Ulla Hoffmann har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder i syfte att lösa de problem som uppstår i samband med att skadestånd till brottsoffer betraktas som inkomst vid prövning av rätten till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen.
Frågan berör den grundläggande utformningen av socialtjänstlagen och socialbidraget. Tanken bakom socialbidragssystemet är att det skall ses som en sista utväg för enskilda eller familjer som av olika skäl inte kan försörja sig på annat sätt eller då inkomsten inte räcker till. Detta innebär att man i första hand måste tillgodose sitt behov med sina egna inkomster eller realiserbara tillgångar. I princip gäller det alla slags inkomster och tillgångar såsom banktillgodohavande, fastigheter eller bil.
Jag har stor förståelse för det problem som enligt Ulla Hoffmann kan uppstå när en person som fått skadestånd för att ha varit utsatt för brott måste söka socialbidrag till sitt uppehälle. Det är dock viktigt att komma ihåg att socialbidraget alltid skall föregås av en individuell prövning. Socialtjänsten kan därför göra avsteg från grundprincipen att avräkna alla inkomster från socialbidragsbehovet om det anses motiverat i ett enskilt fall. Det kan t.ex. gälla en situation som den Ulla Hoffmann beskriver, där någon fått skadestånd som är avsett att täcka kostnader för en rehabilitering eller liknande som han eller hon behöver för att återgå till ett normalt liv. Jag vill gärna framhålla att den individuella behovsprövningen ställer stora krav på socialtjänstens förmåga att göra kloka och förnuftiga bedömningar. En viktig del i denna bedömning är att socialtjänstens bistånd skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv.
Frågan är komplicerad och rör socialbidragets koppling till ett flertal andra inkomster eller tillgångar som en enskild kan ha samtidigt som han eller hon söker socialbidrag. En utredning, Brottsofferutredningen, arbetar nu med att utvärdera de insatser som har gjorts för brottsoffer under de senaste tio åren för att se vad som behöver göras för att förbättra situationen för dem. Utredningen har diskuterat det problem Ulla Hoffmann tar upp i sin fråga och kommer att behandla det i sitt betänkande som lämnas i slutet av mars i år. Jag vill avvakta denna utredning innan jag tar ställning till eventuella åtgärder.