Svar på fråga 1997/98:582 om Tjernobyl

Eva Goës har frågat mig vad jag avser att göra för att minska effekterna av Tjernobyl.

Eva Goës har rätt i att effekterna av Tjernobylolyckan fortfarande är tydliga i dag tolv år efter olyckan. Detta gäller framför allt inom rennäringen samt i produkter från skog och insjöfisk i de områden som fick högst radioaktivt nedfall. Koncentrationen av radioaktivt cesium sjunker långsamt i exempelvis älg, samtidigt som variationen inom och mellan år kan vara betydande. Detta har dokumenterats i de många undersökningar som genomförts under åren och förändringarna följs fortfarande bl.a. i pågående forskningsprojekt. Det kommer att ta många tiotals år innan koncentrationerna av cesium i älg är nere i de nivåer som gällde före olyckan. I allmänhet visar dock merparten av älgarna cesiumkoncentrationer som understiger det gränsvärde som gäller för saluförande (1 500 Bq/kg).

Hur mycket cesium vi får i oss via födan kan mätas direkt och sådana mätningar genomförs fortlöpande på några grupper såsom exempelvis samer, jägare och lantbrukare. En undersökning som genomfördes på jägarfamiljer år 1994 visade att vuxna i områden med hög beläggning erhöll en genomsnittlig stråldos på ca 0,1 mSv/år. Eva Goës uppgifter, som baseras på beräkningar, om att jägarna i Västerbotten i genomsnitt fått i sig 11 000 Bq/år skulle innebära en stråldos som ligger något högre än 0,1 mSv/år. Erfarenheten visar dock att beräkningar av detta slag överskattar den verkliga stråldosen två till tre gånger jämfört med direkta mätningar. Jag vill också i sammanhanget erinra om att ambitionsnivån i Sverige innebär att den årliga stråldosen till följd av radioaktivt cesium i livsmedel bör understiga 1 mSv/år.

Samtidigt som många människor i de områden som fick mest nedfall upplever en försämrad livskvalitet är det också viktigt att konstatera att några hälsoeffekter inte kan observeras till följd av strålningen.

När det gäller de praktiska möjligheterna att minska halterna av cesium i älgkött innebär det faktum att koncentrationen av cesium i älg varierar med årstid och sjunker på senhösten då älgen ändrar val av föda, att ändrad jakttid medför lägre koncentrationer i köttet. Detta har vid flera tillfällen utnyttjats av olika jaktlag. Småskaliga försök att sätta ut s.k. slickstenar med berlinerblått (ett ämne som minskar upptaget av cesium i älgen) har genomförts. Resultaten tyder på att detta kan medföra en minskning av cesiumhalterna.

Inom jordbruket är det väl känt att kaliumgödsling är ett effektivt sätt att minska upptaget av cesium i olika grödor, särskilt på näringsfattiga jordar. För en bestående effekt måste denna gödsling upprepas. Någon storskalig kaliumgödsling av skogsmark i syfte att minska upptaget av cesium i växter som konsumeras av älg har inte prövats.

I dagens läge måste dock möjligheterna att påskynda minskningen av radioaktivt cesium i älg genom olika former av åtgärder betraktas som mycket små, särskilt som mängden cesium redan är på en så låg nivå att den inte bedöms ge några hälsoeffekter.