Svar på fråga 1997/98:948 om minerallagstiftningen

den 5 augusti

Bodil Francke Ohlsson har frågat statsministern om han avser att verka för en förändring av minerallagen enligt tre krav som hon redovisar, nämligen dels att markägare, kommun och stat var för sig skall ha vetorätt mot undersökningstillstånd, dels att en del av den uppkomna vinsten vid exploatering skall hamna hos markägaren, dels att försiktighetsprincipen skall gälla.

Frågan har överlämnats till mig.

Bodil Francke Ohlssons bakgrundsbeskrivning av mineralprospekteringen ger en felaktig bild av läget i vårt land. Här verkar multinationella men också små och medelstora prospektörer och gruvbolag. I deras verksamhet är det varken fråga om plundring eller om att lämna ett skövlat och förstört landskap efter sig. Höga miljökrav ställs för utvinning och på återställning av använd mark efter avslutad verksamhet. Nivån på de krav som ställs är desamma som för andra industrianläggningar.

Den svenska minerallagstiftningen har den principiella innebörden att rätten att utvinna de mineral som lagen omfattar, genom beslut enligt lagen, kan tillerkännas någon annan än den som äger marken. Den enskilde markägaren har rätt till full ersättning för skada och intrång men äganderätten omfattar alltså inte själva fyndigheten. Lagen har till syfte att underlätta utvinning av dessa mineral men också att skapa ordning i branschen och att se till att motstående intressen visas tillbörlig hänsyn.

Jag ser positivt på att så många företag, stora som små, väljer vårt land för att söka mineral. Det bidrar till ökad sysselsättning och tillväxt särskilt i glesbygden. Metaller är ett kretsloppsmaterial. Världen behöver metaller för en förbättrad levnadsstandard. Det är en fråga om solidaritet när Sverige bidrar med naturresurser samtidigt som vi ställer höga krav på de företag som arbetar med mineralutvinning, både i fråga om arbetsmiljö och skyddet av den yttre miljön.

Riksdagen beslutade så sent som i våras ändringar i minerallagen vid två tillfällen. Det gällde dels vid behandlingen av regeringens mineralpolitiska proposition, dels i samband med beslut om följdlagstiftning till miljöbalken. Regeringen planerar inte några ytterligare ändringar av minerallagen för närvarande.