Barbro Andersson har frågat mig om avsikten med den nya miljöbalken är att kunna ställa tidigare verksamhetsutövare (Fagersta AB), som bedrev verksamhet för så lång tid sedan som mellan 1927 och 1983, till ansvar för efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden.
Enligt förslaget till lag om införande av miljöbalken (8 §) skall miljöbalkens regler om efterbehandling tillämpas i fråga om miljöfarlig verksamhet vars faktiska drift har pågått efter den 30 juni 1969 om verkningarna av verksamheten alltjämt pågår vid tiden för miljöbalkens ikraftträdande. Verksamhetsutövare som bedrivit verksamhet mellan 1927 och 1983 är således i princip ansvarig för efterbehandling av förorenade mark- och vattenområden om verkningarna av verksamheten inte har upphört vid miljöbalkens ikraftträdande. Enligt regeringens förslag till miljöbalk skall dock en skälighetsprövning göras (10 kap. 4 §). Vid skälighetsprövningen skall beaktas hur lång tid som har förflutit sedan föroreningarna ägt rum, vilken skyldighet den ansvarige hade att förhindra framtida skadeverkningar och omständigheterna i övrigt. Skälighetsprövningen kan alltså beroende på omständigheterna i det enskilda fallet medföra fullt ansvar, jämkat ansvar eller att inget ansvar åläggs. Prövning av enskilda fall kommer att ske hos tillsynsmyndigheter och miljödomstolarna.