Rune Berglund har frågat mig på vilket sätt jag kan övertyga kraftindustrin om det lämpliga i att satsa på småskalig miljövänlig vattenkraft inom ramen för nuvarande lagstiftning.
Som Rune Berglund påpekar har riksdagen beslutat om ett investeringsstöd som kommer att öka intresset för att investera i småskalig vattenkraft. Vidare finns i ellagen en bestämmelse som innebär att den som innehar en leveranskoncession är skyldig att köpa elkraft från småskaliga elproduktionsanläggningar inom leveransområdet till ett skäligt pris. Skälighetsbedömningen bör enligt författningskommentaren till den nya ellagen baseras på koncessionshavarens genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året minskat med avdrag för skäliga administrationskostnader m.m. samt skälig vinstmarginal. Dessutom behöver en småskalig produktionsanläggning inte betala full nättariff.
Dessa tre åtgärder bör ses som en kompensation för att investeringskostnaderna i småskalig vattenkraft kan vara höga i förhållande till de förväntade framtida intäkterna. De är dock ingen garanti för att småskaliga vattenkraftsprojekt är lönsamma. Det ligger i sakens natur att lönsamheten skiljer sig mellan olika objekt. Bidragsnivån är vald så att den skall ge största möjliga utbyte för pengarna i form av ny kraftproduktion.
Givetvis skall även de projekt som erhåller statligt stöd prövas i enlighet med miljölagstiftningen, närmare bestämt vattenlagen. Det är naturligt att den juridiska processen blir komplicerad i de fall där det finns konflikter mellan olika intressen.
Mitt svar till Rune Berglund är således att det redan finns instrument som stimulerar till investeringar i småskalig vattenkraft. Sedan är det upp till den som överväger att investera att göra en samlad bedömning av lönsamheten i det enskilda fallet.