Ca 130 miljoner av världens kvinnor har utsatts för könsstympning i någon form. Könsstympning förekommer bl.a. i vissa delar av Afrika och i länderna kring Persiska viken. Det finns många fördomar och relativt litet forskning på området. För flickorna är stympningen mycket smärtsam och kan ibland leda till döden. Den ger svåra men för resten av livet. I Göteborg ägde en konferens om problemet rum i förra veckan, arrangerad av Göteborgs invandrarförvaltning och EU:s regionkommitté. Genom flyktingströmmar under 80-talet har antalet stympade flickor och kvinnor ökat markant även i Europa och denna ökning fortsätter. I Sverige är könsstympning av flickor och kvinnor i lag förbjudet sedan 1982. Trots detta lär inte ett enda fall ha prövats i rättslig instans. I Frankrike har advokaten Linda Weil-Curiel fört upp 25 fall till prövning i Cour d'Assises sedan 1982 och vunnit 23 av 25 fall. Detta visar att det inte är omöjligt att få fällande domar i fall av könsstympning. Nu har även något fall med en vuxen kvinna, som anmält sina föräldrar och omskärerskan kommit upp i Frankrike. Flickor som växer upp i Sverige inom en kultur, där könsstympning förekommer, måste få det skydd de har rätt att förvänta sig i vårt land. Det viktigaste är naturligtvis information via MVC och BVC så att könsstympning inte sker i Sverige. I fall där så ändå sker, är det av yttersta vikt att lagen tillämpas och att de som utsatt flickor för denna behandling åtalas och döms.
Min fråga till statsrådet är:
Vad tänker Laila Freivalds vidta för åtgärder för att lagen mot könsstympning i Sverige skall nå sitt syfte och förhindra att brott sker?