Fråga 1997/98:441 av Åke Carnerö (kd) till näringsministern om skärgårdspolitiken

De svenska havs- och insjöskärgårdarna är unika. De flesta av våra skärgårdar har hyst bofast befolkning sedan många hundra år tillbaka och gör så fortfarande, vilket är en förutsättning för att hålla skärgården levande. Möjligheten till boende måste förstärkas liksom möjligheten till en fast utkomst i "skärgårdsnäringar".

Skärgårdsbefolkningens förutsättningar för utkomst och boende har försämrats. Den nya fastighetstaxeringen innebär för många att det i stort sett är omöjligt att bo kvar i de fastigheter som ofta gått i arv i flera generationer. Fiskenäringens villkor har försämrats genom miljöförstöring och skattevillkoren är sämre än konkurrentländernas.

Skärgårdsutredningens betänkande Levande skärgårdar (SOU 94:93) innehåller förslag som fortfarande inte har effektuerats. Det är nu hög tid att undanröja de olägenheter som skärgårdsbefolkningen är utsatt för i olika sammanhang. Det behövs bl.a. en bättre samordning av olika statliga myndigheters verksamhet i våra skärgårdsområden.

Min fråga till näringsminister Anders Sundström är:

När avser regeringen att lägga fram förslag om en samlad politik för utveckling av Sveriges skärgårdar?