Svar på fråga 1997/98:457 om Bofors

Ola Karlsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att säkra utvecklingskraften och samarbetsmöjligheterna för svensk försvarsindustri mot bakgrund av de förslag till neddragningar av försvarets kostnader som Överbefälhavaren presenterade den 16 februari.

Den svenska försvarsindustrins förmåga som kvalificerad leverantör har ett fortsatt stort försvars- och säkerhetspolitiskt värde. En inhemsk försvarsindustri medför fördelar eftersom den samlade försvarsindustriella förmågan skapar möjligheter till ökad produktion för svenska behov i kris.

Regeringen följer aktivt den omstrukturering av försvarsindustri som pågår i Europa. Regeringen har närmat Sverige till Western European Armaments Group (WEAG), vilket kan skapa utrymme till att förbättra de långsiktiga villkoren för svensk försvarsindustri. För att främja svensk export har en statssekreterargrupp för försvarsindustrifrågor inrättats i Regeringskansliet för att bl.a. diskutera vilka större exportprojekt som bör bli föremål för särskild uppmärksamhet från regeringens sida samt vilka åtgärder som bör vidtas för att understödja de svenska företagens marknadsföring.

Regeringen har den 18 december 1997 lämnat uppdrag till Försvarsmakten mot bakgrund av att Överbefälhavaren har anmält att det råder ekonomisk obalans i Försvarsmaktens planering för den resterande totalförsvarsbeslutsperioden.

Försvarsmakten fick i uppdrag att redovisa förslag till minskad materielanskaffning som kan göras utan att i ett längre perspektiv äventyra försvarsindustrins möjligheter att bidra till Försvarsmaktens materieltillförsel i ett anpassningsskede. Försvarsmakten skulle beakta de s.k. baskompetenserna som riksdagen beslutade om i 1996 års totalförsvarsbeslut.

Försvarsmakten skulle mot bakgrund av förslaget till minskad materielanskaffning redovisa vilka konsekvenserna blir för svensk försvarsindustri. Försvarsmakten uppdrogs vidare redovisa möjligheterna och konsekvenserna av att i ökad omfattning upphandla materielunderhåll av industrin.

Försvarsmakten anger i sitt svar till regeringen den 16 februari 1998 att infordrade uppgifter är omfattande och kräver ytterligare kontakter mellan berörda myndigheter och industrin. Försvarsmakten har bedömt att en analys av förutsättningarna för den materiella anpassningsförmågan kan genomföras fullt ut under våren och redovisas senast den 1 juni 1998. Analysen skall också inventera behovet av inhemsk kompetens och kapacitet för att Försvarsmaktens behov av utveckling, anskaffning och vidmakthållande skall tillgodoses genom ett fördjupat utlandssamarbete.

Jag vill inte föregripa resultatet av Försvarsmaktens pågående arbete. Jag förutsätter att de frågor vilka Ola Karlsson lyft fram beträffande utvecklings- och produktionskapaciteten inom försvarsindustrin blir behandlade i det arbetet.