Fråga 1997/98:1009 av Sivert Carlsson (c) till kommunikationsministern om utflaggningen av svenska fartyg

den 13 augusti

Sverige har varit, är fortfarande och skall förhoppningsvis även i fortsättningen vara en stark sjöfartsnation. En flotta på ca 21 miljoner ton gör den svenska handelsflottan till i dag den tionde i världen. Sjöfarten skall enligt EU vara en gynnad näring. Det betyder enligt min mening att svenska rederier måste få bedriva sjöfartsnäringen på konkurrensneutrala villkor. Svenska fartyg skall inte behöva flaggas ut till andra nationer på grund av att svenska regler inte är anpassade till gällande marknad. Regeringen har antytt att förutsättningar bör skapas för en konkurrenskraftig svensk rederinäring. Dock har ännu mycket litet hänt i denna fråga. Under tiden flaggas alltfler fartyg ut från Sverige, 21 fartyg under fjolåret och i år hittills ytterligare 14 fartyg till länder som erbjuder bättre villkor än här i Sverige, framför allt till Norge och Nederländerna. Diskussioner och förhandlingar har förts mellan parterna inom sjöfarten och tecknade fackliga avtal öppnar för såväl minskade bemanningskostnader, som tillfälliga anställningar och anställning av utländska sjömän. Regeringens beslutsångest i denna fråga medför stor risk att ännu fler svenska fartyg flaggas ut och att den svenska sjöfartsflottan ytterligare krymper. En såväl olycklig som onödig utveckling. Svensk sjöfartsnäring behövs i Sverige. Regeringen bör snarast presentera förslag till lösning för att undvika ytterligare utflaggning.

Fråga:

Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att snarast vidta för att svensk sjöfartsnäring skall kunna bedriva sin verksamhet på konkurrensneutrala villkor och därmed förhindra ytterligare utflaggning av svenska fartyg?