Svar på fråga 1997/98:662 om radioaktivt avfall

Eva Goës har frågat mig om jag avser agera för att införa strängare krav än de i rådsdirektivet 92/96/Euratom.

Jag utgår ifrån att det EU-direktiv Eva Goës åsyftar är 96/29/Euratom, dvs. gemenskapens grundläggande säkerhetsnormer för allmänheten och arbetstagares hälsoskydd mot skador från joniserande strålning, som skall vara genomfört i medlemsstaterna senast den 13 maj 2000. Formellt har direktivet således ännu inte trätt i kraft. Arbetet pågår dock med att införliva direktivet i svensk rätt.

Direktivet skiljer på begreppen undantagsnivåer (artikel 3) och friklassning (artikel 5). Direktivets undantagsnivåer ger gränser under vilka det inte behövs något tillstånd för verksamheten eller materialet. Likväl kan det undantagna anses vara radioaktivt material och kan i övrig mån av hantering behöva bli betraktat som radioaktivt. Undantagsnivåerna (total aktivitet och aktivitetskoncentration) finns angivna i ett annex till direktivet och varierar för olika radioaktiva ämnen, dessutom undantas vissa utrustningar och strålkällor förutsatt att vissa specifika krav är uppfyllda. Detta kan närmast jämföras med 2 § 1. i strålskyddsförordningen (1988:293). Undantagsnivåerna i direktivet kommer att behöva införas i svenska författningar, t.ex. genom bemyndigande i strålskyddsförordningen.

Friklassning kan komma i fråga när någon aktivitet eller specifik aktivitet är så liten att materialet kan anses vara icke-radioaktivt och regleras via artikel 5 i direktivet. Artikeln innebär kortfattat att friklassning (för deponering, återvinning eller återanvändning) av material är möjlig om gränsvärden fastställda av nationella myndigheter är uppfyllda. Friklassningsnivåerna skall baseras på kriterier som är angivna i ett annex till direktivet. Dessa kriterier är desamma som varit vägledande för Statens strålskyddsinstituts (SSI) föreskriftsarbete. I korthet innebär kriterierna att stråldoser till enskilda personer skall vara högst av storleksordningen 0,01 millisievert per år. Den genomsnittliga stråldosen, från alla källor, till en svensk är ca 4 millisievert per år.

SSI har i dag två föreskrifter som reglerar friklassning. En för material från kärntekniska anläggningar (SSI FS 1996:2) och en för icke-kärnenergianknutet radioaktivt avtall (SSI FS 1983:7). SSI FS 1996:2 behandlar både helt fri användning och deponering på kommunal soptipp. SSI FS 1983:7 vänder sig i första hand till sjukhus och laboratorier och innehåller bestämmelser för deponering på tipp av fast avfall och utspolning av flytande avfall i avloppet. SSI har bedömt att dessa föreskrifter inte behöver ändras p.g.a. direktivet och någon översyn är heller inte planerad av andra skäl. De nuvarande svenska reglerna kommer således att gälla även fortsättningsvis. Diskussioner pågår emellertid inom EU för att enighet skall kunna uppnås om gemensamma nivåer.

Eva Goës tar även upp frågan om användning av radioaktiva ämnen i konsumentprodukter. Enligt artikel 4 i direktivet krävs tillstånd för tillsats av radioaktiva ämnen i konsumentprodukter och för import/export av sådana varor. SSI planerar att, till följd av direktivet, i sin författningssamling ge ut föreskrifter som reglerar detta. Detta är dock inget nytt utan SSI har levt efter dessa principer i alla år.