Fråga 1997/98:293 av Eva Goës (mp) till utrikesministern om Kosova

Situationen i Kosova förvärras för varje år, varje månad, varje dag. Brott mot de mänskliga rättigheterna är regel. Tillståndet i Kosova har förvärrats drastiskt och människornas otålighet kan utmynna i ännu ett inbördeskrig.

Nyhetsbrev från Kosova vittnar om hur 17 unga män dömts till sammanlagt 186 års fängelse. Den 25 november sköts den albanske läraren Halit Geci (52) ihjäl i skolan. Den 26 november massakrerade den serbiska polisen Ismet Gjocaj, bl.a. hade hans öga stuckits ut. Tortyr, godtyckliga arresteringar, förhör, razzior av serbisk polis hos albanska familjer osv. utgör några utdrag ur novemberrapporten från Human Rights Council. Serbisk polis utövar systematiskt strukturellt våld.

Därtill har hundratals barn dött av tbc och farsoten breder ut sig ju längre tiden går som människorna måste leva under så vidriga förhållanden. Skolorna är stängda för albansktalande. Hur långt skall det få gå innan Sverige reagerar mot dessa brott mot mänskliga rättigheter? Att skicka en svensk delegation till Kosova skulle vara ett sätt att visa att Sverige inte är passivt. President Rugova tog nyligen emot Wilfried Gruber, ambassadör från Tyskland.

Den amerikanske kongressmannen Eliot Engel har uttalat sig om behovet av diplomatiska kontakter och reaktion från världssamfundet för att stoppa våldet mot kosovoalbanerna. Flera länder måste reagera och agera.

Min fråga till utrikesministern är:

Hur avser ministern agera för kosovoalbanerna och det strukturella våld som de utsätts för?