I Aftonbladet den 25 april skildras ingående effekterna av de svenska myndigheternas deportationer av kosovoalbaner som sökt asyl i Sverige. Ytterst få av de som var föremål för massdeporteringen 1993-1994 finns nu i Kosovo. Det stora flertalet är fortfarande på flykt i Europa. Ismet Berdynaj vid centrumet för försvar av mänskliga rättigheter i Pristina uppger att färre än 50 familjer som sökt asyl i Sverige finns i Kosovo. De flesta har avbrutit deportationsresan innan man anlänt till Kosovo. Andra har åter lämnat Kosovo efter kort tid. I artikeln beskrivs också ett blodigt bombattentat mot en av det fåtal familjer som stannat i Kosovo efter att ha deporterats från Sverige.
Sverige har slutit ett återtagandeavtal med Förbundsrepubliken Jugoslavien som ännu inte ratificerats av republikens parlament. I avtalet ingår en klausul om att utveckla de vänskapliga förbindelserna och ett jämbördigt allomfattande samarbete mellan länderna.
I dag har läget i Kosovo som bekant drastiskt skärpts samtidigt som fascister inträtt i Belgradregeringen. EU:s utrikesministrar skall den 29 april fortsätta diskussioner om sanktioner mot Belgrad på grund av utvecklingen i Kosovo.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Schori vilka åtgärder regeringen avser vidta för att asylsökande kosovoalbaner i fortsättningen skall få det skydd i Sverige som skall ges enligt svensk lagstiftning och internationella konventioner.