EU-parlamentarikern Marianne Eriksson (v) ställde den 27 oktober 1997 en fråga i EU-parlamentet till EU-kommissionen med anledning av katastrofen i Hallandsåsen. Frågan gällde dels användning av Rhoca-Gil, dels Rhône-Poulencs försäljningsmetoder, samt åtgärder mot stora europeiska företag som medverkar i miljöbrott.
I svaret på frågan anges att det i Sverige nu undersöks om den nationella lagen stämmer överens med EU-lagstiftningen vad gäller kemikalier i allmänhet och ämnet akrylamid i synnerhet. Om så är fallet, och man kommer fram till att EU-lagstiftningen på området inte är tillräcklig för att skydda hälsa och miljö, kan svenska myndigheter uppmärksamma kommissionen på detta och ärendet kommer att ställas under prövning. Kommissionens svar betyder att resultatet av den svenska regeringens utredning kan leda till ett totalförbud av Rhoca-Gil i hela EU.
Det svenska kemikaliearbetet har ett gott rykte i resten av världen, men som medlem i EU har Sverige sänkt ambitionsnivån på området vilket är beklagligt. Därför är detta svar från kommissionen glädjande. Det betyder att Sverige nu får chans att vara pådrivande och bidra till en skärpning av EU:s kemikalielagstiftning.
Mot denna bakgrund vill jag fråga ministern:
Vilka åtgärder ämnar regeringen vidta för att på bästa sätt ta till vara detta tillfälle för Sverige att påverka EU:s lagstiftning?