Jeppe Johnsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta så att personer som sitter på anstalt och samtidigt uppbär pension får betala av på eventuella skadeståndskrav under anstaltstiden.
Jag vill först peka på att lagen (1962:381) om allmän försäkring innehåller bestämmelser om avdrag på folkpension som tillämpas på bl.a. häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt, se 10 kap. 2 §. Av kungörelsen (1971:831) om pensionsbelopp framgår att den pensionsberättigade av sin folkpension får behålla ett belopp motsvarande högst 30 % av folkpensionen och pensionstillskottet för en ogift ålderspensionär, dvs. för närvarande drygt 1 300 kr per månad.
Arbetsersättning som innestår hos en kriminalvårdsmyndighet för en intagens räkning får inte utmätas enligt 45 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Däremot finns det inte något förbud mot utmätning av andra medel. Det finns alltså inte något hinder mot att genom utmätning av pension reglera den intagnes skulder. När frågan om utmätning är aktuell hos kronofogdemyndigheten får myndigheten i enlighet med bestämmelser i utsökningsbalken ta ställning till om det i det enskilda fallet finns ett utrymme för utmätning.
Mot bakgrund av det sagda finns det inte anledning för mig att vidta någon åtgärd. Jag vill dock framhålla att det är en viktig uppgift för kriminalvården att som ett led i behandlingen av intagna tillsammans med dem gå igenom deras ekonomiska situation i syfte att bl.a. förbättra den intagnes möjlighet att betala skulder. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller också i sina allmänna råd till kriminalvårdsmyndigheterna om behandlingsplanering (ARK 1987:6) att det i planeringen bör ingå en kartläggning av den ekonomiska situationen. En genomgång av ekonomin kan innebära t.ex. att en intagen efter överenskommelse med kronofogdemyndigheten upprättar en avbetalningsplan för sina skulder. En väl genomförd planering av ekonomin ökar naturligtvis förutsättningarna för ett laglydigt liv efter frigivningen.