Dan Ericsson har frågat miljöministern om hon avser att vidta några åtgärder med anledning av den brustna gruvdammen i Adak.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
De dammar som diskuteras i samband med olyckan i Spanien är dammar för anrikningssand, dvs. den del av den brutna malmen som inte innehåller några utvinningsbara malmmineral och som således är ett avfall. Anrikningssanden pumpas från anrikningsverket till dammar där den deponeras. I anrikningssanden finns det kvar en viss mängd mineral som kan lakas ut vid syretillförsel och orsaka försurning eller laka ut metaller. För att hindra att syre kommer i kontakt med anrikningssanden hålls den, så långt möjligt, under vatten.
Adakfältet är stängt och där pågår sedan en tid tillbaka arbeten med att täcka över sandmagasinen med ett skyddande jordtäcke. Det görs i detta fall för att förhindra att vatten och syre kan komma åt den deponerade sanden och erodera den eller laka ur metaller.
Den olycka som skedde vid Adakgruvan gäller inte sandmagasinen. I Adak har vatten brutit igenom en fördämning som vallade in Adaks dagbrott. Det var vatten från gruvan som på grund av snabb snösmältning och tjällossning bröt igenom fördämningen och rann ut mot Skeppträskån. Vattnet var metallförande, vilket resulterade i höjning av metallhalten i ån. Provtagning visade på cirka sex gånger högre halter i ån än normalt. Efter ett dygn hade halterna återgått till det normala.
Att skadorna kunde begränsas beror bl.a. på de inblandade myndigheternas snabba agerande. Läckan upptäcktes och tätades snabbt och saneringsarbete vidtogs omedelbart. För att motverka effekterna av gruvvattnet, som var surt, har ca 650 ton kalk spritts ut över det område som berörts av vattnet. Fördämningen har förstärkts för att undvika ytterligare skador. Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet har varit på plats och följer återställningsarbetet.
Enligt 5 § miljöskyddslagen (1969:387) är den som utövar en miljöfarlig verksamhet skyldig att vidta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa en olägenhet. Skyldigheten att avhjälpa en skada gäller även efter det att verksamheten upphört. Med andra ord är verksamhetsutövaren skyldig att sanera de miljöproblem som kan uppkomma kring anläggningen. Detta gäller enskildas skyldigheter mot det allmänna eller med andra ord vad tillsynsmyndigheter och andra offentligrättsliga organ kan kräva av förorenaren oberoende av vem som äger den mark där olägenheten har uppkommit.
Det finns också en civilrättslig skyldighet (enskildas skyldigheter inbördes) i miljöskadelagen (1986:225) som innebär att om verksamhet på en fastighet orsakat skada, t.ex. genom förorening, på någon annans fastighet så kan den som fått sin fastighet skadad begära ersättning eller att skadan avhjälps av verksamhetsutövaren. När det gäller föroreningar är detta ansvar strikt och det behöver således inte visas att den skadeståndsansvarige orsakat skadan med uppsåt eller oaktsamhet.
Jag ser ingen anledning att i dagens läge vidta några åtgärder med anledning av olyckan i Adak.