Svar på fråga 1997/98:1000 om uppehållstillstånd för bosnier

den 21 augusti

Ulla Hoffmann har frågat mig om jag har för avsikt att använda rätten att via en förordning styra förutsättningarna för uppehållstillstånd av humanitära skäl för gruppen bosnier med kroatiska pass.

I svar på fråga av Ulla Hoffmann (nr 1997/98:960), som jag lämnade den 12 augusti 1998, har jag utförligt redogjort för vad som gäller för uppehållstillstånd för och avvisning av bosnienkroater. I dag finns inte mycket att tillägga därutöver, men som svar på frågan vill jag ändå betona följande.

Regeringen är angelägen om att bosnienkroaterna skall kunna återvända under tillfredsställande förhållanden. Förberedelsetiden inför avresan har sålunda utsträckts till tre månader för bosnienkroaterna och ett särskilt bidrag införts. När de efter avvisningsbeslut till Kroatien frivilligt återvänder har de möjlighet att med stöd av en särskild förordning få svenskt bidrag med 5 000 kr per person, dock högst 30 000 kr per familj. En annan åtgärd är att ambassaden i Zagreb förstärkts med en särskild tjänsteman som skall stödja och följa upp situationen för de återvändande. Ambassaden i Zagreb underrättas av Transporttjänsten när bosnienkroater genom dess försorg reser till Kroatien. Bl.a. på grund av de många flyktingar Sverige mottagit från forna Jugoslavien har vi dessutom ett generellt intresse av att genom Utrikesdepartementet och i övrigt noga följa utvecklingen i området. Tragiskt nog skonas nu inte heller Kosovo från det brutala kriget.

Det är svårt att redovisa statistik på det aktuella området då siffrorna ändras från dag till dag. Den senaste uppgiften från Invandrarverket visar att det nu finns 327 personer med kroatiska pass kvar i mottagningssystemet. Av dem har 70 fått permanent uppehållstillstånd. Ett hundratal väntar på slutligt besked på asylansökningar eller ny ansökan. 185 har i dag fått avvisningsbeslut från Utlänningsnämnden. Nya asylsökande från Kroatien och Bosnien fortsätter också att komma. Under 1997 sökte 158 bosnienkroater asyl och 42 har sökt hittills i år. I år har fram t.o.m. juli 737 bosnier sökt asyl i Sverige. Enligt Invandrarverkets bedömning kom de flesta av dem från Tyskland för att undvika avvisning därifrån. Jag vill också erinra om att Sverige efter krigsutbrottet i forna Jugoslavien beviljade 60 000 flyktingar och anhöriga från Bosnien permanent uppehållstillstånd.

Avvisade bosnienkroater med kroatiska pass är kroatiska medborgare och inte flyktingar, som återvänder till Kroatien.

Det är riktigt att många som återvänder till Kroatien och Bosnien fortfarande möter problem av olika slag och att de, liksom deras landsmän på plats, får känna av de ekonomiska och sociala konsekvenserna av förödelsen under kriget och av att återuppbyggnad och återhämtning ännu är i början. I Kroatien sker nu en ekonomisk tillväxt. Om den av parlamentet nyligen antagna återvändarplanen genomförs, vilket noga bevakas av det internationella samfundet, kan återuppbyggnadsinsatser bli aktuella. I Bosnien fortsätter den internationella insatsen för säkerhet och återuppbyggnad med oförminskad styrka och inriktas nu under ledning av den Höge representanten, OSSE, UNMIBH och FN:s flyktingkommissarie dels på att höstens val skall kunna genomföras på ett demokratiskt sätt, dels på att skapa förutsättningar för och direkt stödja och skydda minoritetsåtervändande. De återvändandes insatser behövs för återuppbyggnaden av ett nytt civilt och demokratiskt samhälle.

På biståndsområdet är EU och Sverige stora aktörer i Bosnien bl.a. med projekt för bostadsreparationer och byggande på ett stort antal orter.

Kroatien har en nyckelroll för att flyktingåtervändandet skall kunna fungera i regionen som helhet. Om serber som flytt från olika områden i Kroatien till Republika Srpska får möjlighet att återvända hem kan bostäder i sin tur frigöras för kroater och muslimer som vill återvända till sina hem i Republika Srpska. Det har funnits anledning till kritik mot Kroatien för hur flyktingproblemet behandlats. Detta har varit skälet till att Kroatien utsatts för stark press från det internationella samfundet att leva upp till sina åtaganden både som medlem av Europarådet och part i Daytonavtalet. Kroatien har nu, som jag nämnt, antagit en acceptabel plan för flyktingåtervändande. Planen ger fördrivna ovillkorlig rätt att återfå sin egendom. Den tar bort möjligheten att tillfälligt beslagta egendom som tillhör flyktingar och den bekräftar rätten till bistånd för återvändande inom ramen för existerande sociala skyddsnät. Planen skapar också bättre förutsättningar för tvåvägsåtervändande mellan Bosnien och Kroatien.

Att jag i detta svar i viss mån upprepat vad jag tidigare svarat Ulla Hoffmann beror på att jag är angelägen att klargöra att regeringen nära följer utvecklingen efter kriget i Bosnien och på allt sätt försöker bidra till att fredsprocessen enligt Daytonavtalet skall göra framsteg. Och jag vill ännu en gång framhålla att asylansökningar från bosnienkroater behandlas individuellt och genom ny ansökan till Utlänningsnämnden kan nya omständigheter som rör utvecklingen i regionen eller humanitära skäl prövas också sedan beslut om avvisning vunnit laga kraft.

Med hänvisning till ovanstående samt i övrigt har regeringen inte funnit det påkallat att överväga den exceptionella åtgärden att utfärda en förordning.