Svar på fråga 1997/98:504 om praktikanter som billig arbetskraft

Anna Åkerhielm har frågat mig vad jag tänker göra för att undanröja arbetsmarknadspolitikens snedvridande åtgärder och därmed möjliggöra "vita" arbetstillfällen.

Då Anna Åkerhielm i sin fråga tar upp praktikanter inom det privata näringslivet utgår jag från att det i första hand är den arbetsmarknadspolitiska åtgärden arbetsplatsintroduktion (API) som avses.

Flera åtgärder har redan vidtagits för att minska risken för att API snedvrider marknaden och tränger undan ordinarie arbetstillfällen. Regeringen har för innevarande budgetår sänkt det s.k. volymkravet, dvs. det antal personer som AMS skall sysselsätta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, med i genomsnitt 15 000 personer per månad. De resurser som frigjorts satsas i stället på främst yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. I praktiken innebär det förändrade volymkravet att antalet personer i praktikåtgärder minskar med ca 35 000. Det är de 35 000 sämsta praktikplatserna som skall bort, bl.a. de där risken för undanträngning är störst. Detta är ett naturligt steg att ta nu när vi ser att konjunkturen vänt och efterfrågan på arbetskraft ökar.

När det gäller just API genomfördes vid årsskiftet flera regelförändringar som syftar till att ytterligare minska risken för undanträngningseffekter. Det finansieringsbidrag som betalas av arbetsgivare som anordnar API höjdes från 2 000 kr till 3 000 kr. Dessutom har reglerna för kontakterna med facket skärpts. Från årsskiftet skall förmedlingen "samråda med den sammanslutning av arbetstagare som är part i lokal förhandling med arbetsgivaren" innan någon anvisas till arbetsplatsintroduktion på en arbetsplats.

I takt med att konjunkturen ytterligare förbättras blir det möjligt att minska antalet personer i praktikåtgärder ytterligare och i ännu högre grad lägga tonvikten på utbildning. Jag anser dock att det alltid kommer att finnas behov för en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där praktik ingår. Många arbetslösa har en fullgod utbildning, men saknar den kontakt med arbetslivet som kan vara avgörande för att få en anställning. Det är dock av allra största vikt att risken för undanträngning hålls på ett minimum.