Göte Jonsson har frågat mig om jag har för avsikt att införa en spånskatt utifrån förslaget i landshövdingen Björn Rosengrens utredning om spånförsörjningen till svensk träskiveindustri.
I omställningen av energisystemet har förädlade biobränslen som pelletter en viktig roll. Den nuvarande råvarubasen, sågspån, är begränsad och på sikt otillräcklig. Det gäller även om skivindustrin skulle slås ut från marknaden. Det är därför viktigt ur både ett energipolitiskt och näringspolitiskt perspektiv att vidta åtgärder för att göra det möjligt att gå över till annan råvara, i första hand avverkningsrester. En sådan omställning kan underlättas genom att intensifiera insatserna på forskning och utveckling.
Jag vill vidare erinra om att riksdagens näringsutskott vid ett flertal tillfällen har uppmärksammat risken för att åtgärder för att stimulera användningen av biobränslen skulle leda till problem för skivindustrin. I betänkande 1994/95:NU18 konstaterade utskottet att det inte förelåg några akuta problem vad gäller träskiveindustrins råvaruförsörjning. Utskottet utgick emellertid från att regeringen och Närings- och teknikutvecklingsverket på lämpligt sätt skulle följa utvecklingen. Vidare ansåg utskottet det viktigt att snedvridningseffekter på den aktuella marknaden till följd av bl.a. beskattningen uppmärksammades.
Jag har kunnat konstatera att efterfrågan på spån har ökat kraftigt under de senaste åren. Dels har kapaciteten för pelletstillverkning från i första hand spånråvara byggts ut kraftigt, dels har efterfrågan från värmeverk och kraftvärmeverk ökat på många håll efter hand som panntyper som inte får problem med spånbränsle blivit allt vanligare. Detta har medfört stigande priser på spånråvara och problem för den träbaserade skivindustrins råvaruförsörjning. Min bedömning var att det fanns stora risker för en prishöjning till samma nivå som gäller för trädbränslen från avverkningsrester (s.k. grot). Det gick inte att bortse från risken att en sådan prisnivå allvarligt skulle skada skivindustrin.
Mot denna bakgrund tillkallade jag i våras en särskild förhandlingsman med uppdrag att ta upp en diskussion med berörda parter, främst sågverksindustrin, producenterna av spån- och träfiberskivor och energiproducerande företag, i syfte att nå en frivillig överenskommelse för att tillförsäkra skivindustrin försörjning med spånråvara. Näringsutskottet noterade i betänkande 1996/97:NU10 denna min avsikt och deklarerade sin uppfattning att spånråvaran ur samhällsekonomisk synvinkel och från sysselsättningssynpunkt i första hand bör vidareförädlas.
Förhandlingsmannen överlämnade sitt betänkande den 8 januari. Jag beklagar att förhandlingsmannen inte lyckades nå en frivillig överenskommelse mellan de berörda parterna. En sådan hade enligt min uppfattning kunnat ge samtliga parter acceptabla och stabila marknadsvillkor. När en frivillig överenskommelse inte kunde nås har förhandlingsmannen föreslagit ekonomiska styrmedel framför en reglering.
Jag tror att de flesta delar uppfattningen att vi skall främja användningen av biobränslen. Ekonomiska styrmedel är visserligen ofta effektiva men kan i vissa fall ge oönskade bieffekter. På samma sätt som skatt på fossila bränslen drabbar den träbaserade skivindustrin kan det inte uteslutas att en skatt på sågspån som bränsle skulle kunna missgynna delar av biobränslemarknaden. Den skattemässiga behandlingen av spån måste således prövas i ett sammanhang där en samlad bedömning görs av den skattemässiga behandlingen av biobränsle.
Regeringen kommer nu att närmare studera förhandlingsmannens betänkande för att senare ta ställning i frågan om hur den träbaserade skivindustrins och pelletsindustrins råvarubas skall kunna tryggas.