Fråga 1997/98:11 av Ulla Hoffmann (v) till justitieministern om lagstiftning mot könshandel

Vänsterpartiets EU-parlamentariker, Marianne Eriksson, har skrivit en rapport om våld mot kvinnor som i går antogs av EU-parlamentet. Stötesten för EU-länderna har varit den svenska synen på prostitution och pornografi. I många EU-länder ser man prostitution som ett yrke och vill införa statliga bordeller. Bl.a. lyftes därför kriminaliseringen av könsköparna ur rapporten av kvinnoutskottets majoritet. När Marianne Eriksson i debatten i parlamentet tog upp den socialdemokratiska kongressens beslut att kriminalisera könsköparna, brast EU-parlamentet - kvinnor som män - ut i gapskratt.

Lagstiftningen på detta område är en nationell angelägenhet. I en intervju i Sydsvenska Dagbladet påpekar departementsrådet Fredrik Wersäll på Justitiedepartementet just detta, men fortsätter: "Samtidigt kan man förstås vänta sig att EU-länderna efter hand arbetar för en alltmer likriktad lagstiftning. Det är sådant som vi också måste överväga när vi skall förbereda den nya lagen." Han syftar på lagen om kriminalisering av könsköp. Vad departementsrådet antyder är att EU-ländernas önskan om prostitution som ett yrke och införande av statliga bordeller är något som måste övervägas när vi stiftar lagen om kriminalisering av könsköparna i Sverige.

Min fråga till justitieministern är därför:

Vilka åtgärder har regeringen för avsikt att vidta för att förhindra att liberaliseringen av könshandeln som finns i de andra EU-länderna inte påverkar svensk lagstiftning vad gäller kriminalisering av könsköparna?