Sedan Riokonferensen 1992 så har frågan om koldioxidutsläppen stått högt på den politiska dagordningen. Och det med rätta. Dessvärre har utvecklingen de senaste fem åren gått åt fel håll för de flesta länder, Sverige är inget undantag. Mot den bakgrunden är den stundande klimatkonferensen i Kyoto nästa månad mycket viktig. Här måste konkreta och moraliskt bindande beslut fattas som syftar till att minska riskerna för växthuseffekten. I den svenska delegationen återfinns, förutom Anna Lindh och hennes pressekreterare, tjänstemän från olika departement och myndigheter. Man kan fråga sig varför ministern inte i stället väljer att skapa en bred parlamentarisk delegation, och dessutom erbjuda ideella miljöorganisationer tillfälle att vara med. En sådan uppställning torde vara bättre för att ge klimatpolitiken den tyngd och politiska legitimitet som den förtjänar.
Mot ovanstående bakgrund vill jag fråga miljöminister Anna Lindh:
Är ministern beredd att ompröva sammansättningen av den svenska delegationen till Kyoto till förmån för en bredare parlamentarisk grupp?