Carina Hägg har med hänvisning till vad som framhållits om kärnvapen och spridningshot i regeringens deklaration i årets utrikespolitiska debatt i riksdagen den 11 februari frågat mig om den i riksdagen av mig deklarerade inställningen framförts till den nyinstallerade indiska regeringen.
Carina Hägg pekar i frågan närmast på följande stycke i utrikesdeklarationen:
"Ett decennium efter det kalla krigets slut står ännu omfattande kärnvapenarsenaler mot varandra och spridningshotet finns kvar. Arbetet för en kärnvapenfri värld fri från massförstörelsevapen har fortsatt hög prioritet för den svenska regeringen."
Den oklarhet som föreligger om den nya indiska regeringens avsikter vad gäller kärnvapenfrågan inger naturligtvis oro och understryker vikten av att arbetet för kärnvapennedrustning och icke-spridning av dessa vapen drivs vidare med kraft. Om landet skulle förklara sig som kärnvapenstat skulle detta få mycket allvarliga konsekvenser såväl för situationen i regionen som för de pågående internationella ansträngningarna för nedrustning och icke-spridning på kärnvapenområdet.
I det indiska regeringsprogrammet framhålls att ett nationellt säkerhetsråd skall upprättas för att analysera säkerhetsmässiga, politiska och ekonomiska hot och fortlöpande ge råd till regeringen. Rådet skall genomföra en genomgripande granskning av strategiska försvarsfrågor. Regeringsprogrammet förutser en översyn av landets kärnvapenpolitik och möjligheten att införa kärnvapen.
Det är av synnerlig vikt att Indien besinnar sitt ansvar och inser de mycket allvarliga följderna för den regionala och globala säkerheten av ett eventuellt upprättande av en kärnvapenarsenal. Landet bör snarast ansluta sig till icke-spridningsfördraget (NPT) och underteckna fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Den svenska regeringen kommer för sin del, såväl i kontakter med den indiska regeringen som i andra sammanhang, att framföra det djupa allvar med vilket vi ser på denna fråga.