Svar på fråga 1997/98:27 om chefslönerna i stat och kommun

Per Sundgren har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ som kan leda till sänkta löner för höga chefer i stat, kommun och landsting.

Cheferna inom statlig verksamhet kan delas upp i två grupper.

Den ena gruppen är chefer för myndigheter som lyder direkt under regeringen, t.ex. generaldirektörer och landshövdingar. Deras löner beslutas av regeringen. Lönerna styrs av verksamhetsintresset. Lönerna är individuella och bestäms utifrån de krav som ställs på innehavaren, dennes kvalifikationer och erfarenhet. Dessa riktlinjer har lagts fast i riksdagens s.k. verksledningsbeslut år 1987. Lönerna för flertalet verkschefer ligger på en nivå som jämfört med den privata sektorn är förhållandevis måttlig.

Den andra gruppen är chefer i företagsledande och därmed jämförlig ställning i företag som är helägda av staten. Regeringen har inte samma direkta inflytande över lönesättningen för dessa. Som bekant bestäms deras anställningsvillkor av respektive styrelse enligt aktiebolagslagen. Den dåvarande regeringen utfärdade dock den 3 februari 1994 riktlinjer rörande anställningsvillkor för denna grupp, som bl.a. innebar begränsningar för avgångsvederlag. Jag initierade under år 1996 en genomgång av villkoren för denna grupp. Genomgången ledde till att regeringen i december 1996 beslutade om nya och skärpta riktlinjer. Dessa innebär att lönerna skall vara konkurrenskraftiga men inte löneledande. Vidare slås fast att för monopolföretag eller anslagsfinansierade företag skall jämförelser göras med företag på icke konkurrensutsatta marknader och med statliga verk. I de nya riktlinjerna markeras vidare styrelsens ansvar för att göra övervägandena utifrån den samlade ersättningsnivån, dvs. inklusive pensioner m.m. Inom Regeringskansliet pågår nu en upphandling för en förnyad genomgång av villkoren för denna grupp.

Regeringen för en aktiv dialog med företrädare för de statliga bolagen i syfte att undvika avsteg från riktlinjerna. Regeringen kan därutöver utöva inflytande genom att på bolagsstämma se till att en kompetent och omdömesgill styrelse väljs.

Av redogörelsen ovan framgår att lönerna bestäms enligt riktlinjer som är avsedda att trygga en långsiktig försörjning av kvalificerade chefer i statlig verksamhet i enlighet med riktlinjerna i bl.a. verksledningsbeslutet. Även om dessa löner som en följd därav i vissa fall kan ligga på nivåer som rent allmänt kan te sig höga ser jag inget skäl att nu vidta några åtgärder för att ändra riktlinjerna. Däremot är det angeläget att löneökningarna för dessa chefer, liksom för övriga löntagare, hålls på en rimlig nivå.

Kommuner och landsting beslutar själva om lönerna för chefer inom deras verksamhetsområden. Det följer av principen om den kommunala självstyrelsen. Riksdag och regering saknar därför inflytande över dessa lönenivåer.