Svar på fråga 1997/98:581 om polisövergrepp på unga kvinnor, 594 om väktar- och polisbrutalitet och 595 om polisens internutredningar

Barbro Westerholm har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att förhindra att unga kvinnor utsätts för våld samt skändlig och förnedrande behandling i samband med polisiärt ingripande.

Cinnika Beiming har ställt en fråga om vilka åtgärder som jag avser att vidta i syfte att komma till rätta med det övervåld som ibland förekommer från polisers, ordningsvakters och väktares sida.

Juan Fonseca har frågat om jag avser att inrätta en mer fristående utredningsorganisation för anmälningar som rör bl.a. väktarvåld och polisbrutalitet i samband med ingripanden mot enskilda personer.

Då de tre frågorna har nära beröring med varandra finner jag det lämpligt att besvara dem i ett sammanhang.

Förutsättningarna för polis och ordningsvakters våldsutövning är klart reglerad i lagstiftningen. Övervåld och kränkande behandling i samband med ingripanden får absolut inte förekomma. I den mån det ändå sker är det inte bara kränkande för dem som direkt utsätts utan kan också rubba förtroendet för den stora majoritet inom polisväsendet och ordningsvaktskåren som lojalt följer givna regler.

Den senaste tidens rapporter om övervåld och andra kränkningar är därför oroande och måste tas på stort allvar.

För att informera mig om situationen inom polisen kommer jag att inom kort inleda diskussioner med Rikspolisstyrelsen om de arbetsrutiner som gäller för polisen. Kan det konstateras att de befintliga rutinerna och kontrollsystemen inte är tillräckliga, avser jag att överväga skärpningar i lagstiftningen på området, t.ex. i form av ett utökat ansvar för personer i chefsbefattningar.

Dessutom avser jag att överväga om åtgärder kan vidtas för att ytterligare förbättra den enskildes rättssäkerhet vid ingripanden från polis och ordningsvakter.

Jag kommer vidare att inom ramen för beredningen av Trygghetsutredningens betänkande att ta initiativ till förstärkningar av utbildningen för ordningsvakter.

När det sedan gäller frågan om metoderna för polisens interna utredningar och polisens utredningar av brott begångna av ordningsvakter och väktare, delar jag Juan Fonsecas åsikt att det är viktigt att det inte får finnas utrymme för misstankar om att utredningsförfarandet påverkas av ovidkommande faktorer och därför inte bedrivs utifrån strikt objektiva utgångspunkter. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har nyligen utrett det interna kontrollsystemet inom åklagar- och polisväsendet. En rapport har redovisats och är nu föremål för remissbehandling. Jag kommer, sedan remissbehandlingen avslutats, att ta ställning till eventuella ytterligare åtgärder.