Svar på fråga :831 om handbok för polissamarbete

Bengt Hurtig har frågat mig om Sverige har godtagit innehållet i ett beslut inom Schengensamarbetet om att upprätta handboksbestämmelser om polissamarbete vid större arrangemang.

Schengensamarbetet har som bakgrund i EU:s målsättning att varor, personer, tjänster och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna. Tre av dessa s.k. friheter är genomförda. Full rörelsefrihet för personer har emellertid av olika skäl ännu inte uppnåtts inom EU. På grund av detta beslutade tio av EU:s medlemsländer att gå sin egen väg genom Schengenavtalet. Enligt detta skall gränskontrollerna för personer avskaffas mellan dessa länder. Mellan sju av länderna har detta redan genomförts. Schengensamarbetet innebär också ett närmare samarbete mellan medlemsstaternas polismyndigheter.

Den svenska regeringen undertecknade Schengenavtalet den 19 december 1996. Undertecknandet innebär bl.a. att Sverige numera deltar fullt ut i beslutsfattandet inom Schengensamarbetet. Samarbetet är mellanstatligt vilket bl.a. innebär att samtliga medlemsstater måste vara överens för att ett beslut skall kunna fattas. Svaret på Bengt Hurtigs fråga är alltså att Sverige har deltagit i beslutet och godtagit innehållet.

Även om jag redan har svarat på den fråga som Bengt Hurtig har ställt vill jag, för att undanröja eventuella missförstånd, göra följande klarläggande. Det aktuella dokumentet avser att förbättra det polisiära samarbetet för att förebygga brottslighet och störning av ordningen vid bl.a. större arrangemang som t.ex. fotbollsmatcher eller större demonstrationer som berör en eller flera Schengenstater. Snarlika överenskommelser har tidigare träffats inom ramen för det polissamarbete som bedrivs inom EU. Dokumentet behandlar såväl informationsutbyte som visst praktiskt samarbete. Informationsutbytet, som inte syftar till utbyte av personuppgifter, och övrigt samarbete har sin grund i respektive stats nationella lagstiftning. När det gäller det praktiska samarbetet behandlar dokumentet bl.a. utbyte av sambandsmän som enbart har en rådgivande och assisterande roll. Det är alltså inte tal om att sambandsmännen skall tillåtas utföra operativa insatser eller ha några myndighetsutövande funktioner på en annan stats territorium. Vidare behandlar dokumentet möjligheten att upprätta en tillfällig gemensam ledningscentral i syfte att koordinera en specifik operation som berör mer än en stat. Det är alltså endast fråga om samordning. Den egna staten behåller hela tiden befälet över sina egna polisstyrkor och dessa tillåts endast att agera inom det egna territoriet.