Svar på fråga 1997/98:1034 om friskolorna

den 7 september

Dan Ericsson har frågat mig om jag kommer att ta initiativ till att skapa rättvisa för landsbygden så att också skolskjutsverksamhet för friskolor finansieras via offentliga medel.

Dan Ericsson hävdar att fristående landsbygdsskolor missgynnas ekonomiskt i förhållande till den kommunala skolan och att orättvisan blir särskilt tydlig när det gäller kostnaden för skolskjutsar.

Genom regeringens förslag i propositionen Fristående skolor m.m. (prop. 1995/96:200) har nya bidragsvillkor för fristående grundskolor införts fr.o.m. den 1 juli 1997. Enligt dessa bestämmelser skall en fristående grundskola få bidrag av elevernas hemkommuner efter samma grunder som gäller för kommunernas egna grundskolor och utbildningen skall vara avgiftsfri för eleverna.

Efter tillkännagivande av riksdagen föreslog den förra borgerliga regeringen i propositionen Om skolskjuts m.m. (prop. 1992/93:14) att kommunernas skyldighet att svara för kostnadsfri skolskjuts inte skall omfatta elever som väljer att gå i en annan grundskola än den som kommunen skulle ha anvisat. I propositionen framhölls att föräldrars och elevers val av skola inte får leda till oacceptabelt höga kostnader för kommunerna.

Vid sin behandling av propositionen konstaterade utbildningsutskottet att det är rimligt att kommunen själv får avgöra om den skall bekosta skolskjuts även till annan skola än den som kommunen vill anvisa eleven.

Den nuvarande regeringen har vidtagit åtgärder för att, oavsett huvudman, skapa rättvisa villkor för olika skolor. De bestämmelser som i dag finns beträffande skolskjuts innebär inget hinder för en kommun att svara för skolskjutskostnader t.ex. i ett fall då en elev valt att gå i en annan skola som inte ligger längre bort än den skola som kommunen själv skulle ha anvisat. Jag kommer inte nu att ta initiativ till förändringar av bestämmelserna för skolskjuts.