Birger Schlaug har frågat mig om jag har för avsikt att verka för att mjölkkvoten ökar i Dorotea kommun med anledning av det miljöprojekt som pågår där för närvarande.
Regeringen har inom ramen för de lokala investeringsprogrammen avsatt och kommer att avsätta medel för att stimulera projekt som syftar till en ökad cirkulation av växtnäringsämnen mellan stad och land. Det är positivt att Dorotea kommun arbetar för att sluta kretsloppet mellan stad och land, vilket är ett viktigt steg i utvecklingen mot ett mer ekologiskt hållbart samhälle. Det är min förhoppning att även andra kommuner kan dra nytta av kommunens erfarenheter i framtiden.
I detta projekt kvarstår uppenbarligen ett problem för att processen skall kunna fungera optimalt och det är behovet av ytterligare animaliegödsel. Av allt att döma har man gjort bedömningen att den bästa lösningen vore gödsel från mjölkkor och för att kunna utöka koantalet krävs därför ytterligare mjölkkvot. En så omfattande ökning av mjölkproduktionen som föreslås kan inte enbart motiveras med att det avfall den ger upphov till efterfrågas. Det måste också finnas utrymme för behov av och intresse för en sådan utökning.
Sedan den 1 juni 1997 är kvoterna i Sverige fördelade i två regioner. För närvarande finns ca 20 Mkg mjölkkvoter i den nationella reserven. I 20 § förordningen (1994:1714) om mjölkkvoter m.m. anges att den nationella reserven handhas av Jordbruksverket som prövar frågor om köp, försäljning och annan överföring till eller från reserven. Vid den senaste handelsomgången uppgick kvantiteten till försäljning i mjölkkvotsregion 1 till 13 Mkg samtidigt som en kvantitet om 30 Mkg efterfrågades. I kvotregionen för övriga Sverige var förhållandet det motsatta. Där efterfrågades 54 Mkg kvot och 127 Mkg kvot var till försäljning.
För att få bättre balans mellan tillgång och efterfrågan på mjölkkvoter ser regeringen för närvarande över möjligheterna att få fram ett flexiblare köp- och säljsystem på administrativ basis.