Svar på fråga 1997/98:673 om kunskapslyftet och funktionshindrade

Sonja Fransson har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att göra kunskapslyftet tillgängligt för funktionshindrade.

Jag är väl medveten om att många funktionshindrade kan möta svårigheter när de vill studera inom vuxenutbildningen och jag anser att det är mycket angeläget att förbättra möjligheterna för de funktionshindrade.

Såväl kunskapslyftet som övrig kommunal vuxenutbildning skall erbjudas vuxna utifrån den enskildes behov och förutsättningar. Det är kommunernas ansvar att se till att utbildningarna är tillgängliga för alla och att skapa möjligheter för funktionshindrade att delta i både reguljär komvux och kunskapslyftet. Men det råder stora brister och många hinder behöver undanröjas för att de funktionshindrade skall få möjlighet att studera på samma villkor som övriga vuxenstuderande.

Regeringen har därför i särskilda tilläggsdirektiv uppdragit åt kunskapslyftskommittén att utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former av vuxenutbildning. Kommittén skall kartlägga och analysera de hinder som föreligger samt analysera omfattningen av de samlade resurser som anvisas för att möjliggöra för funktionshindrade att delta i vuxenutbildning. Det är också kommitténs uppdrag att analysera vilka åtgärder som behövs för att ge de funktionshindrade möjligheter att studera på likvärdiga villkor som övriga vuxenstuderande. Vidare skall kommittén kartlägga och analysera ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde vad gäller utbildning för funktionshindrade vuxenstuderande och omvårdnad i anslutning till utbildningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1999.

Regeringen har också avsatt särskilda resurser inom kunskapslyftet till Statens skolor för vuxna i Härnösand och Norrköping för utveckling av distanskurser som till självkostnadspris kan ställas till kommunernas förfogande för utbildning av studerande i kommunerna. I beslutet har handikappades behov lyfts fram som ett särskilt prioriterat område. Detta är ett sätt att underlätta för funktionshindrade att delta i vuxenutbildning. Kommunerna har också stora möjligheter att anpassa undervisningen efter deltagarnas behov utifrån de målstyrda kursplanerna.

Min bedömning är att det i kommunerna finns ett stort intresse av att skapa möjligheter för de funktionshindrade att delta i kunskapslyftet på sina villkor. Det har framkommit vid de konferenser och seminarier som Delegationen för kunskapslyftet arrangerat runt om i landet. Låt mig nämna ett exempel. Ett seminarium om dyslexi i Malmö för vuxenutbildare inom kunskapslyftet har mött mycket stort intresse.

Många problem återstår att lösa och jag hoppas att den kommande utredningen skall ge förslag till åtgärder som gör det möjligt för funktionshindrade att få studera inom vuxenutbildningen på samma villkor som övriga.