Svar på fråga 1997/98:647 om bottendöd i Sundsvallsbukten

Eva Goës har frågat mig hur jag kommer agera för att komma till rätta med bottendöden i Sundsvallsbukten.

Bottendöden i Sundsvallsbukten är ett tecken på att Östersjön ännu inte är i ekologisk balans. Enligt Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Västernorrlands län är dock de redovisade uppgifterna inte ett tecken på en långsiktig försämring av den ekologiska balansen i Bottenhavet. Försämringen beror på att vårfloden uteblev 1996 vilket har inneburit ett försämrat utbyte av bottenvatten i bl.a. Sundsvallsbukten, Klingerfjärden och Alnösundet.

Områdena är mycket känsliga för belastning av organiskt material eftersom bottenvattnet har osedvanligt lång utbytestid. I Klingerfjärden byts vattnet ut endast vart 175:e dygn. En försvagad syresättning har därmed en mycket stor effekt i form av nedgång av antalet bottendjur.

Sundsvallsbuktens känslighet påverkas ytterligare av belastningen av syreförbrukande ämnen från industriell verksamhet. Det är angeläget att förbättra utsläppsbilden så att den naturliga syresättningen av bottenvattnet får en skjuts att stimulera nybildning av djur. Koncessionsnämnden har ett miljöskyddsärende under handläggning angående massaindustri vid bukten. Utsläppsvillkoren för utsläpp till vatten kommer således att ses över.

Arbetet inom HELCOM, Åtgärdsprogrammet för Östersjön och Baltic 21 är avgörande för att genom internationellt samarbete och åtaganden förbättra utsläppsbilden. HELCOM:s strategi för utfasningen av skadliga substanser som nyligen antogs är ett konkret resultat som också kommer förbättra nytillväxt av arter och djur i hela Östersjön. Dessa åtaganden i kombination med de utökade anslagen till miljöövervakning och miljötillsyn samt till Östersjöarbetet som presenterades i regeringens vårproposition är avgörande för att återställa den ekologiska balansen.