Riksdagen har anvisat bidrag till enskilda vägar för 1997 på 610 miljoner kronor varav 30,5 miljoner avsåg kostnader för administration och rådgivning. Årets anslag på 593 miljoner är enligt trafikutskottets protokoll avsett endast för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar och i anslagsposten ingår inte kostnader för administration. Trots detta har regeringen i regleringsbrev till Vägverket reducerat bidraget till 566 miljoner. Trafikutskottet framhåller att anslaget ökat med 13,5 miljoner kronor medan regleringsbrevet visar på en minskning på 27 miljoner. Sedan har i planeringsdirektiv för Vägverkets utredningsuppdrag Nationell plan för vägtransportsystemet 1998-2008 angetts att investeringar för att förbättra enskilda vägar inte längre kan finansieras genom det s.k. bärighetsprogrammet. Bärighetsåtgärderna har uppgått till ca 45 miljoner kronor för enskilda vägar. I förslag till nationell plan hänvisas i stället till länsstyrelsernas investeringsplaner. Slutligen har Vägverket i beslut den 23 januari 1998 Statsbidrag till enskild väghållning; Kompletterande beslut om verksamheten för 1998 fastställt de bidragsprocent som skall gälla olika vägkategorier. Beslutet avslutas med att "1998 års driftsbidrag skall justeras med ett negativt index på 2,7 %".
Konsekvenserna av detta verkar bli att både riksdagens intentioner i beslut frångås och att det enskilda vägnätet får minskat anslag med mer än 70 miljoner kronor, deflationsindragning oräknat.
På vilket sätt avser regeringen att säkerställa att riksdagens intentioner genomförs?