Gullan Lindblad har frågat mig vilka åtgärder jag avser att föreslå för att öka sjuka människors möjlighet till såväl medicinsk som yrkesrehabilitering.
I sin fråga tar Gullan Lindblad bl.a. upp de s.k. FINSAM-försöken. Som Gullan Lindblad känner till har riksdagen under förra året beslutat om proposition 1996/97:63, den s.k. samverkanspropositionen. Propositionen innebar att ett system med friare mål- och resultatstyrd användning av medel avsedda för samverkansprojekt och rehabilitering i syfte att uppnå samverkansvinster har införts fr.o.m. den 1 januari i år. I beredningen av regeringsförslaget ingick bl.a. den utvärdering av F1NSAM-försöken som gjordes av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. Regeringen föredrog dock att gå längre med sina förslag om samverkan än vad som skulle ha blivit fallet om vi i stället endast hade föreslagit att F1NSAM-modellen skulle ha införts. Med regeringens förslag har nu möjligheter skapats för samtliga aktörer att samverka. Samverkan skall vara en del av ordinarie verksamhet och involvera personal på olika nivåer inom respektive myndighet eller organisation. Därmed ges goda möjligheter att göra rehabiliteringen av människor med bl.a. komplex problematik effektiv genom den breddning av kompetens och resurser som samverkan ger. Regeringens förslag inskränker sig således inte enbart till att samverkan skall kunna ske mellan försäkringskassan och landstinget.
Regeringen har senare i budgetpropositionen för år 1998 samt i regleringsbrev fullföljt de riktlinjer som föreslogs i den s.k. samverkanspropositionen vad avser samverkan på rehabiliteringsområdet med bl.a. lagförslag. Redan i dag finns i lagen om allmän försäkring en lagfäst skyldighet för försäkringskassan att - om den försäkrade medger det - i arbetet med rehabiliteringen samverka med den försäkrades arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndigheten och andra myndigheter som kan vara berörda. Försäkringskassan skall därvid verka för att dessa, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försäkrade. Det är således inte på det sättet som Gullan Lindblad påstår att det fattas lagfästa skyldigheter att samverka.
I regleringsbreven för år 1998 har Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen dessutom fått ett gemensamt mål i form av att "aktivt samverka så att en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet uppnås. Syftet skall vara att varje individs arbetsförmåga blir tillvaratagen så att det blir möjligt för den enskilde att försörja sig genom eget arbete".
Med anledning av påståendet att samverkan inte alls har kommit till stånd i flera län vill jag redovisa att det vid mina besök runt omkring i landet är en hög aktivitetsnivå när det gäller samverkan. Mig veterligt är samverkansarbetet i gång över hela landet. Jag vill också nämna att det i regleringsbrevet för år 1998 även framgår att Socialstyrelsen löpande skall utvärdera effekterna av samverkan inom rehabiliteringsområdet tillsammans med Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen och Riksförsäkringsverket. Slutlig redovisning skall göras senast den 1 juli 2000, med en första avrapportering den 1 juli i år.
Vid sidan av de nya formerna för samverkan som trätt i kraft vid årsskiftet pågår - som också Gullan Lindblad känner till - de s.k. SOCSAM-försöken med stöd av en särskild försökslagstiftning. SOCSAM innebär en finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst. Försöksverksamheten får bedrivas under tiden den 1 juli 1994-31 december 2000 inom tio lokala försöksområden. Godkännande finns i dag för åtta försöksområden men ytterligare ansökningar finns och behandlas för närvarande av Socialdepartementet.
Försäkringskassan har sedan 1990 kunnat köpa yrkesinriktade (numera arbetslivsinriktade) rehabiliteringstjänster för särskilt tilldelade medel. För 1997 hade 500 miljoner kronor avsatts och av dessa har 354 miljoner kronor utnyttjats för tjänsteköp. Detta innebär att ca 71 % av medlen utnyttjats. I sin årsredovisning för budgetåret 1997 anger Riksförsäkringsverket flera orsaker till denna minskning, bl.a. brist på tid/resurser hos handläggarna när det gäller arbetet med rehabiliteringsärendena.
Detta är självfallet oroväckande signaler och regeringen har därför i sin ekonomiska vårproposition föreslagit att socialförsäkringsadministrationen skall få resursförstärkning med 225 miljoner kronor år 1999. Denna förstärkning kommer att medföra att försäkringskassan kan satsa ytterligare resurser på rehabiliteringsarbetet. För att detta arbete fullt ut skall kunna fungera och effektiviseras måste nämligen administrationen få tillgång till tillräckliga resurser.
Jag kan också informera Gullan Lindblad om flera utredningar när det gäller rehabiliteringsområdet. Statskontoret har haft regeringens uppdrag att göra en översyn av de senaste årens rehabiliteringssatsningar med inriktning på den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. I sin rapport Perspektiv på rehabilitering (1997:27), som överlämnades till regeringen i mars 1998, konstaterar Statskontoret en rad brister i försäkringskassornas rehabiliteringsarbete, bl.a. när det gäller försäkringskassans köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster. Statskontoret har också lämnat förslag till förändringar för att komma till rätta med de problem som kunnat konstateras. Rapporten remissbehandlas till den 30 juni 1998 och kommer därefter att beredas inom Regeringskansliet.
Vidare har en särskild utredare för närvarande i uppdrag att utreda arbetsgivarens åtgärds- och kostnadsansvar vid rehabilitering. Utredaren skall bl.a. föreslå vid vilken tidpunkt arbetsgivarens ansvar skall inträda och hur långt rehabiliteringsansvaret skall sträcka sig. Uppdraget, som skulle ha redovisats i mars 1998, har fått förlängd tid till den 10 augusti 1998.
Förtidspensionsutredningen (SOU 1997:166) överlämnade den 13 november 1997 ett förslag till ett nytt system för förtidspension och sjukbidrag. Utredningen föreslår en sammanhållen ohälsoförsäkring som innefattar alla ersättningsfall vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Det innebär att förtidspensionen släpper kopplingen till ålderspensionssystemet och i stället slås samman med sjukförsäkringen. Regeringen har den 11 mars överlämnat proposition 1997/98:111 Reformerad förtidspension m.m. till riksdagen. Propositionen anger principer för ett nytt system för förtidspension och sjukbidrag. Av propositionen framgår även att de förändrade reglerna om förtidspension skall utformas så att de stimulerar till arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv.
Vidare har arbetsskadeförsäkringen varit under utredning. Utredaren skulle enligt uppdraget bl.a. analysera de senaste årens förändringar i arbetsskadeförsäkringen och bedöma om försäkringen ger en tillfredsställande trygghet för den som drabbas av en arbetsskada. Utredaren skulle särskilt belysa vilka effekter förslagen kan få för kvinnor respektive män. Utredningens betänkande Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) överlämnades till regeringen den 10 mars 1998. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Slutligen har en promemoria (Ds 1998:17) om företagshälsovården utarbetats inom Regeringskansliet och ett betänkande (SOU 1997:169) med förslag om den framtida rollen för Riksförsäkringsverkets sjukhus har överlämnats till Socialdepartementet.
Den sammanfattning jag nu har gjort om dels regelförändringar, dels om aktuella utredningar som bereds eller kommer att beredas inom Regeringskansliet, anser jag mycket tydligt visar på de ambitioner som regeringen har för att öka människors möjligheter till såväl medicinsk- som arbetslivsinriktad rehabilitering vid nedsatt arbetsförmåga.