Svar på fråga 1997/98:38 om internationellt idrottsutbyte

Christer Eirefelt har frågat mig om jag är beredd att se över reglerna när det gäller beviljande av uppehållstillstånd i samband med internationellt idrottsutbyte.

Christer Eirefelt anser det oacceptabelt att den som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd som en följd av internationellt idrottsutbyte, och som etablerat sig väl i Sverige, inte skall ha möjlighet att bosätta sig här permanent.

Som en bakgrund vill jag först nämna något om vilka rutiner som finns för utfärdande av uppehållstillstånd i de här situationerna.

Invandrarverket kan utfärda ett tidsbegränsat uppehållstillstånd efter att Sveriges Riksidrottsförbund, som är remissinstans i dessa ärenden, har garanterat att utbytet är av väsentlig betydelse för idrottsgrenens positiva utveckling och att det rör sig om en kvalificerad tränare eller spelare. Fram till 1992 beviljades utlänningar tillhörande denna kategori uppehållstillstånd som längst för en tidsperiod av fyra år. Numera kan emellertid Invandrarverket bevilja tillstånd för en längre tid, förutsatt att Riksidrottsförbundet tillstyrkt förlängningsansökningen och att vissa andra kriterier är uppfyllda såsom t.ex. att en fastställd minimilön utbetalas.

I och med att tillämpningen av den s.k. fyraårsregeln upphörde infördes en ordning som innebär att Invandrarverket tydligare än tidigare informerar om att det, trots att det kan bli fråga om en lång vistelse i Sverige, endast rör sig om en tillfällig vistelse här som varken kan ligga till grund för invandring eller medborgarskap.

Tanken bakom att tidsbegränsade tillstånd beviljas i de här sammanhangen är att det handlar om just ett utbyte. Samma synsätt finns t.ex. när det gäller gästforskare och gäststudenter. Meningen är alltså att personen i fråga skall återvända till sitt hemland efter det att tillståndet har löpt ut.

Christer Eirefelt hänvisar i sin fråga till att det kan finnas uppenbara humanitära skäl att ta hänsyn till i samband med en ansökan om permanent uppehållstillstånd.

Humanitära skäl kan anföras av olika anledningar och de måste naturligtvis alltid beaktas. Jag vill i sammanhanget särskilt erinra om att den portalbestämmelse som införts i utlänningslagen och som innebär att särskild hänsyn skall tas till barnets bästa, självfallet även gäller för dessa fall. Portalbestämmelsen kan dock inte tolkas så att samtliga barnfamiljer som vistats en tid i Sverige med tidsbegränsat uppehållstillstånd, till följd av internationellt idrottsutbyte, skall beviljas permanent uppehållstillstånd om familjen ansöker om ett sådant. Här liksom i alla andra fall måste en bedömning göras från fall till fall utan att uppehålla mig för länge vid vad som kan antas utgöra humanitära skäl, och grund för permanent uppehållstillstånd i dessa lägen, vill jag bara erinra om att barns anknytning till ett annat land rent generellt får anses öka i takt med barnens ålder.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att de tidsbegränsade uppehållstillstånden i dessa fall syftar till att möjliggöra ett internationellt utbyte. Som regel är därför tanken att personen skall återvända till hemlandet när utbytet fullföljts. Samtidigt kan det i särskilda fall, när det föreligger t.ex. humanitära skäl av viss tyngd, finnas skäl att frångå huvudregeln och ändå bevilja ett permanent uppehållstillstånd. Lagstiftningen ger myndigheterna möjlighet att göra dessa avvägningar.