Sten Tolgfors har frågat mig vad regeringen avser att göra för att inte bryta mot EU:s rekommendationer vad avser åtgärder för att öka sysselsättningen.
Sten Tolgfors menar att regeringen återkommande bryter mot de rekommendationer den själv varit med och beslutat om. Den här gången är det enligt Tolgfors rekommendationerna att sänka beskattningen av arbete, för att skapa förutsättningar för fler jobb som regeringen vägrar efterkomma.
De rekommendationer som Tolgfors hänvisar till är de sysselsättningsriktlinjer som antogs vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i november 1997. Dessa skall säkerställa en samordning av medlemsländernas sysselsättningsstrategier vad avser en samstämmig inriktning mot vissa mål och medel.
Genomförandet av politiken och dess konkreta utformning är till fullo en angelägenhet för varje medlemsland. Subsidiaritetsprincipen skall iakttas liksom medlemsstaternas behörighet i sysselsättningsfrågor. I riktlinjerna finns det tre mål som medlemsstaterna har förbundit sig att uppnå. I övrigt är det rekommendationer som medlemsstaterna själv avgör i vilken omfattning de vill följa. Medlemsländerna skall redovisa hur riktlinjerna omsätts i nationella åtgärder och då redovisa sin ståndpunkt och argument för den förda politiken.
Denna redovisning har regeringen i går överlämnat till riksdagen och till den europeiska kommissionen genom den nationella handlingsplan som återfinns som bilaga till vårpropositionen.
Vad gäller det område som Tolgfors tar upp, sänkt beskattning av arbete, delar regeringen Tolgfors uppfattning att skatte- och bidragssystem bör utformas på ett sätt som är gynnsamt för sysselsättningen. Dessa effekten beror på hur skatterna tas ut och för vilka ändamål de används. Sänkningar av skattetrycket på arbete ökar sysselsättningen varaktigt endast under förutsättning att de sänkta skatterna inte ses som ett utrymme för höjda löner. På längre sikt är det dock sannolikt att lägre skatter leder till motsvarande högre löner och därmed har en begränsad effekt på arbetskraftskostnaderna. Det finns inga empiriska studier som entydigt tyder på att sänkta skatter ökar sysselsättningen. Strukturen på skatteuttaget bör därför vara den centrala frågan sett ur ett sysselsättningsperspektiv. Det är dock av stor vikt att eventuella förändringar i skattesystemet inte äventyrar de offentliga finanserna.