Svar på fråga 1997/98:384 om Regeringskansliets omorganisation

Lars Hjertén har frågat statsministern hur han avser uppfylla rättmätiga krav på lagenlighet, följdriktighet och kvalitet i besluten med hänsyn till den omorganisation som nu genomförs i Regeringskansliet.

Frågan har överlämnats till mig eftersom den i första hand berör den omorganisation som nyligen gjorts i Socialdepartementet.

Några större förändringar av Regeringskansliets organisation har egentligen inte skett sedan 1965 års departementsreform. Det är alltså över 30 år sedan. Då fanns inte IT-tekniken, vi var inte med i EU och vi hade inte heller dagens snabba förändringstakt i samhället. För mig och mina regeringskolleger känns det naturligt att mot den bakgrunden fundera över hur arbetet i Regeringskansliet skall organiseras för att möta dagens och inte minst morgondagens krav.

Den 1 januari 1997 fick Regeringskansliet en ny organisation i så motto att hela Regeringskansliet blev en enda myndighet. Förändringsarbetet i de olika departementen har därefter skett i varierande omfattning, beroende på behov och förutsättningar.

Socialdepartementets omorganisation har haft flera syften, men att ett huvudsyfte skulle vara, som Lars Hjertén påstår, "att under mindre motstånd snabbt genomdriva politiska beslut", är helt gripet ur luften. Den tanken har över huvud taget inte funnits med i bilden. Däremot vill jag som chef för Socialdepartementet ha en organisation som är effektiv, som har en hög kvalitet i arbetet och som kan producera ett bra beslutsunderlag till riksdagen. Dessa har varit de huvudsakliga syftena med omorganisationen.

I den nya organisation som Socialdepartementet har sedan årsskiftet, har en strävan varit att förse departementets sakenheter med olika specialister, som kan förstärka den allmänna kompetensen. Vi reducerar också antalet sakenheter till tre för att bl.a. stärka helhetssynen. Ett antal rättssakkunniga placeras på sakenheterna för att de skall kunna komma in i ett tidigare skede i enheternas arbete. Min bestämda uppfattning är att detta förstärker inflytandet för de jurister som - för att använda Lars Hjerténs ord - "har rättsliga synpunkter på regeringens idéer", inte försvagar inflytandet.

Det bör också framhållas att rättschefsfunktionen finns kvar i Socialdepartementet. Rättschefen, som får en stärkt ställning i den nya organisationen, kommer även i fortsättningen att ha det samlade ansvaret för departementets författningsarbete. Det tidigare rättssekretariatet har lagts samman med den förvaltningsjuridiska enheten till ett nytt juridiskt kansli med ansvar för bl.a. den slutliga juridiska kvalitetskontrollen. Ett antal rättssakkunniga har, som jag nyss nämnde, placerats ut på sakenheterna. De övriga kommer att arbeta inom det juridiska kansliet. Avsikten är att alla rättssakkunniga skall tjänstgöra växelvis på sakenheter och juridiska kansliet för att bibehålla och vidareutveckla sitt specialistkunnande. Denna ordning är ägnad att ge bättre förutsättningar för en kvalitetskontroll av författningsförslag jämfört med den tidigare organisationen.

Det är i och för sig riktigt att ett antal rättssakkunniga nu slutar sina arbeten på departementet. En av dem har gått i pension och några har erbjudits nya arbeten som de kanske bytt till under alla förhållanden. Rättssakkunniga har ju tidsbegränsade anställningar och tjänstgöringen på departementen är en del av deras meritering i domarkarriären. Ett kontinuerligt utbyte av de rättssakkunniga är alltså en helt normal situation. Jag kan konstatera att vi, när vi nu söker ersättare för dem som slutat, kan välja mellan ett stort antal intresserade och kompetenta jurister. Något problem att trygga återväxten tycks således inte finnas.

Slutligen vill jag påpeka att Socialdepartementets nya organisation inte med automatik kommer att införas på övriga departement, så som Lars Hjertén antyder. Om vår modell ger de kvalitetsmässiga fördelar och den förbättrade effektivitet som vi eftersträvar, kommer detta att ge värdefulla erfarenheter för det fortgående utvecklingsarbetet inom Regeringskansliet.