Susanne Eberstein har frågat mig om jag avser att låta normgivningen för publika företag skötas av ett från staten skilt "självreglerande" organ.
Jag vill först erinra om att de grundläggande redovisningsreglerna finns i lagar som riksdagen har beslutat om. Därutöver finns det dock ett behov av kompletterande normgivning av det slag som hittills har skett genom bl.a. Bokföringsnämnden (BFN) och Redovisningsrådet.
År 1989 bildades Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed av staten, genom BFN, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR) samt Sveriges Industriförbund. Enligt avtal skall stiftarna bidra med lika stora årliga belopp till finansiering av stiftelsens verksamhet. Sedan några år bidrar även Stockholms fondbörs, Svenska Bankföreningen och Försäkringsförbundet till stiftelsens finansiering och ingår i dess styrelse. Stiftelsens uppgift är att utse ledamöterna i Redovisningsrådet och att bekosta dess verksamhet. Stiftelsen har en årlig budget på ca 3 miljoner kronor.
Redovisningsrådet har till uppgift att utfärda rekommendationer om sådana redovisningsfrågor som väsentligen har betydelse för publika företag, dvs. större företag som sprider information till ett stort antal intressenter. Rekommendationerna skall så långt som möjligt anpassas till internationell praxis, varmed i första hand avses rekommendationer från International Accounting Standards Committee (IASC).
För näringslivet har framförts att Redovisningsrådets resurser i nuläget är otillräckliga och behöver kraftigt förstärkas. Det har dessutom hävdats att det är ett viktigt intresse att rådets verksamhet bedrivs i ett från staten skilt självreglerande organ. Mot denna bakgrund har under hösten FAR, Stockholms Fondbörs AB samt ett antal näringslivsorganisationer, däribland Industriförbundet, träffat avtal om att bilda en förening med uppgift att fullfölja stiftelsens ändamål och därmed dels ersätta stiftelsen som huvudman för Redovisningsrådet, dels överta det ekonomiska ansvaret för rådets verksamhet. Föreningen bildades i januari 1998. De bidrag som medlemmarna enligt avtalet skall tillskjuta innebär i det närmaste en fördubbling av rådets resurser. Denna lösning innebär att FAR och Industriförbundet inte kommer att tillskjuta mer pengar till stiftelsen.
Regeringen har ingen anledning att motsätta sig den valda lösningen. De sammanlagda resurserna för normgivningsarbetet ökar därmed. Det bör observeras att staten redan i den nuvarande konstruktionen har haft ett mycket begränsat inflytande över själva normgivningsarbetet eftersom rådets ledamöter har en mycket självständig ställning gentemot stiftelsens finansiärer.
Redovisningslagstiftningen är för närvarande föremål för en översyn. Frågan om vem som i framtiden skall ansvara för den kompletterande normgivningen kommer sannolikt att behandlas i en proposition under hösten 1998 och jag vill inte föregripa de ställningstaganden som då kan komma att göras. Regeringen kommer emellertid under alla förhållanden även i fortsättningen att noga följa Redovisningsrådets rekommendationsgivning. Om den blivande "självregleringen" bedöms leda till oönskade effekter inom exempelvis skatteområdet så kommer vi inte att tveka att tillgripa speciallagstiftning. Jag vill även erinra om att en stor del av den kompletterande normgivningen även fortsättningsvis ligger kvar inom den statliga sfären genom Bokföringsnämndens verksamhet. Det är för övrigt regeringens avsikt att i vår återkomma med förslag i tilläggsbudget om hur de medel (800 000 kr) som anslagits till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed (Utg.omr. 2, A 17) i stället skall användas.