Svar på fråga 1997/98:439 om skatten på förtidspensioner

Göte Jonsson har frågat mig om jag avser att medverka till en ändring av skatten för förtidspensionärer.

Frågan är ställd mot bakgrund av en ändring i bestämmelserna om särskilt grundavdrag för folkpensionärer som började gälla den 1 januari 1998. Ändringen innebär att arbetsskadelivränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall reducera det särskilda grundavdraget, om den som får livräntan samtidigt har förtidspension. Enligt de tidigare bestämmelserna påverkade en arbetsskadelivränta i princip inte det särskilda grundavdragets storlek.

Särskilt grundavdrag för folkpensionärer medges den som under beskattningsåret fått folkpension med minst 6 000 kr. Avdraget motsvarar som högst summan av folkpension och ett pensionstillskott för en ålderspensionär, vilket för år 1998 motsvarar 54 000 kr för ogift folkpensionär. En ålderspensionär utan andra inkomster än folkpension och pensionstillskott behöver därmed inte betala någon skatt.

För den som har pensionsinkomster utöver folkpension och ett pensionstillskott för ålderspensionär minskas det särskilda grundavdraget successivt till dess det når nivån för det vanliga grundavdraget.

Arbetsskadelivränta samordnas med förtidspension och fyller ut skillnaden mellan pensionen och den inkomst som den som får arbetsskadelivräntan antas haft, om han eller hon inte fått sin arbetsförmåga nedsatt till följd av en arbetsskada. Arbetsskadelivräntans samordning med förtidspensionen i kombination med de tidigare bestämmelserna om beräkning av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer kunde innebära att den som hade både arbetsskadelivränta och förtidspension överkompenserades jämfört med om han eller hon fortfarande skulle ha varit i förvärvsarbete. Han eller hon kunde dels få livränta som täckte inkomstbortfallet, dels ha rätt till ett betydande grundavdrag. Bruttoinkomsten motsvarade alltså den tidigare förvärvsinkomsten men till följd av det särskilda grundavdraget kunde nettoinkomsten vara högre än vid förvärvsarbete.

I budgetpropositionen (prop. 1997/98:1, volym 6, Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten) angavs som skäl för ändringen att det är orimligt med försäkrings- och skattesystem som medför att ersättningen netto kan bli högre än vad som skulle ha varit fallet vid förvärvsarbete och att detta motverkar strävanden mot arbetslinjen samt skapar felaktiga incitament. Även om det nu i efterhand kan konstateras att informationen om den föreslagna ändringen och dess effekter kunde ha varit bättre och effektivare än den var, är jag för närvarande inte beredd att föreslå några ändringar i beskattningen av förtidspensioner.