Elisa Abascal Reyes har frågat mig om jag avser verka för att Invandrarverket i framtiden gör en självständig och relevant bedömning av en asylsökandes skyddsbehov även när de sökande kommer från erkända demokratiska rättsstater.
Elisa Abascal Reyes hänvisar i sin fråga till ett enskilt asylärende där en medborgare från USA har sökt asyl i Sverige och i september fått ett avslagsbeslut av Invandrarverket. Jag kan tillägga, vilket Elisa Abscal Reyes kanske känner till, att ärendet därefter har överklagats till Utlänningsnämnden som framöver kommer att ta ställning till ärendet. Elisa Abascal Reyes menar att Invandrarverket har avslagit den amerikanske medborgarens asylansökan enbart med hänvisning till att USA är en erkänd demokratisk rättsstat utan att göra någon bedömning av sökandens individuella skyddsbehov.
Jag kan inte kommentera ett enskilt ärende utan vill i stället svara på Elisa Abascal Reyes direkta fråga genom att kort redogöra för vissa principer som gäller vid prövningen av asylärenden i Sverige och vilka, vill jag framhålla, sålunda också gällt - och gäller - vid prövningen av det ärende Elisa Abascal Reyes hänvisar till.
I Sverige gäller principen att varje asylärende skall prövas individuellt, vilket vi anser vara en självklarhet. Den individuella prövningen grundas på de omständigheter som är hänförliga till just det specifika ärendet i fråga. Som huvudregel görs en bedömning av den sökandes skäl i sakfrågan, dvs. vad den sökande har anfört som skäl för att han eller hon är i behov av skydd i Sverige. Om den sökande bedöms kunna få skydd i ett s.k. tredje land görs dock ingen prövning i sak av den sökandes behov av skydd i Sverige.
De allmänna förhållandena i hemlandet ingår som ett mycket viktigt element vid bedömningen i sak av en asylansökan, på samma sätt som den sökandes bakgrund och verksamhet, liksom även förföljelse riktad mot anhöriga, vänner och politiska eller religiösa meningsfränder utgör viktiga delar vid en sådan bedömning.
Myndigheterna har ett ansvar för att asylansökningarna utreds fullständigt. Om det behövs, får den asylsökande hjälp för att föra sin talan av ett offentligt biträde, vilket bekostas med allmänna medel. Sedan den 1 januari i år finns vidare ett uttryckligt stadgande i 11 kap. 1 § utlänningslagen som tydliggör vikten och behovet av muntlighet. Det innebär att en utlänning som sökt asyl i Sverige får avvisas endast om muntlig handläggning ingått vid Invandrarverkets handläggning av ärendet, vilket också skett i det ärende Elisa Abascal Reyes hänvisar till.
Min uppfattning är att vi har en tillfredsställande utredning och prövning av asylärenden i Sverige.