Kenth Skårvik har frågat mig om regeringen har några planer på att vidta åtgärder eller ta upp diskussioner med andra länder för att hitta lösningar på problemen med övergödning i de kustnära områdena och då bl.a. i Bohuslän.
Internationellt har Sverige under många år med kraft drivit frågan om behov av minskning av belastningen av näringsämnen på kust- och havsområden. Efter flera års arbete har vi lyckats få en acceptans för synen på behov av minskning av utsläpp i andra länder just på grund av att deras utsläpp så småningom når den svenska kusten och där förorsakar problem med övergödning. Flera länder har fortfarande uppfattningen att övergödningsproblem i centrala delar av Nordsjön och Nordostatlanten ej existerar.
Argumentationen i internationella forum har lett till att bl.a. Nordsjökonferensen och OSPAR-kommissionen tagit beslut i syfte att minska belastningen av näringsämnen på havet. Nordsjökonferensens mål, att reducera tillförseln med 50 % mellan åren 1985 och 1995, har hittills varit det mest långtgående, vilket dessvärre ej kunna uppnås av vare sig Sverige eller andra länder. I juli kommer jag att delta i OSPAR:s ministermöte, där vi kommer att fatta beslut om långsiktig målsättning och strategi för övergödning i syfte att bl.a. kunna uppnå Nordsjökonferensens målsättning.
Inom EU har vi under hösten bl.a. bidragit till beslut som innebär att strängare krav kommer att ställas på vissa avloppsreningsverk, bl.a. vid kusterna. EU:s ministerråd diskuterar för närvarande också ett förslag till ett nytt ramdirektiv för vatten. En central fråga för Sverige i det sammanhanget är att hänsyn måste tas till internationella överenskommelser om tillståndet i den marina miljön. Detta är en fråga där vi hittills rönt framgång genom att sådana skyldigheter nu införts i förslaget till ramdirektiv.
Vad gäller luftdepositionen av kväve kan vi konstatera att vi nu är inne i intensiva förhandlingar inom FN:s regionala luftkonvention, med gott hopp om ett nytt protokoll som på sikt kommer att minska kvävenedfallet över land och hav.
Förslaget till miljöbalk som nu ligger i riksdagen för behandling innehåller möjligheten att fastställa miljökvalitetsnormer för olika geografiska områden, och därefter också upprätta åtgärdsprogram för att dessa normer skall uppnås. Detta är ett nytt styrinstrument i miljöarbetet som vi sätter stor tilltro till bl.a. i den framtida hanteringen av vattenfrågor. Det är dessutom ett instrument som passar in i de krav som det nya ramdirektivet för vatten innebär.
Nationellt har under årens lopp ett flertal åtgärder vidtagits för att minska övergödningen i kustområdena. Dessvärre kan vi konstatera att åtgärderna hittills varit otillräckliga, även om reella minskningar av utsläppen skett, och att mycket återstår.
I vårens miljöproposition kommer vi att återkomma med flera förslag som på olika sätt behandlar dessa frågor.
Jag har dock i detta sammanhang inte för avsikt att föregripa den diskussionen.