Gullan Lindblad har frågat mig vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller ämnar vidta för att stötta Litauen i dess arbete på det flyktingpolitiska området och dess möjligheter att ge även illegala flyktingar människovärdiga förhållanden.
När de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen återvann sin självständighet hösten 1991 ställdes de inför uppgiften att utforma och bygga upp ett helt nytt förvaltningssystem, däribland administration och lagstiftning rörande utländska medborgare. Uppgifterna som rörde de egna medborgarna var omfattande och behovet att tillgodose skyddsbehovet för flyktingar och minoriteter sköts till att börja med åt sidan.
En generell positiv utveckling i de baltiska staterna samt balternas egen vilja och beslutsamhet att närma sig EU har tillsammans med stödet från de nordiska länderna bidragit till att stora framsteg nu ändå gjorts på migrationsområdet. Det är ingen överdrift att säga att utvecklingen på det migrationspolitiska området i de baltiska staterna har överträffat förväntningarna.
Litauen antog som första baltiska stat en flyktinglag i juli 1995. I januari 1997 beslöt det litauiska parlamentet enhälligt att ratificera 1951 års flyktingkonvention. Båda har trätt i kraft under 1997.
Sverige har alltsedan självständigheten givit Litauen stöd i arbetet med att bygga upp en fungerande migrations- och flyktingpolitisk grundstruktur. I oktober 1995 uppdrog regeringen åt Statens invandrarverk att bistå de baltiska staterna med utarbetande av en migrationslagstiftning och ett system för flyktingmottagning. 1,9 miljoner kronor avsattes för ändamålet. Inom ramen för beslutet har Invandrarverket bidragit med experthjälp vid utformningen av den litauiska flyktinglagstiftningen, anordnat kurser i asylhantering samt lämnat utrustning m.m. till mottagningscentrum och utlänningsmyndighet. I juni 1996 beslöt regeringen att anslå 1 miljon kronor som bidrag till en av UNHCR och de nordiska länderna samfinansierad renovering av en flyktingförläggning i Litauen. Vidare beslöt den svenska regeringen i oktober 1997 att för Statens invandrarverk reservera 4 miljoner kronor för stöd till den fortsatta uppbyggnaden av en migrationspolitisk grundstruktur och ett mottagningssystem för flyktingar i de baltiska staterna. Medlen skall företrädesvis användas i Lettland, men utrymme skall även finnas för insatser i Estland och Litauen. Statens invandrarverk håller för närvarande på att, i samråd med berörda litauiska ministerier och myndigheter, ta fram lämpliga projekt för fortsatta insatser i Litauen.
Inströmningen av asylsökande/migranter till Litauen ökade mycket drastiskt under 1997. Under vissa perioder fanns mellan 800 och 1 000 personer på registreringscentrumet i Pabrade som är avsett för ca 600 personer. Det fanns många bland dessa som saknade skyddsbehov och som var migranter huvudsakligen från Indien, Pakistan och Bangladesh och som ville vidare till Västeuropa.
För att underlätta för den litauiska regeringen att komma i gång med avvisningar som är en kostsam del av en reguljärasylprocess beslöt regeringen i december 1997 att anslå 1 miljon kronor till Internationella migrationsorganisationen (IOM) för ett projekt som syftar till ordnad återvandring av dessa tredjelandsmedborgare. Inom ramen för projektet har nu de flesta av dessa s.k. strandade migranter kunnat återvända till sina hemländer och därigenom har också förhållandena för de kvarvarande avsevärt förbättrats.
Sverige kommer att i samverkan med de nordiska länderna även fortsättningsvis bistå Litauen liksom de två andra baltiska staterna med uppbyggnaden av migrationspolitiska system som respekterar mänskliga rättigheter och värnar asylrätten.