Svar på fråga 1997/98:468 om älgjakt på viss statlig mark

Maggi Mikaelsson har frågat mig om jag är beredd att verka för att Jordbruksverket utarbetar en policy för jaktupplåtelser på statens mark ovanför odlingsgränsen.

De jaktliga förhållandena inom delar av renskötselområdet är speciella. Markägaren har den jakträtt som följer med äganderätten till marken. Medlem i sameby får jaga på utmark inom de delar av byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där. Denna rätt att jaga gäller både på statlig och privat mark. Det finns således en "dubbel" jakträtt på vissa marker.

När regeringen i proposition 1986/87:58 om jaktlag m.m. föreslog att älgjakten i fortsättningen i princip endast skulle få bedrivas inom registrerade licensområden, krävdes en lösning som även beaktade den dubbla jakträtten. Regeringen föreslog därför i propositionen att varje fjällsamebys betesområde ovanför odlingsgränsen, liksom varje skogssamebys betesområde nedanför odlingsgränsen, registrerades som ett licensområde för älgjakt. Inom dessa stora licensområden skulle den privatägda marken registreras som särskilda licensområden. Samma mark kan således ingå i två licensområden, den är dubbelregistrerad. Riksdagen följde regeringens förslag. Systemet med dubbelregistrering av licensområden för älgjakt ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län har varit i kraft i cirka tio år. Det har fungerat väl.

Älgjakten styrs av bestämmelserna om registrering av licensområden och länsstyrelsens beslut om älgavskjutning på dessa områden. Det saknas därför anledning att utarbeta en särskild policy för älgjaktupplåtelser just på statens mark ovanför odlingsgränsen. För upplåtelser på den aktuella marken av övrig jakt, småviltsjakt, finns fastställda riktlinjer sedan år 1993.