I en tidigare ställd fråga om personer som invalidiserats av björn (1997/98:280) hänvisar statsrådet Maj-Inger Klingvall till de svenska socialförsäkringarna, som innebär att den som på grund av sjukdom, skada eller olycksfall inte kan arbeta också har rätt till ersättning från försäkringen. Det är arbetsförmågans nedsättning som avgör hur stor ersättningen blir.
När det gäller skador orsakade av björn har det emellertid tidigare i 16 § jaktstadgan funnits en bestämmelse om rätt till ersättning vid skada av björn. Bestämmelsen upphävdes av regeringen 1981. Eftersom bestämmelsen genomförts av regeringen utan riksdagens medverkan finns inga förarbeten som kan ge en förklaring till att bestämmelsen togs bort.
Det finns därför fortfarande anledning att ifrågasätta om avsikten varit att en enskild person skulle kunna drabbas så allvarligt att en skälig levnadsnivå inte kan garanteras.
Jag vill därför ställa följande fråga till statsrådet:
Har avsikten med att ta bort ovan refererade bestämmelse ur jaktstadgan varit att risken skälig levnadsnivå i det enskilda fallet inte skulle kunna garanteras?