Svar på fråga 1997/98:481 om förstörda arkiv

Rose-Marie Frebran har frågat mig om regeringen är beredd att ta initiativ till att de som var inblandade i IB:s verksamhet skyndsamt kommer att lösas från sin tystnadsplikt och höras under ed.

Sekretess gäller enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse för sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Sådan sekretess kan gälla uppgifter som angår underrättelseverksamheten inom underrättelse- och säkerhetstjänsten. Enligt 1 § sekretessförordningen (1980:657) gäller i dessa fall sekretessen för uppgifterna i högst 70 år.

Den som i det allmännas verksamhet har fått del av en uppgift om underrättelseverksamheten som omfattas av sekretess får inte röja den, vare sig det sker muntligen eller genom att en allmän handling lämnas ut eller det sker på annat sätt.

Sekretesslagens bestämmelser ger inte någon möjlighet att generellt befria någon från tystnadsplikt. Lagstiftningen om offentlighet och sekretess utgår helt från faktiska uppgifter, av vilka vissa är skyddade av sekretess enligt kriterier som anges i sekretesslagen.

Regeringen får dock enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen förordna om undantag från sekretess för särskilt fall när det är påkallat av synnerliga skäl. Ett sådant beslut kan bara avse uppgifter som är preciserade. I normalfallet avser ett sådant beslut uppgifter i en handling. Det finns i och för sig inget som hindrar att ett förordnande om undantag avser uppgifter som tidigare inte varit nedtecknade på en handling. Det gäller dock att åstadkomma en nöjaktig avgränsning. För att uppnå den nödvändiga preciseringen i ett fall som detta måste uppgifterna upptecknas och en hänvisning till uppteckningen göras i beslutet. Beslutet med uppteckningen blir en allmän och, med undantag av de uppgifter i uppteckningen som eventuellt inte släpps, offentlig handling. Ett förordnande om undantag från sekretess förutsätter någon form av framställning t.ex. från forskare eller journalister. Vidare krävs i det angivna fallet en aktiv medverkan från någon som kan lämna uppgifterna.

Som framkommit finns det inte någon möjlighet att skyndsamt befria någon från tystnadsplikt. Skyldighet att muntligen lämna uppgifter under straffansvar förekommer i vårt land bara i domstol. Jag vill dessutom erinra om att vår rättegångsordning innehåller bestämmelser som innebär att man inte är skyldig att ens inför domstol yttra sig angående omständighet, vars yppande skulle röja att man förövat brottslig eller vanärande handling. I sammanhanget kan det också finnas skäl att peka på förbudet i regeringsformen mot inrättande av domstol för redan begången gärning. Att införa en ordning med edgång utanför domstolarna kräver noggranna överväganden, inte minst för att säkerställa enskildas anspråk på rättssäkerhet.

I ett regeringsbeslut den 11 december 1997 rörande en begäran att få ta del av vissa handlingar om den militära underrättelsetjänsten anförde regeringen att nämnda handlingar innehöll uppgifter om verksamhet som underrättelse- och säkerhetstjänsten bedrivit mot vad man uppfattade som säkerhetshotande verksamhet inom landet. Regeringen fann i beslutet att det inte kunde antas att det kunde skada Sveriges försvar eller på annat sätt vålla fara för rikets säkerhet att dessa uppgifter röjdes. Uppgifterna omfattade enligt regeringens mening inte heller i övrigt sekretess eller några bestämmelser i sekretesslagen varför dessa uppgifter kunde lämnas ut. På motsvarande sätt bör tidigare befattningshavare inom underrättelse- och säkerhetstjänsten kunna pröva om de uppgifter de har kännedom om alltjämt omfattas av sekretess. Om så inte är fallet bör de kunna ge offentlighet åt vad de vet.

Regeringen har den 11 december 1997 gett Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet i uppdrag att genomföra ett särskilt forskningsprogram om militär underrättelse- och säkerhetstjänst. I samband därmed anförde regeringen bl.a. följande.

Många av de uppgifter som en forskning med denna inriktning behöver få tillgång till kan omfattas av sekretess. Sekretess gäller som nämnts enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Enligt 1 § sekretessförordningen (1980:657) gäller i dessa fall sekretessen för uppgifterna i högst 70 år.

Sekretessbestämmelserna behöver dock inte hindra forskningsinsatserna på området. Vid en närmare granskning av uppgifterna i fråga kan det visa sig att de inte längre omfattas av sekretess. Vidare får regeringen enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen när det är påkallat av synnerliga skäl för särskilt fall förordna om undantag från sekretess.

Mot bakgrund av det stora allmänna intresset för dessa frågor samt de faktum att händelserna ligger långt tillbaka i tiden och rimligen inte borde kunna skada landets försvar eller störa nuvarande utrikespolitiska relationer utgår regeringen från att ett forskningsprogram av detta slag, trots gällande sekretesslagstiftning, kan genomföras för att bringa klarhet i vad som har förekommit. I den händelse frågor angående sekretess förs till regeringen i enlighet med 14 kap. 8 § sekretesslagen kommer regeringens prövning att ske mot den nu angivna bakgrunden.

Forskningsrådet har den 17 februari 1998 beslutat om riktlinjer för forskningsprogrammets genomförande. Av riktlinjerna framgår bl.a. att forskningsrådet beslutat att projektanställa en erfaren och högt kvalificerad arkivexpert under erforderlig tid för att färdigställa en detaljerad översikt över vilka handlingar från underrättelse- och säkerhetstjänsten som över huvud taget finns bevarade. Intresserade forskare skall lämna in intresseanmälan senast den 20 april 1998.

Jag vill också erinra om vad justitieminister Laila Freivalds anförde i kammaren den 20 november 1997 om regeringens avsikt att ge nämnda forskningsuppdrag. Hon anförde då att detta historiska forskningsprojekt måste utföras i sådana former att det inte uppkommer risk för underrättelse- och säkerhetsorganets möjligheter att i dag och i framtiden arbeta effektivt för Sveriges bästa. Under sådana förutsättningar borde de som verkat inom underrättelse- och säkerhetsområdet kunna lämna uppgifter och information som behövs för att genomföra forskningsuppdraget. Försvarets underrättelsenämnd borde härvidlag kunna spela en väsentlig roll.

Underrättelsenämndens roll i detta sammanhang håller nu på att utformas inom Regeringskansliet.

Jag menar sammanfattningsvis att sekretesslagen och de möjligheter att tillämpa den som här har angetts, forskningsprojektet med den av forskningsrådet anställda arkivarieexperten, möjligheten för forskare och arkivarien att redan nu genomföra intervjuer och inventera skriftligt källmaterial bör kunna ge ett gott underlag för att klarlägga den verksamhet som det här är fråga om.