Fråga 1997/98:109 av Ingrid Näslund (kd) till statsrådet Thomas Östros om sjömansskatten

Europasjöfarten har under de senaste 20 åren utsatts för hård konkurrens av fartyg från låglöneländer. EU har öppnat stora möjligheter för sina medlemsländer att reducera skatter och avgifter vad gäller sjöfartsnäringen. Holland och EES-landet Norge har genomfört sådana lättnader. Tyskland, Danmark och Storbritannien planerar förändringar under 1998 och övriga EU-länder ämnar se över sina regler. Sverige är att betrakta som en ö i transporthänseende vilket gör sjöfarten till en oundgänglig del av vårt transportsystem. Det mesta av vår export sker med fartyg. Miljömässigt har detta transportslag klara fördelar framför vägtransporter. Svensk sjöfart ligger långt framme beträffande utveckling av fartyg, kunnighet i drift och arbetsorganisation ombord. Utbildningen har delvis skett på branschens och elevernas egen bekostnad. Sjöfartsnäringen räknar i dag med 60 000 anställda. Den 1 januari 1998 skall den s.k. sjömansskatten avskaffas. Detta försvårar ytterligare konkurrenssituationen för den svenska sjöfartsnäringen, om sjöbefäl söker kompensera sig för en förlust på minst ett par tusen per månad. Om näringen inte anser sig kunna betala dessa löner, finns stor risk att kompetent arbetskraft väljer att arbeta i Norge. Alternativet för en del redare är utflaggning av fartyg för att få en rimlig lönsamhet. Det borde ligga i den svenska regeringens intresse att skapa rimliga konkurrensvillkor för en viktig näring och inte riskera den kompetens som byggts upp.

Avser skatteministern föreslå en ändring så att sjömansskatten blir kvar eller åtminstone ge en respit så att den inte träder i kraft förrän tidigast om ett par år?