den 16 juli
Varje år driver ca 6 000 kubikmeter skräp i land (förutom trä) utmed den omkring 20 mil långa Bohuskusten. Förr bestod det mestadels av drivved eller andra naturmedel som bröts ned eller samlades upp och återanvändes som bränsle. På 1960-talet ökade mängderna och skräpet fick ett nytt inslag - plast. Eftersom skräpet inte är biologiskt nedbrytbart samlas det på hög i vikar och på stränder.
I en broschyr av Västkuststiftelsen finns följande: "Av Nordsjöns totala skräp tar Bohuslän emot mer än 10 procent trots att kusten utgör mindre än 2 procent av den totala kustlinjen kring Nordsjön. Värst utsatt är den nordligaste kuststräckan från Lysekil och norrut."
Sedan 1984 har frågan om strandstädning uppmärksammats och 1992 skedde den första storstädningen. Västkuststiftelsen, BOSAM och länsarbetsnämnden organiserar strandstädningen tillsammans med kommunerna. Enligt uppgifter i Göteborgs-Posten den 16 juli 1998 finns risk för att strandstädningen hotas genom indragna resurser för 1999. Att fortsätta städa Bohuskusten varje år är nödvändigt så länge skräp dumpas i Nordsjön. Dessutom är det viktigt att genom internationellt samarbete angripa nedskräpningen.
Min fråga till miljöminister Anna Lindh är:
Vilka åtgärder är miljöministern beredd att vidta för att säkerställa fortsatt strandstädning utmed våra kustkommuner?