Chatrine Pålsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder så att etableringsmöjligheterna för sjukgymnaster underlättas.
Bakgrunden till frågan är bl.a. avskaffandet av den fria etableringen den 1 januari 1995 och att regeringen i samband med detta inte återinförde s.k. ersättningsetableringar - en möjlighet som fanns före den 1 januari 1994. Vid en ersättningsetablering kunde en sjukgymnast överta en befintlig mottagning från en kollega och driva mottagningen vidare med offentlig finansiering om verksamheten hade i huvudsak oförändrad inriktning.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall landstingen erbjuda alla invånare en god och tillgänglig vård. Den fria etableringen ledde i huvudsak till att vi fick fler privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster där vi redan hade relativt gott om sådana, dvs. i storstädernas centrala delar. Sjukvårdshuvudmännen hade inga möjligheter att styra etableringarna till de delar av sjukvårdsområdena där behovet var störst.
För att landstingen skall ha rimliga möjligheter att upprätthålla en god tillgänglighet till och en hög kvalitet i hälso- och sjukvården måste de enligt regeringens mening ha möjlighet att anpassa vårdutbudet efter t.ex. demografiska förändringar, den medicinska utvecklingen och det ekonomiska utrymmet. Syftet med att avskaffade den fria etableringen och ersättningsetableringarna var således att förbättra landstingens möjligheter till att styra inriktningen och omfattningen av hälso- och sjukvården efter rådande behov och resurser.
Ytterligare ett syfte med dessa förändringar var att stärka samarbetet mellan landstingen och de privata vårdgivarna. Strävan bör vara att landstingen i sin egenskap av finansiär och den privata vårdgivaren skall nå samsyn kring vårdverksamhetens innehåll, omfattning och lokalisering så att ett vårdavtal kan träffas.
För att förbättra samverkan mellan offentlig och privat vård på lokal nivå har regeringen verkat för att lokala samverkansorgan inrättats. Enligt de signaler jag har fått har de på många håll medfört positiva effekter. Jag är dock medveten om att det under de senaste åren inte tecknats speciellt många nya avtal. Trots detta är jag övertygad om att samarbetet inom de lokala samverkansorganen på sikt kommer att leda till att landstingen blir öppnare för alternativa driftsformer. Det resurstillskott som nu successivt tillförs landstingen under en femårsperiod bör också ge landstingen ökade ekonomiska förutsättningar att kunna teckna vårdavtal med privata vårdgivare. Den pressade ekonomin har inom många landsting angetts som en av orsakerna till att det varit svårt att teckna nya vårdavtal.
I detta sammanhang kan det emellertid vara värt att erinra om att privata sjukgymnaster trots allt svarar för ca 58 % av alla sjukgymnastbesök. De privata sjukgymnasterna utgör ca 30 % av det totala antalet yrkesverksamma sjukgymnaster inom hälso- och sjukvården.
Avslutningsvis vill jag erinra om Samverkansdelegationens slutbetänkande Klara spelregler, i vilket förslag läggs fram i syfte att förbättra bl.a. etableringsmöjligheterna för privata vårdgivare. En sammanställning av remissinstansernas synpunkter har precis påbörjats. Jag vill naturligtvis först ta del av remissammanställningen innan jag tar ställning till delegationens förslag. Om remissammanställningen visar att åtgärder bör vidtas är regeringen självklart beredd att överväga sådana.