Svar på fråga 1997/98:365 om antibiotika i djurfoder

Gudrun Lindvall har frågat mig hur jag avser att driva ärendet i fråga om användningen av antibiotika i djurfoder så att Sverige kan behålla sitt förbud.

Enligt Fördraget om Sveriges anslutning till Europeiska unionen får Sverige beträffande fodertillsatser som tillhör grupperna antibiotika, kemoterapeutika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel under fyra år behålla den lagstiftning som gällde vid anslutningen. Detta innebär att det intill utgången av år 1998 gäller begränsningar eller förbud mot användningen i foder av tillsatser som tillhör de nämnda grupperna.

Senast den 31 december 1998 skall, enligt förfarande i artikel 7 i rådets direktiv 70/524/EEG av den 23 november 1979 om fodertillsatser, beslut fattas om de ansökningar om anpassning som Sverige lämnat. Dessa ansökningar skall åtföljas av en utförlig vetenskaplig redogörelse för motiven för ansökningen.

Som en följd av våra åtaganden enligt fördraget tillkallade chefen för Jordbruksdepartementet, med stöd av beslut vid regeringssammanträdet den 11 maj 1995, professor Lars-Erik Edqvist som särskild utredare. Utredarens uppdrag var att sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande till frågan om ett fortsatt förbud mot användningen av antibiotika, kemoterapeutika, koccidiostatika och tillväxtbefrämjande medel som tillsatser i foder. Uppdraget redovisades i november 1997.

Sverige överlämnade den 5 februari 1998 till Europeiska kommissionen sin ansökan om anpassning av EG:s lagstiftning i fråga om användningen av antimikrobiella substanser som fodertillsatser. Innebörden av Sveriges ansökan är att substanser som tillhör grupperna antibiotika, koccidiostatika och andra medicinskt verksamma substanser samt tillväxtbefrämjande medel inte längre skall behandlas som fodertillsatser. Substanserna skall i förekommande fall endast få användas i medicinskt syfte efter förskrivning av veterinär. Ansökningen grundas på de vetenskapliga fakta och bedömningar som den ovan nämnda utredningen under ledning av professor Lars-Erik Edqvist sammanställt och redovisat i betänkandet Antimicrobial Feed Additives.

Sveriges ansökan om det vetenskapliga underlaget för vår ansökan kommer nu att behandlas i olika kommittéer och arbetsgrupper enligt de rutiner som gäller inom gemenskapen. I detta arbete kommer Sverige givetvis att ytterligare argumentera för sin sak under medverkan av den expertis vi har på området. Min uppfattning är att de vetenskapliga argument som presenteras i betänkandet Antimicrobial Feed Additives utgör ett övertygande underlag för vår ansökan.

Samtidigt som den formella behandlingen av vår ansökan pågår kommer vi att verka för ökad kunskap och information på området. "Antibiotikakonferensen" som anordnades av den svenska regeringen i november 1997 avsåg just att aktualisera dessa frågor inför Sveriges ansökan.

Vår kritiska inställning till användningen av antimikrobiella fodertillsatser vinner alltmer gehör inom gemenskapen, inte minst bland konsumenter och i vetenskapliga kretsar, men även bland lantbrukarna. Jag har således för avsikt att driva denna fråga mycket aktivt och jag ser positivt på möjligheterna att vårt förbud följs upp av motsvarande gemenskapsreglering på området.