Roy Ottosson har ställt en fråga om regeringens prognos av produktivitetsutvecklingen under de kommande åren. Han vill veta om det inte finns en risk att regeringen har underskattat produktivitetsutvecklingen. Roy Ottosson tycks vidare mena att högre produktivitetstillväxt leder till en sämre sysselsättningsutveckling och högre arbetslöshet.
Låt mig först konstatera att en hög produktivitetstillväxt är av godo. I ett längre tidsperspektiv finns det inte något samband mellan arbetslöshet och produktivitetstillväxt. Det är inte så att de länder som har haft en snabb produktivitetstillväxt har en systematiskt högre arbetslöshet. Inte heller steg arbetslösheten i Sverige under 1960-talet då den genomsnittliga produktivitetstillväxten var över 4 %. I stället är en hög produktivitetstillväxt en viktig förutsättning för hög tillväxt och därmed en god välfärd. En hög produktivitetstillväxt ökar inte endast utrymmet för privat och offentlig konsumtion utan också för kortare arbetstid. Ett viktigt inslag i regeringens ekonomiska politik är därför att skapa förutsättningar för en hög och uthållig produktivitetstillväxt.
På kort sikt kan dock de faktorer som Roy Ottosson tar upp i sin fråga - ökad konkurrens och internationell avreglering - driva fram en högre produktivitetstillväxt som, i vissa sektorer, kan leda till en uppgång i arbetslösheten. För att motverka sådana tendenser är regeringens ekonomiska politik inriktad på att höja arbetskraftens utbildningsnivå och rikta in utbildningsinsatserna till de områden där arbetskraftsefterfrågan bedöms vara störst. Det kortsiktiga sambandet mellan produktivitetstillväxt och sysselsättning är dock långt ifrån entydigt. Det är, exempelvis, tydligt att en snabb produktivitetstillväxt gått hand i hand med en ökad sysselsättning inom delar av IT-sektorn.
Jag är med andra ord inte speciellt orolig för att en snabbare produktivitetstillväxt än den vi förutsett i vårpropositionen skall äventyra uppfyllandet av målet att halvera den öppna arbetslösheten. Blir produktivitetstillväxten högre än vad vi prognostiserat kommer detta att bidra till en snabbare ekonomisk tillväxt och inte till en högre arbetslöshet. En högre produktivitetstillväxt lättar dessutom på inflationstrycket, vilket skapar ett utrymme för högre reallöner och lägre räntor.
I dagsläget ser jag inga skäl till att revidera upp prognosen för produktivitetstillväxten. Den viktigaste anledningen till att vi väntar oss en viss nedgång i produktivitetstillväxten jämfört med de senaste tre åren är att tillväxtens sammansättning förändras. Den inhemska efterfrågan förutses ge upphov till ett växande BNP-bidrag, medan nettoexportens betydelse för tillväxten minskar. En sådan sammansättningsförändring leder normalt sett till en något långsammare produktivitetstillväxt.