den 10 september
Hans Hjortzberg-Nordlund har frågat mig om det är EU-praxis som hindrar Sverige från att utfärda visum för Taiwans vicepresident och om jag i så fall är beredd att verka för att denna praxis avskaffas.
Bakgrunden till frågan är följande: För en tid sedan fick Stockholms universitet en förfrågan från ett universitet i Taiwan om det vore möjligt att sända vicepresident Lien Chan som huvudtalare till en konferens i Sverige. På en underhandsförfrågan till UD om möjligheterna för Taiwans vicepresident att få visum fick Stockholms universitet ett negativt besked.
Sverige för liksom omvärlden i övrigt en "ett-Kina-politik", som innebär att vi inte kan upprätthålla diplomatiska förbindelser med både Peking och Taipei. Sverige har liksom övriga EU-länder diplomatiska förbindelser med Peking. Följden av detta är att inga mellanstatliga förbindelser med Taiwan kan förekomma. Officiella besök från Taiwan på högsta nivå är därmed inte möjliga. Även privata besök på den nivån kan få en officiell ram som gör dem mindre lämpliga. Det aktuella besöket bedömdes ha just den karaktären.
En restriktiv hållning till besök från Taiwan på denna nivå är i linje med praxis inom EU-kretsen och gäller för ett stort antal stater därutöver. De korta besök som förekommit av Taiwans vicepresident i t.ex. Österrike och Irland har, enligt vad vi erfarit, varit av transitkaraktär.
Restriktionerna för umgänget med Taiwan är väl kända och allmängiltiga. De hindrar dock inte att kontakter och utbyte utvecklas på en rad områden av ömsesidigt intresse, förutom på handelns område även på akademisk och parlamentarisk nivå samt i form av kulturutbyte och turism m.m. Den praxis som sålunda utvecklats, inom ramen för vår officiella Kinapolitik, visar att breda kontakter och utbyte i substans kan äga rum, till gagn för alla parter.