Carina Hägg har frågat om regeringen har förberett något initiativ syftande till att klarlägga vissa kontakter med apartheidregimen i Sydafrika.
Carina Hägg pekar på en viktig period i svensk nutida historia. Kampen mot apartheid engagerade det svenska folket som få andra frågor och jag är stolt över att kunna säga att det omfattande och långvariga svenska stödet hade en avgörande betydelse för befrielsekampen i södra Afrika och att större delen av det svenska folket och samtliga riksdagspartier stödde denna politik.
Det fanns förvisso människor i Sverige som inte delade vår syn och vår avsky för det rasistiska system apartheidregimen försvarade i Sydafrika. Det fanns också enstaka grupper och personer som direkt och indirekt stödde apartheid. I den mån någon bröt mot de sanktionsbestämmelser som var gällande fram till början av 1990-talet var det polisens och rättsväsendets uppgift att följa upp detta. Än i dag kan man, trots de fruktansvärda MR-brott som nu uppdagas genom Sannings- och Försoningskommissionens arbete, höra somliga ifrågasätta stödet till kampen mot apartheid.
Den sydafrikanska Sannings- och Försoningskommissionen under ledning av ärkebiskop Desmond Tutu har en viktig uppgift när det gäller att skapa förutsättningar för det sydafrikanska folket att gå vidare. Hittills har det handlat om att kasta ljus över det mörka förflutna och ge offren ett forum i vilket de kan berätta om sitt lidande. Ingen kan nu säga att man ingenting visste. Att vi nu efter så många år får offentlig klarhet i att det våld som drabbade människorna var en del i ett smutsigt krig och att de var offer för ett våldsbaserat system är förhoppningsvis en början till en nationell läkeprocess. Kanske kan det sydafrikanska folket också nå försoning så småningom.
Ett viktigt element i den fortsatta försoningsprocessen är att arvet efter apartheid i form av enorma sociala och ekonomiska klyftor undanröjs. Svenskt stöd inom ramen för vårt fortsatta utvecklingssamarbete syftar bl.a. till att åstadkomma social och ekonomisk utjämning. Därigenom hoppas vi kunna bidra till att stärka den ännu sköra sydafrikanska demokratin. Till bilden hör också att ett bakslag i Sydafrika riskerar att få långtgående negativa konsekvenser för demokratisträvanden i regionen och andra delar av Afrika och omvänt, att en positiv utveckling kan betyda mycket även för regionen i sin helhet.
Det viktigaste vi kan göra för Sydafrika i dag är således att fortsatt stödja den sydafrikanska regeringens politiska och ekonomiska reformarbete.
Den sydafrikanska Sannings- och Försoningskommissionens arbete kommer att fortgå under 1998. Sverige har inom ramen för utvecklingssamarbetet med Sydafrika understött dess arbete. Jag har instruerat ambassaden att fortsatt noga följa ansträngningarna att bringa klarhet i de brott som begicks under apartheidtiden, liksom frågan om ersättning till offren. Det är ett historiskt sett viktigt - för att inte säga avgörande - arbete och en garanti för att de oförrätter som begicks inte faller i glömska. Om det visar sig att det fanns svenska kontakter av betydelse för försvaret av apartheidsystemet kommer detta således säkerligen att uppdagas och uppmärksammas. Hittills har vi inte mottagit några rapporter från kommissionens arbete som tyder på att så skulle vara fallet.