Ingrid Skeppstedt har frågat mig om jag avser att vidta sådana åtgärder att de företag som omfattas av en rekonstruktion får längre tid på sig att betala en skatteskuld.
I en företagsrekonstruktion kan ingå flera slags åtgärder för att företaget skall kunna komma ur sin ekonomiska kris. Inte sällan förutsätter rekonstruktionen att borgenärerna helt eller delvis efterger sina fordringar, varvid bestämmelserna om ackord i lagen om företagsrekonstruktion blir tillämpliga. I enstaka fall kan det vara tillräckligt att företaget får möjlighet att senarelägga betalningarna. Även det kan ges formen av ett ackord, ett s.k. moratorieackord. Några särskilda tidsgränser gäller inte för betalningen enligt en ackordsuppgörelse. Vid ackord i fråga om skatter och avgifter företräds staten av skattemyndigheten.
En annan väg än att tillämpa ackordsbestämmelserna är att kronofogdemyndigheten medger uppskov med betalningen enligt bestämmelserna i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. (indrivningslagen). Det kan vara en naturlig lösning om rekonstruktionen inte bedöms kräva eftergift av någon del i fordringarna. Enligt indrivningslagen får uppskov som inte förenas med villkor om avbetalning beviljas för längre tid än ett år bara om det finns synnerliga skäl. För avbetalningsplaner ställer lagen inte upp någon tidsgräns. Däremot har Riksskatteverket i ett riktlinjedokument angett att skulden som regel skall betalas inom sex månader.
Uppskov med betalningen som en del i rekonstruktionsplanen har bara blivit aktuellt i ett fåtal fall. Om det i övrigt finns förutsättningar för att rekonstruktionen skall lyckas, men uppskov med betalningen behövs under längre tid än vad som vanligen medges, finns som nyss har framgått inget lagligt hinder mot att gå med på det. Riksskatteverkets riktlinjer hindrar inte heller att man tar sådana hänsyn.
Jag anser mot bakgrund av vad som nu har sagts inte att någon åtgärd från min sida är påkallad.