräknades utan hänsyn till förmånshavarens privata körsträcka. Reglerna gav därmed inte något kostnadsincitament att begränsa den privata körningen. Även från rättvisesynpunkt framstod det som angeläget att förmånsvärdet också påverkades av hur mycket förmånsbilen användes för privata resor. Till detta kom att reglerna inte uppfyllde kraven på en likformig och neutral beskattning; skatteuttaget skall vara detsamma oavsett om arbetsersättningen utgår i form av kontant lön eller naturaförmån och oavsett vilken form av förmån det är fråga om. Det tidigare bilförmånsvärdet översteg nämligen kostnaden för en motsvarande privat bil.

Enligt min mening bör beskattningen av bilförmån vara utformad efter de riktlinjer som drogs upp i samband med den nya lagstiftningen.