Svar på fråga :839 om demokrati och delning av kommuner

Per Lager har frågat mig om vad jag avser att göra för att ge den lokala demokratiska processen mitt stöd. Han har därvid anfört att det principiellt måste kunna betraktas som en demokratisk rättighet för kommundelar att vid en stark folklig opinion och enighet i fullmäktige, få en utredning till stånd om möjligheterna att bilda en egen kommun.

Enligt 1 kap. 21 § lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting (indelningslagen) skall Kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller, när det bedöms tillämpligt, överlämna åt länsstyrelsen att göra utredningen. Om det behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhet får kollegiet uppdra åt en särskild utredare att göra utredningen. Vid prövning av frågan om indelningsändring skall särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Särskild hänsyn skall också tas till befolkningens önskemål och synpunkter. Detta framgår av 1 kap. 1 § andra stycket i nämnda lag.

Regeringen har det yttersta ansvaret för att den kommunala indelningen är ändamålsenlig både ur ett lokalt och ett nationellt perspektiv. Regeringen måste därför alltid göra en långsiktig bedömning av om en ändring kan antas medföra bestående fördel för en kommun eller en del av en kommun - utbrytningsdelen - eller andra fördelar från allmän synpunkt. De nuvarande reglerna förutsätter i hög grad att det lokala perspektivet beaktas. Man får dock inte glömma bort att kommunmedlemmarnas främsta företrädare är fullmäktige. Ett nej från fullmäktige innebär att en kommundelning inte kan komma till stånd med mindre det finns synnerliga skäl för detta. En utredning om en eventuell kommundelning skall bara genomföras när en preliminär analys visar att förutsättningar bedöms föreligga för att genomföra en kommundelning.

Jag anser sammanfattningsvis att de nuvarande reglerna på ett bra sätt ger ett stöd för att de lokala intressena väger tungt. Även de nationella intressena måste dock beaktas. Hur avvägningen skall göras mellan dessa intressen avgör regeringen mot bakgrund av de förutsättningar som gäller i de enskilda fallen.