Fråga 1997/98:948 av Bodil Francke Ohlsson (mp) till statsministern om minerallagstiftningen

den 20 juli

Halva Sverige är intecknat för sökande efter värdefulla mineraler. Minst 20 000 markägare är hotade. De som drabbas av minerallagen finns runt om i Sverige, från norr till söder. Det handlar om internationella jätteföretag som plundrar marken på de bästa mineralerna och lämnar ett skövlat och förstört landskap. Miljöpartiet de gröna motionerade redan 1989 om förändring av minerallagen. Vi hade då, som nu, tre huvudkrav på förändringar:

  1. Vetorätt mot undersökningstillstånd för markägare, kommun och stat, var för sig. Det skall alltså vara tillräckligt att en part säger nej för att undersökning ej skall ske.
  2. En del av den uppkomna vinsten vid exploatering skall hamna hos markägaren. Vilket kapitalstarkt företag som helst kan få tillstånd att exploatera svenska naturtillgångar, utan att betala mer än ersättning för intrånget.
  3. Försiktighetsprincipen skall gälla. Finns hot mot t.ex. grundvattnet, den biologiska mångfalden eller liknande skall tillstånd ej ges.

Avser statsministern verka för en förändring av minerallagen enligt de tre krav som angivits ovan?