Karl-Gösta Svenson har frågat mig vilka åtgärder jag har för avsikt att vidta för att öka den svenska andelen av den sammanlagda laxfiskekvoten i Östersjön och Finska viken så att den står i rimlig proportion till såväl den långa kuststräckan som förekommande laxfiskeverksamhet.
Fisket i Östersjön och Finska viken regleras internationellt av Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC). För Finska viken fastställs en särskild kvot.
Nivån på den totala laxkvoten i Östersjön (TAC) bestäms i september varje år vid ett internationellt möte med IBSFC. Grunden för den nivå som beslutas, utgörs av de råd som erhålls från Internationella havsforskningsrådets (ICES) rådgivande kommitté. Det totala antalet laxar som får fiskas upp i EU-staternas zoner i Östersjön delas upp enligt en särskild fördelningsnyckel, som baseras på en genomsnittlig fångststatistik under fem år (1989-1993). Sverige erhåller för lax, liksom för övriga kvoterade fiskslag, en bestämd procentandel som varierar från art till art beroende på det fiske som bedrivits under den femåriga referensperioden. Under de senaste åren har EU:s laxfiskekvot utnyttjats helt.
Sverige har fördelat den svenska laxkvoten, i södra Östersjön, för år 1998 på tre tidsperioder. Kvoten i södra Östersjön fiskades upp under den andra tidsperioden varför tillfälligt stopp infördes. Sverige har även fördelat laxkvoten mellan södra och norra Östersjön i förhållandet 50/50.
Reglering av fisket har sin grund i att vildlaxbestånden är hotade. Fiskerikommissionen för Östersjön har beslutat om ett åtgärdsprogram för att trygga vildlaxbestånden i Östersjön, "Salmon Action Plan". Sverige skall aktivt verka för att minska fisket efter hotade naturliga laxbestånd. Genom att återuppbygga vildlaxbestånden i de svenska älvarna och därigenom långsiktigt trygga tillgången på fiskebara bestånd ökar förutsättningarna för ett större svenskt laxfiske i Östersjön.