Fråga 1997/98:912 av Eva Goës (mp) till näringsministern om radioaktivt avfall i Studsvik

Studsvik vill öka produktionen från 800 till 10 000 ton radioaktivt skrot.

Vi lever i ett kretsloppssamhälle och det betyder återanvändning. Men man kan ju fråga sig hur långt detta skall sträcka sig, när man ser konsekvenserna av allt radioaktivt skrot som kommit ut på marknaden för bearbetning. De kommersiella intressena tar tillfället i akt, eftersom de ser en chans att tjäna grova pengar, men vad händer med hälsa och miljö.

I dagarna går mycket radioaktivt skrot till Studsvik för nedsmältning, men man begär att få ta hand om en mycket större mängd. Studsvik vill utöka från 800 till 10 000 ton årligen! Företaget har tidigare sökt tillstånd om utökning till 2 500 ton men planerar en kapacitet på 8 000-10 000 ton årligen. Tyskland skickar mycket av sitt skrot hit och det kan möjligen bero på att det är hårdare miljöregler i Tyskland för denna hantering, med andra ord kostar det mera eller får inte tas om hand på samma sätt som i Sverige.

Protester har inkommit mot denna ansökan från närboende, från skärgårdsfolk och t.o.m. från kärnkraftsanhängare, som anser att detta går över gränsen för vad som är lämpligt.

Min fråga till näringsministern är:

På vilket sätt avser näringsministern agera så att tillståndet för nedsmältning av radioaktivt skrot vid Studsvik ses över och nytt tillstånd inte kan bli aktuellt?