den 7 augusti
När Norrlandsfonden bildades var ett viktigt syfte att stötta Norrlands inland. Investeringsbehov med riskvilligt kapital borde det rimligen finnas stora behov av i inlandet. Inte minst med tanke på befolkningsströmmarna från inlandet ned mot kusten borde Norrlandsfonden på ett särskilt sätt i dag bevaka behoven av riskvilligt kapital för att stötta näringslivet, möjliggöra ett kvarboende och bidra till utveckling av näringslivet.
Trots att behovet av riskvilligt kapital finns tycks NF inte vara tillräckligt riskvillig. Mycket är fortfarande outlånat.
Huvudkontoret ligger i Luleå och när ett kontor öppnades i södra Norrland förlades det till Sundsvall. Detta är anmärkningsvärt. Vart tog inlandet vägen?
Regeringen har nu beslutat att NF får köpa lånestocken av gamla lokaliseringslån och regionala utvecklingslån från länsstyrelserna och NUTEK. Detta innebär att ett bra finansieringsinstrument med smidiga lösningar genom att mixa bidrag och lån försvinner. Företagen tvingas ha kontakter med flera finansieringsinstitut. Troligen minskar även riskvilligheten ytterligare liksom det regionala inflytandet. Den regionalpolitiska handläggningen hotas och sannolikheten är att mer medel hamnar vid kusten. På vilket sätt gynnas Norrlands inland?
Min fråga till näringsminister Anders Sundström är:
Vilka åtgärder avser näringsministern vidta för att Norrlandsfondens resurser på ett bättre sätt skall komma hela Norrlands inland till del?