den 14 augusti
Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag
I mitt svar på en fråga av Ulla Hoffmann (nr 1997/98:960) har jag nyligen utförligt redogjort för vad som gäller i samband med avvisning av bosnienkroater. Jag måste här ånyo erinra om att regeringen inte har möjlighet att ingripa i myndighetsutövningen i enskilda ärenden.
Emellertid vill jag understryka att regeringen är angelägen om att bosnienkroaterna skall kunna återvända under tillfredsställande förhållanden. Förberedelsetiden har utsträckts till tre månader och de kan med stöd av särskilda förordningen om stöd till återvändande asylsökande i vissa fall, få bidrag med 5 000 kr per person, högst 30 000 kr per familj. Totalt har med sådant bidrag 58 bosnienkroater återvänt till Kroatien. En särskild tjänsteman vid ambassaden i Zagreb har till uppgift att stödja och följa upp situationen för de återvändande. Ambassaden i Zagreb underrättas dessutom av Transporttjänsten när bosnienkroater genom dess försorg reser till Kroatien.
Under kriget kom ca 5 000 bosnienkroater till Sverige och ansökte om uppehållstillstånd. Eftersom de sökt och fått medborgarskap i annat land, dvs. Kroatien, togs beslut om att inte generellt ge dem uppehållstillstånd i Sverige. Omkring 2 000 har senare avvisats eller återvänt på egen hand. Ca 3 000, varav många barnfamiljer, har under den senaste tiden fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det är svårt att redovisa statistik på det här området. Siffrorna ändras från dag till dag. Den senaste uppgiften från Invandrarverket visar att det nu finns 327 personer med kroatiska pass kvar i mottagningssystemet. Av dem har 70 fått permanent uppehållstillstånd och förbereder utflyttning till kommun. Ett hundratal väntar på slutligt besked på asylansökningar eller ny ansökan. 185 har i dag avvisningsbeslut som vunnit laga kraft fattade av Utlänningsnämnden. Nya asylsökande fortsätter också att komma från Kroatien och Bosnien. Under år 1997 sökte 158 bosnienkroater asyl och hittills i år har 42 sökt. Under året fram t.o.m. juli hade därutöver 737 bosnier sökt asyl i Sverige. Enligt Invandrarverkets bedömning kom de flesta av dem från Tyskland, för att undgå avvisning därifrån. Mellan 200 000 och 300 000 bosnier och bosnienkroater som inte fått uppehållstillstånd finns fortfarande utanför regionen i främst Tyskland och Schweiz.
Avvisade bosnienkroater med kroatiska pass är kroatiska medborgare och inte flyktingar när de återvänder till Kroatien. Om man inte kommer från ett område i Bosnien där den egna gruppen är i majoritet, är återvändande dit fortfarande problematiskt. Den internationella insatsen i Bosnien för säkerhet och återuppbyggnad fortsätter dock med oförminskad styrka. Den inriktas nu under ledning av den Höge representanten, OSSE och FN:s flyktingkommissarie dels på att höstens val skall kunna genomföras på ett demokratiskt sätt dels på att skapa förutsättningar för och direkt stödja och skydda minoritetsåtervändande. På biståndsområdet är EU och Sverige stora aktörer bl.a. med projekt för bostadsreparationer och byggande på ett stort antal orter.
Antalet fördrivna inom Bosnien eller som befinner sig som flyktingar i regionen och andra, främst europeiska, länder uppgår fortfarande till mer än 1,5 miljoner.
Kroatien har en nyckelroll för att flyktingåtervändandet skall kunna fungera i regionen som helhet. Om serber, som flytt till bl.a. Republika Srpska från olika områden i Kroatien, får möjlighet att återvända hem kan bostäder frigöras för kroater och muslimer som önskar återvända till sina hem i Republika Srpska.
Det har funnits anledning till kritik mot Kroatien för hur flyktingproblemet behandlats. Detta har varit skälet till att Kroatien utsatts för stark press från det internationella samfundet att leva upp till sina åtaganden både som medlem av Europarådet och part i Daytonavtalet. Kroatiens parlament har nu antagit en acceptabel plan för flyktingåtervändande. Den ger fördrivna ovillkorlig rätt att återfå sin egendom och tar bort möjligheten att tillfälligt beslagta egendom som tillhör flyktingar. Ingen kan därmed längre hänvisas till någon annans bostad. Enligt planen kan dessutom den som återvänder till Kroatien vid behov få hjälp med bostad och socialbidrag inom ramen för existerande sociala skyddsnät. Detta gäller naturligtvis även för behövande kroatiska medborgare, inkluderande bosnienkroater som återvänder från Sverige. Procedurer för hur de skall registrera sig för att få sina rättigheter finns.
Det internationella samfundet (genom OSSE, UNHCR m.fl.), inriktar sig nu på att följa upp att återvändandeplanen genomförs. Den har, om den genomförs, skapat förutsättningar också för ett ökat bistånd till Kroatien för att underlätta integrationen för återvändande flyktingar.
Jag vill framhålla att asylansökningar från bosnienkroater behandlas individuellt. Genom ny ansökan till Utlänningsnämnden kan nya omständigheter som rör utvecklingen i regionen eller humanitära skäl prövas också sedan beslut om avvisning vunnit laga kraft.
I samband med den individuella prövningen i varje särskilt fall tar Utlänningsnämnden hänsyn till Kroatiens amnestilagstiftning vad gäller desertering från militärtjänst.
Med hänvisning till ovanstående har regeringen inte funnit det påkallat att överväga den exceptionella åtgärden att utfärda en förordning.