Carina Hägg har frågat mig vad jag vidtagit för åtgärder för att fler länder än i dag skall kunna delta i utbytet av organ och vävnader för transplantation.
Det är korrekt att det finns ett väl fungerande utbyte av organ och vävnader mellan Sverige och länder i vårt närområde. Utbytet sker inom ramen för etablerade organisationer såsom Skandiatransplant, Eurotransplant och UKTSSA. Skandiatransplant har således upprättat samarbetsavtal med UKTSSA i Storbritannien och med Eurotransplant för utbyte av organ. Utvecklingen i de baltiska länderna följs.
Dessa etablerade organisationer har samma kvalitetskrav som vi i Sverige när det exempelvis gäller undersökning av donatorer i avsikt att utesluta sjukdom som kan överföras med transplantat till mottagaren.
Utbyte av organ kan bara ske med länder i närområdet som kan nås inom den korta tid som står till buds. Organ har en begränsad, i vissa fall mycket begränsad, hållbarhet utan blodcirkulation. För hjärta är hållbarheten ca 4 timmar, för lungor ca 8 timmar och för lever 8-12 timmar.
Ett utbyte av organ och vävnader förutsätter ömsesidighet. Utbyte kan endast förekomma mellan jämbördiga parter med en balans i utbytet över tiden. Ett land eller ett område kan inte ta emot väsentligt fler organ eller vävnader än vad man ger utan varje land bör verka för att öka tillgången i det egna landet. Som jag beskrivit utförligt i ett interpellationssvar i mars i år arbetar man på olika håll inom Sverige intensivt med att förbättra tillgången på organ och vävnader.