Fråga 1997/98:654 av Carina Hägg (s) till socialministern om impotens

Det finns ingen kartläggning av hur omfattande problemet med impotens är. Beräknat efter besök på urologmottagningar uppskattas antalet män med impotensproblem i tusental. En del vänder sig till RFSU eller sexolog men problemet är även väl känt hos familjerådgivare. Det är medelålders och framför allt äldre män som drabbas. De vanligaste orsakerna är fysiologiska t.ex. prostatasjukdomar, kirurgi, men orsaken till problemen kan också vara psykiskt betingad. Vissa läkemedel har impotens som biverkning.

I dag är det specialistmottagningarna som i första hand tar sig an impotenspatienter med årslånga köer som följd. Impotens är en lågprioriterad åkomma. Ett exempel från Jönköpings landsting får illustrera hur det kan gå till när någon söker läkare för impotensproblem. Läkaren på vårdcentralen remitterar patienten till sjukhusets urologmottagning. Eftersom impotens lågprioriteras kan väntetiden bli upp till 2-3 år. Prioriteringskommittén gav i sitt betänkande inte heller underlag för några konkreta prioriteringar att använda sig av när det gäller impotens. Det är också svårt att i dag hitta någon särskild vårdmodell eller något vårdprogram för personer med impotensproblem. I dag är det fortfarande många som känner det svårt att ta upp detta problem. Men jag ser ändå tendenser till en större öppenhet och större krav på behandling.

Min fråga till regeringen är om socialminister Margot Wallström uppmärksammat behovet av förbättringar av vården för män med impotensproblem.