Allt tyder på att det kommer att ta ytterligare 90 år innan cesiummängderna i de västerbottniska (även andra läns) älgarna kommit ned i värden som gällde före Tjernobyl. Undersökningar utförda av forskarna Per Nelin och Tomas Palo i Umeå, har visat att jägarna i länet sedan kärnkraftsolyckan i genomsnitt har fått i sig 11 000 becquerel cesium varje år.
Halterna av cesium kan minskas genom kaliumgödsling, liksom halterna av strontium kan minskas genom kalkning. Detta kräver emellertid pengar och ett program för detta.
Tjernobyl har sänkt livskvaliteten för de boende i de län som drabbats hårt av nedfallet. Uppföljningen har varit bristfällig. Många känner sig hotade av den osynliga strålningen, som ständigt är närvarande. Socialstyrelsen borde få direktiv om hur man på lämpligt sätt kan följa upp och åtgärda effekterna av Tjernobyl.
Min fråga till socialministern är:
Vad avser socialministern göra för att motverka ohälsa på grund av Tjernobyl?