Svar på fråga 1997/98:1004 om klotter

den 20 augusti

Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stävja klotter.

Klotter är en typ av brottslighet som drabbar oss i vardagen och som skapar både otrivsel och ekonomiska förluster. Som regeringen angett i budgetpropositionen skall samhällets insatser mot vardagsbrottsligheten öka. I detta arbete skall närpolisen vara den drivande kraften. Under åren 1998-2001 förstärks rättsväsendet med 1,5 miljarder kronor. En stor del av dessa resurser kommer att tilldelas polisen, bl.a. för att utveckla närpolisverksamheten.

Närpolisen skall arbeta på ett förebyggande och problemorienterat sätt. Detta gäller naturligtvis även i fråga om att stävja klotter. Det finns möjlighet att ta i beslag och förverka klotterverktyg, om de påträffas vid sådana tillfällen att de kan antas komma till brottslig användning. Jag vet att det vid underrättelseenheten vid Länskriminalpolisen i Stockholm bedrivs ett ambitiöst och planmässigt arbete mot klotter. En särskild expertgrupp har inrättats som samlar in, bearbetar och sprider information om klotter och klottrare till andra poliser i länet. Arbetet har bl.a. lett till att polisen lyckats identifiera unga förstagångsklottrare och med bistånd av socialförvaltningen och ungdomarnas föräldrar har klottrarna förmåtts att sluta med sin skadegörelse.

Exemplet visar att ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete kräver att också andra än polisen engageras. Även näringslivet, skolan, organisationer och enskilda har viktiga funktioner när det gäller att komma till rätta med vardagsbrottsligheten. Behovet av samverkan mellan olika aktörer i samhället betonas i det brottsförebyggande program som regeringen lade fram år 1996 (Ds 1996:59). Programmet håller nu successivt på att genomföras, bl.a. genom att lokala brottsförebyggande råd inrättas runt om i landet.

Klotter på allmän eller enskild egendom skall, liksom annan brottslighet i samhället, förebyggas och bekämpas med systematiska och väl genomtänkta arbetsmetoder.