Sten Tolgfors har frågat vad jag avser att göra för att kvalitetssäkra utbildningen och tillse att erforderlig lärarkompetens finns i gymnasieskolan. Bakgrunden är uppgifter om att lärare i gymnasieskolan i stor utsträckning övergår till att undervisa inom kunskapslyftet.
Den samhällsutveckling som nu sker ställer allt större krav på kunskaper och utbildning. En bred kunskapsbas är det viktigaste verktyget för att man skall kunna möta en föränderlig verklighet. Regeringen har därför satsat på utbildning som ett högt prioriterat område. De skolreformer som genomförts de senaste åren inom både det offentliga skolväsendet och högskolan innebär en höjd ambitionsnivå och en omfattande utbyggnad av det svenska utbildningssystemet totalt sett.
Kunskapslyftet är ett viktigt led i regeringens utbildningssatsning när det gäller att ge vuxna möjlighet att höja sin kompetens för arbete eller fortsatta studier. Kunskapslyftet syftar också till att förnya och utveckla vuxenutbildningen och detta sker bl.a. genom ett utökat samarbete mellan skola och närings-/arbetsliv. Många olika utbildningsanordnare är engagerade i kunskapslyftet utöver komvux, såväl enskilda utbildningsanordnare som studieförbund och folkhögskolor. Delegationen för kunskapslyftet har en löpande dialog med samtliga kommuner. I denna dialog har det inte framkommit att kunskapslyftet orsakat några problem avseende lärarsituationen på ungdomsskolan. Lärare har främst rekryterats till kunskapslyftet på andra sätt än genom överflyttning mellan olika skolformer. Bl.a. har lärare som tidigare lämnat skolan återvänt, t.ex. yrkeslärare som arbetat inom arbetsmarknadsutbildningarna. Det är givetvis både stimulerande och utvecklande även för lärare att byta arbetsplats och det tillför utbildningssystemet ny erfarenhet och kunskap.
Regeringen har också prioriterat skolan genom ökning av statsbidragen till kommuner och landsting. Utbyggnad av högskoleutbildningarna har skett under en följd av år. De omfattande satsningarna på utbildning medför givetvis en ökad efterfrågan på lärare och ställer nya krav på kompetens hos lärarna. Därför måste särskilda satsningar göras för att stärka och utveckla lärarna i deras arbete. Inom ramen för kunskapslyftet anordnas orienterings- och kompletteringskurser för personer som vill bli lärare. Andra särskilda insatser för att öka intresset för läraryrket är vidareutbildning av förskollärare till grundskollärare och rekrytering av militärer som önskar bli lärare samt invandrare med lärarutbildning.
En viss brist råder när det gäller vissa lärarkategorier, i främst matematik, teknik och naturvetenskapliga ämnen. För att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik anordnas ett basår för personer som har högskolebehörighet men som saknar den särskilda behörighet som krävs för att söka teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning. Av de som avslutade basåret 1995/96 fortsatte nära 80 % att läsa naturvetenskap och teknik. En del av dessa har fortsatt på lärarutbildningarna med inriktning mot matematik och naturorientering. Sedan 1995 ges möjlighet för studerande i åldrarna 28-48 år och med minst fem års arbetslivserfarenhet att läsa en teknisk eller naturvetenskaplig högskoleutbildning med särskilt vuxenstudiestöd. Utbildningarna har tre inriktningar där grundskollärarexamen med undervisning i årskurserna 4-9 mot matematiska eller naturorienterande ämnen är en inriktning.
Det är mycket angeläget att skolorna har tillgång till välutbildade lärare. Här måste både stat, kommun och de enskilda skolorna ta sitt ansvar. Lärarnas betydelse för att ge våra barn och ungdomar en god undervisning kan knappast överskattas. Det är i huvudsak lärarna som är de pedagogiska ledarna i skolan. Lärarnas insatser är avgörande för kvaliteten i skolan och för skolans utveckling.
Regeringen har ansvar för dimensioneringen av utbildningen av lärare för skolans behov. Dimensioneringen av utbildningarna anges genom s.k. utbildningsuppdrag till de enskilda högskolorna. Regeringen har i budgetpropositionerna för åren 1997 och 1998 föreslagit en kraftig ökning av utbildningen av grundskollärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4-9 och gymnasielärare. För nytillkomna högskoleplatser gäller att tyngdpunkten skall ligga inom de tekniska och naturvetenskapliga utbildningarna. Detta inkluderar även lärarutbildningarna.
Examensmålen för grundskolans 4-9-lärare och gymnasieskolans lärare uppnåddes inte under perioden 1993/94-1995/96. Detta berodde bl.a. på att satsningen på den kortare 40-poängsutbildningen, s.k. Unckellärare, inte blev så framgångsrik som den borgerliga regeringen hade hoppats på. Svårigheter att rekrytera till lärarutbildningen inom vissa ämnen, t.ex. matematik och NO, har också bidragit till viss lärarbrist inom dessa ämnesområden. Regeringen har i budgetpropositionerna för åren 1997 och 1998 föreslagit en kraftig ökning av utbildningen av grundskollärare med inriktning mot undervisning i årskurserna 4-9 och gymnasielärare.
Att lärarutbildningarna inte alltid lyckats fylla sina platser är tecken på att läraryrket av många ungdomar inte upplevs attraktivt. Intresset för att söka sig till och stanna kvar inom ett yrke är i hög grad förbundet med löne- och anställningsvillkor, vilket också har en avgörande betydelse för hur rekryteringen till yrket lyckas. Här har parterna ett ansvar. Kommunerna som arbetsgivare måste erbjuda en god arbetsmiljö och en arbetssituation med utvecklingsmöjligheter. Skolan, som är en av landets största arbetsplatser, har ett brett arbetsfält och bör kunna erbjuda många möjligheter till yrkesmässig och personlig utveckling.
För att stödja utvecklingen av arbetet i skolan har regeringen nyligen inbjudit landets grund- och gymnasieskolor att deltaga i särskilda skolutvecklingsprojekt, där syftet i första hand är att stimulera till reflexion och diskussion om lärarnas förändrade arbete. Läraryrket har blivit både viktigare och svårare. Regeringen satsar 50 miljoner kronor på dessa skolutvecklingsprojekt. Intresset från landets skolor att deltaga i projekten har visat sig vara mycket stort.
Att arbeta med barns och ungdomars lärande och utveckling är en av de viktigaste uppgifter man kan ha. Läraryrket förtjänar därför att värderas högt. Här har vi alla ett gemensamt ansvar. Att våra elever tillägnar sig goda kunskaper och de grundläggande värden som vårt samhälle vilar på är över huvud taget en förutsättning för en fortsatt god samhällsutveckling. I den meningen är lärarnas insatser garanten för det demokratiska samhälle vi värnar om.
Jag vill avslutningsvis nämna att regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté i syfte att förnya lärarutbildningen. Lärarutbildningskommittén (dir. 1997:54) skall bl.a. lämna förslag om innehåll och omfattningen av de olika lärarutbildningarna samt om organisatoriska frågor. Utredningen skall behandla frågor om lärarutbildning för olika pedagogiska profileringar samt lärarutbildningens dimensionering och rekrytering. Kommitténs uppdrag är ett led i arbetet med att kvalitetssäkra utbildningen och tillse att erforderlig lärarkompetens finns i skolväsendet.