Svar på fråga 1997/98:456 om provborrningar i Skagerrak, 463 om oljeborrningar i Skagerrak och 470 om nya hot mot Skagerrak

Åke Carnerö har frågat mig vilka åtgärder den svenska regeringen avser att vidta för att tillvarata svenska intressen i samband med eventuella provborrningar efter olja i Skagerrak. Vidare har Kenth Skårvik frågat mig på vilket sätt regeringen avser att agera för att minska kemikalieutsläppen vid oljeborrning, med anledning av de ånyo resta krav på prospektering efter olja och gas i västra Skagerrak. Dessutom har Per Lager frågat mig hur jag avser att agera för att skapa klarhet, vad gäller den svenska regeringens hållning, för de danska och norska myndigheterna.

Jag har valt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Vad gäller den planerade verksamheten på danskt territorium, så faller den enligt svensk uppfattning under den Nordiska Miljöskyddskonventionen. Därför anser Sverige att det finns behov av ytterligare underlag avseende konsekvenserna för svenska intressen innan beslut i frågan fattas. Ett sådant underlag angående konsekvenser för svenska intressen bör också innehålla frågor rörande effekter av kemikalieanvändning. Med hänvisning till den Nordiska Miljöskyddskonventionen har vi därför begärt samråd med den danska regeringen i enlighet med konventionens bestämmelse. Den svenska hållningen är således klar i denna fråga. Vad gäller tidsaspekten innebär den svenska hållningen att vi i praktiken kräver att det danska beslutet får skjutas framåt i tiden, i avvaktan på att samrådet mellan danska och svenska myndigheter genomförs.

Vad gäller planerna på provborrning efter olja på norskt territorium så har Sverige tidigare krävt en omfattande miljökonsekvensbeskrivning. I nuläget väntar vi på besked på huruvida den norska regeringen kommer att skrinlägga planerna på provborrning i Skagerrak eller ej.

Vad gäller frågor som rör regler för kemikalieanvändning i samband med oljeborrning i generellt avseende har jag tidigare besvarat frågor från Kenth Skårvik (jfr fråga 1997/98:137) och Per Lager (jfr fråga 1997/98:241), och upprepar därför endast i detta sammanhang vad jag tidigare sagt. Sverige har vid ett flertal tillfällen agerat kraftfullt inom kemikalieområdet. Inom Nordsjökonferenserna har länderna åtagit sig att minska utsläppen av olika kemikalier. Den senaste Esbjergdeklarationen från Nordsjökonferensen 1995 sätter det slutliga målet till halter av miljögifter i haven nära noll inom 25 år.

Nordsjökonferensernas åtaganden konkretiseras oftast inom OSPAR-kommissionens bindande beslut. Därför är Sverige för närvarande aktivt i frågan om att driva igenom Esbjergåtagandet i denna konvention, som en övergripande målsättning samt med en konkret strategi för genomförande. I sommar hoppas jag kunna delta i ministermötet som fattar detta beslut. Just nu ser det ut som om vi t.o.m. kan få ett ännu mera konkret och omfattande beslut inom OSPAR än i Esbjerg.

OSPAR fattar också bindande beslut som rör enskilda frågor, exempelvis användning av vissa kemikalier eller utsläpp av vissa ämnen från en viss verksamhet. Senast på kommissionsmötet i september 1997 fattades beslut om krav på reglering av vissa ämnens användning inom offshore-verksamheten, samt en mekanism med vilken ytterligare ämnen kan förbjudas för användning över huvud taget. Liknande beslut har tagits tidigare, exempelvis gällande krav på reningsteknik för utgående vatten från plattformarna, reglering av användning av oljebaserade borrvätskor och tidigare beslut om användning och utsläpp av kemikalier. I dessa diskussioner driver alltid Sverige frågorna med kraft.