Annika Jonsell har frågat vilken linje Sveriges regering har för avsikt att följa vid toppmötet, arbetsmarknadsministerns eller finansministerns?
Annika Jonsell refererar i sin fråga till en artikel i Finanstidningen den 3 november där jag skall ha hävdat att 7 % arbetslöshet i EU inte är ett realistiskt mål utan i stället en onödig sifferexercis, samtidigt som finansministern i samma artikel har hävdat att det är lämpligt med ett tydligt mål uttryckt i siffror. Annika Jonsell har också ställt sig frågande till hur jag kan anse att en arbetslöshet på 4 % är realistisk för Sverige som i dag har en högre arbetslöshet än EU-genomsnittet.
Jag vill till att börja med slå fast att regeringen har en linje för Europapolitiken och det gäller självklart även diskussionerna kring arbetslösheten och sysselsättningsriktlinjerna inför EU-toppmötet.
Jag har aldrig hävdat att det skulle vara fel att ange kvantifierade mål för sysselsättningspolitiken i EU utan frågan har varit vilka mål som skall anges. Diskussionerna inom, och mellan gemenskapsländerna, kring kommissionens förslag till sysselsättningsriktlinjer inför toppmötet, har också kretsat kring frågan om, och i så fall vilka mål som skall anges på EU-nivå.
Jag och finansministern har definitivt inte olika uppfattningar i denna fråga och det är självklart att de mål som nu diskuteras för EU:s sysselsättningspolitik skall vara tydliga och kunna följas upp.
För svenskt vidkommande är det positivt att kunna konstatera att arbetslösheten, som i dag är det största problemet i Europa, får en allt större uppmärksamhet inom EU.
Dessa mål ligger i linje med nuvarande riktlinjer för vår nationella arbetsmarknadspolitik. Sysselsättningsriktlinjerna innehåller dock utöver de tre målen även andra kvantifieringar som mera har karaktären av räkneexempel på vad som sammantaget för EU-länderna kan åstadkommas om sysselsättningsriktlinjerna får genomslag i medlemsländerna. T.ex. en sysselsättningsgrad på 70 % och en arbetslöshetsnivå på 7 %.
Det är viktigt att de mål som anges utgår från respektive lands förutsättningar och variationerna inom EU på dessa områden gör det svårt att sätta mål på EU-nivå som är realistiska för alla medlemsstater. Detta gäller t.ex. ett mål om 7 % arbetslöshet för länder som Spanien och Grekland.
Annika Jonsell har i detta sammanhang också ställt sig frågande till hur jag samtidigt kan hävda att regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 är realistiskt. Som svar på Annika Jonsells fråga vill jag slutligen säga att regeringens mål att halvera den öppna arbetslösheten fram till sekelskiftet i allra högsta grad är realistiskt, även om det kommer att krävas fortsatt stora ansträngningar.
Men även efter sekelskiftet går vi vidare. Målet är ett samhälle där alla som önskar skall kunna få ett arbete. Det är glädjande att som arbetsmarknadsminister kunna konstatera att det efter en rad svåra år av budgetsanering och hög arbetslöshet nu finns tydliga tecken på att arbetsmarknadsläget förbättras samtidigt som statsfinanserna är i balans.
Antalet nyanmälda lediga platser har hittills i år ökat med drygt 32 000 samtidigt som arbetslösheten sjunker. Sysselsättningen har sedan i maj visat en svagt uppåtgående trend även om det skedde en nedgång i oktober. Arbetslösheten sjunker bl.a. som ett resultat av att många arbetslösa fått del av regeringens utbildningssatsning som på sikt ökar deras möjligheter att få ett reguljärt arbete samtidigt som den generella kompetensnivån i landet höjs.