Fråga 1997/98:364 av Eva Goës (mp) till socialministern om amalgam

Riksdagen beslutade 1994 att amalgam skulle ha avvecklats till 1997. Trots det har användningen av amalgam ökat i Sverige från 1 000 kg till 1 200 kg det senaste året. Stick i stäv med vad folkhälsan kräver.

Detta hävdar man beror på den ekonomiska situationen. Redan 1996 när man avslog förbud mot amalgam, hävdade Riksförsäkringsverket att en avveckling av amalgam skulle leda till dyrare tandvård för både staten och patienterna - en del skulle tvingas att låta dra ut tänderna i stället för att laga dem, påstod man. Dessutom skulle ett förbud mot amalgam strida mot EU:s regler, vara s.k. handelshinder.

Riksförsäkringsverket, RFV, skrev i sitt remissvar att ett amalgamstopp "innebär att kostnaderna för tandvård ökar, både för patienterna och för staten och att andra typer av fyllningar är mycket dyrare och kompositfyllning har inte samma hållbarhet som amalgam."

Det är ingen aktivitet i frågan om avveckling av amalgam längre, intresset verkar avklingande, sade Tore Dérand, professor i odontologisk teknologi vid Lunds universitet. Alla som har besvär av amalgam avfärdar han som "egendiagnoser".

I dag har man landat där mot bättre vetande. Folket tvingas mot sin vilja använda ett material som är konstaterat giftigt. Det är ett ohälsoproblem av stora mått.

Min fråga till ministern är:

Vad avser ministern göra för att amalgamet skall kunna avvecklas i enlighet med proposition 1993/94:163?