den 8 september
Per Lager har frågat mig om jag avser att verka för en sänkning av bidragsgränsen vad gäller dricksvattenradon i privata brunnar så att fler kan söka bidrag och det hittillsvarande anslaget utnyttjas fullt ut.
Riksdagen beslöt den 11 juni 1997 att 60 miljoner kronor får disponeras för bidrag till radonsanering av dricksvatten (prop. 1996/97:150, s. 170, 176, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bestämmelser om bidraget finns i förordningen (1997:638) om bidrag till sanering av radon i dricksvatten. Förordningen trädde i kraft den 1 oktober 1997.
När beslutet om bidrag till åtgärder mot radon i dricksvatten togs var det av ekonomiska skäl nödvändigt att göra en avgränsning. Regeringen beslöt därför att bidrag för åtgärder för att minska radonhalten i vatten från enskilda täkter skall lämnas med 50 % av den skäliga kostnaden för åtgärden, dock med högst 5 000 kr. Bidrag får lämnas till enskild täkt, där det ej utförs egentillsyn efter beslut av kommunal nämnd, om radonhalten i dricksvattnet från täkten överstiger 1 000 becquerel per liter.
Boverket meddelade i början av juni månad i år att bidragen till sanering av radon i dricksvatten inte hade efterfrågats i den utsträckning som förväntats. Endast ca 1 000 ansökningar om bidrag till sanering av enskilda brunnar hade inkommit sedan förordningen trädde i kraft den 1 oktober 1997. Regeringen beslöt den 25 juni 1998 att uppskjuta det datum då bidragsberättigade åtgärder senast skulle ha påbörjats från den 1 augusti 1998 till den 1 augusti 1999, SFS 1998:798. Regeringen beslöt samtidigt att förtydliga förordningstexten så att det klart framgår att bolag som ägs av en eller flera kommuner är berättigade till bidrag.
Sannolikt kommer förtydligandet rörande kommunala bolag och av förlängningen av ansökningstiden att leda till nya bidragsansökningar. Jag är därför inte beredd att i dagsläget ta ställning till om några ytterligare ändringar av förordningen bör ske.