I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att ändra föreskrifterna i skogsvårdslagen. Enligt 11 § i skogsvårdslagen får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, föreskriva att högst en viss andel av en brukningsenhets skogsmarksareal får avverkas under en viss period. Bestämmelsen gäller större skogsinnehav. För övriga skogsinnehav får föreskrifterna innebära att avverkning inte får ske i sådan utsträckning att mer än hälften av brukningsenhetens skogsareal kommer att bestå av kalmark och yngre skog. Enligt 12 § skogsvårdslagen gällde de senare bestämmelserna endast brukningsenheter större än 100 ha. Den av regeringen i budgetpropositionen aviserade ändringen gällde en halvering av denna ransoneringsgräns till 50 ha. Förändringen ansågs inte kräva lagändring.
Regeringen har nu beslutat om ändring av ransoneringsgränsen och de nya föreskrifterna gäller från den 15 november 1997. Ett generellt fel som regering och riksdag gör alltför ofta vid lag- och regeländring, är att inte besluta om övergångsbestämmelser. Så även i detta fall. För de skogsägare som kanske redan för ett eller två år sedan sålde avverkningsrätten inom ett skogsinnehav som omfattas av regeringsbeslutet, men som ännu inte avverkats, är situationen nu allvarlig.
Jag undrar om ministern kommer att ta initiativ till övergångsregler för dem som sålt avverkningsrätter före den 15 november 1997?