Fråga 1997/98:713 av Tuve Skånberg (kd) till justitieministern om betänketid vid skilsmässor

Enligt SCB:s statistik "Skilsmässor och separationer" 1995 skiljs årligen 50 000 par, varav 20 000 gifta och 30 000 sammanboende. Det är Europas och förmodligen världens högsta skilsmässofrekvens. Årligen går 45 000 barn igenom en skilsmässa, 10 000 av dem för andra gången. Var fjärde tonåring har i dag varit med om en skilsmässa och bor nu i sju av åtta fall hos sin mor. Inom några år har en fjärdedel av barnen helt mist kontakten med sin far.

En skilsmässa innebär för alla inblandade väsentligt sämre livsvillkor. Skilsmässorisken är kraftigt förhöjd för dem som uppfyller en enda av dessa faktorer: låg utbildning, låg lön/arbetslös, invandrare, bor i lägenhet, bor i storstad, flyttat samman tidigt, haft flera förhållanden, fått barn tidigt och som själva är skilsmässobarn. För dem som uppfyller två eller flera faktorer mångdubblas risken. Och för barnen innebär skilsmässan i deras tur ökad risk för låg utbildning, låg lön/arbetslöshet, att själva flytta samman tidigt, få barn tidigt, skiljas etc. En ond cirkel som ger barnen allt sämre förutsättningar, jämfört med dem som har fått lyckan att växa upp i en hel familj.

Enligt SCB 1994 anser över hälften av alla män och två tredjedelar av kvinnorna att det är för lätt att skiljas i Sverige. Skilsmässorna har hamnat på nuvarande höga nivå efter den nya, liberala skilsmässolagen från 1974 som gjorde det enklare och snabbare att skiljas.

Avser justitieministern mot denna bakgrund att verka för att lagen skärps och betänketiden förlängs?