Eva Björne har frågat mig när volymmålet i arbetsmarknadspolitiken skall tas bort. Enligt Eva Björne är den största orsaken till att personalen inte hinner med sina egentliga arbetsuppgifter det s.k. volymmålet. Eva Björne påstår vidare i sin fråga att arbetsförmedlingspersonalen i stället för att förmedla riktiga jobb måste syssla med allehanda håll-i-gång-kurser för att hålla nere arbetslöshetsstatistiken.
Inledningsvis vill jag påminna Eva Björne om att det var den förra borgerliga regeringen som införde det s.k. volymmålet budgetåret 1992/93 och hösten 1992 fanns nästan 100 000 personer i arbetsmarknadsutbildning. Det var också då som kritiken mot "meningslösa" arbetsmarknadsutbildningar var som kraftigast och den utvärdering som gjordes visade bl.a. att arbetsmarknadsutbildningarna i viss utsträckning användes för att arbetslösa skulle kvalificeras för en ny ersättningsperiod.
Under den djupa lågkonjunktur som Sverige befunnit sig i under stora delar av 1990-talet har det varit nödvändigt att ha en hög volym på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att de arbetslösa hela tiden har den kompetens och erfarenhet som krävs för att de skall kunna ta de jobb som blir lediga och för att förhindra att arbetslösa permanent slås ut från arbetsmarknaden. Det är vad vi i Sverige kallar för arbets- och kompetenslinjen och som nu också fått genomslag i de sysselsättningsriktlinjer för EU som antogs vid toppmötet i Luxemburg.
Kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningen får dock aldrig urholkas så att det främst blir meningslösa håll-i-gång-kurser så som situationen var på väg att bli 1992/93. Här är jag helt överens med Eva Björne. Sedan dess har dock antalet personer i arbetsmarknadsutbildning minskat samtidigt som kurserna fått en tydligare yrkesinriktning.
I takt med att konjunkturen nu förbättrats har regeringen sänkt volymkravet för innevarande budgetår med 15 000 personer. I praktiken innebär det sänkta volymkravet att antalet personer i praktikåtgärder minskar med i genomsnitt ca 35 000 personer. Det är de 35 000 praktikplatserna med de största undanträngningseffekterna som tas bort. Samtidigt kan ökade resurser satsas på yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar som kan motverka uppkomsten av inflationsdrivande flaskhalsar. Några meningslösa håll-i-gång-kurser som Eva Björne påstår är det inte och enligt AMS finns det för närvarande inte någon brist på resurser till yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning.
I den försöksverksamhet som sedan mars pågår i Skåne län har volymkravet ersatts med krav på ökad sysselsättning och lägre total arbetslöshet. På motsvarande sätt har regeringen i den regionalpolitiska propositionen föreslagit att volymkravet tas bort i Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län från den 1 juli i år. Innan vi fått några erfarenheter från försöken i dessa län är jag inte beredd att slopa volymkravet. Däremot måste nivån på volymkravet och inriktningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ständigt anpassas efter konjunkturutvecklingen.
Jag delar Eva Björnes uppfattning att arbetsförmedlingarna nu måste kunna ägna mer tid åt företagskontakter och platsförmedling. Den minskade arbetslösheten i kombination med det sänkta volymkravet och de extra personalresurser som AMV fått bör göra det möjligt för förmedlingspersonalen att öka sina företagskontakter och ägna mer tid åt platsförmedling.