Fråga 1997/98:245 av Cinnika Beiming (s) till utrikesministern om Turkiet och mänskliga rättigheter

Assyrier/syrianer är en splittrad kristen folkgrupp som under många år har drabbats av en hårdhänt assimileringspolitik i Turkiet.

Den 6 oktober i år hotade landshövdingen i Mardin att stänga de syrisk-ortodoxa klostren Deyrulzafaran och Mar Gabriel i sydöstra Turkiet genom att förbjuda all undervisning i det syriska språket och religion i dessa kloster. Inom dessa kloster finns ett helt folks historia och kultur. För assyrier/syrianer är dessa båda kloster sista andliga fästet de har i sitt gamla hemland.

Landshövdingen grundar sitt beslut på en deklaration från 1936. Enligt denna lag har de stiftelser som tillhör den syrisk-ortodoxa kyrkan förbundit sig att inte bedriva någon undervisning i sina fastigheter och inte heller erbjuda logi inom klostrens väggar. Lagen används nu för att hota och stoppa all verksamhet som pågår i klostren, bl.a. som hem för nunnor/munkar, föräldralösa barn samt för gamla och sjuka som vårdas där. Genom att denna lag nu provas på stiftelser som tillhör det assyrisk/syrianska folket är sannolikheten och risken stor att man kommer använda samma metoder mot andra minoriteter i Turkiet.

Samtidigt pågår diskussioner om Turkiets eventuella framtida medlemskap i EU. De flesta ansökarländer har de senaste åren gjort ett fantastiskt arbete för att kunna möta de s.k. Köpenhamnskriterierna som omfattar bl.a. kraven på demokrati, pluralism, minoriteternas likvärdiga ställning och respekt av mänskliga rättigheter. Tyvärr har Turkiet inte visat samma vilja till förändring.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera för att förmå Turkiet att börja tillämpa de internationella konventioner de skrivit under?