Barbro Hietala Nordlund har frågat statsrådet Blomberg vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att servicen till asylsökande skall få en tillfredsställande lösning. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.
Jag vill börja med att redogöra för och klargöra de förändringar som skett inom området under år 1997.
Statens invandrarverk har den 1 januari 1997 från Polisen tagit över ansvaret för asylansökningar och den 1 oktober 1997 ansvaret för andra ansökningar om uppehållstillstånd och medborgarskapsärenden. Syftet med denna omläggning har varit att främst av principiella skäl vidareutveckla Statens invandrarverks ansvar för handläggning av frågor kring utlänningars rätt till vistelse i Sverige. Ett samlat ansvar har bedömts även ha vissa fördelar både ur service- och effektivitetssynpunkt.
I den utredning som föregick överflyttningen av arbetsuppgifterna från Polisen till Invandrarverket bedömdes överflyttningen kunna genomföras på ett sådant sätt att servicen till allmänheten inte skulle bli sämre även om den fysiska tillgängligheten inte blir densamma. Vidare bedömdes en samordning av resurserna för grundutredningen, den uppföljande fördjupade asylutredningen och den sociala utredningen kunna medföra en effektivare handläggning och på sikt lägre kostnader för verksamheten.
Vad jag erfarit har Statens invandrarverk såväl före som efter övertagandet av nämnda uppgifter sökt utveckla arbetsmetoder inom området med syfte att tillgängligheten till Invandrarverkets service skall bli så god som möjligt. Utgångspunkten för verkets organisation har varit att den sökande skall kunna ta sig fram och tillbaka mellan bostaden och ett av verkets kontor över dagen. Verkets bedömning är att ca 90 % av de sökande finns inom ett sådant upptagningsområde, varav en övervägande del i storstäder och medelstora städer där Invandrarverket har kontor. Vid behov kommer verket även att kunna ha mobila enheter på flera orter, samarbeta med lokala myndigheter m.m. Därutöver kommer Invandrarverket att fortsätta en redan påbörjad utveckling av nya utredningsmetoder, där bl.a. underlag till ansökan i vissa ärenden tas in skriftligt eller via telefon. Syftet är att kraftigt korta handläggningstiderna, vilka tidigare varit mycket långa vid vissa polismyndigheter.