den 19 augusti
Claes-Göran Brandin har frågat försvarsministern vilka åtgärder han avser att vidta för att komma till rätta med det hot mot den svenska försörjningssituationen i krislägen som utflaggningen av svenska fartyg utgör. Arbetsfördelningen inom regeringen är sådan att denna fråga faller på mig att besvara.
Sveriges geografiska läge gör att sjöfarten svarar för den klart övervägande delen av transporterna till och från utlandet. Den svenska handelsflottans konkurrensproblem började märkas redan i mitten av 70-talet. Sedan dess har den del av den svenska handelsflottan som för svensk flagg minskat med dryga 70 %. Enligt Kommerskollegium, vilken är den myndighet som ansvarar för handelspolitik och utrikeshandel, kan detta innebära betydande svårigheter när det gäller att genomföra godstransporter till och från Sverige i krislägen.
I 1996 års försvarsbeslut slog riksdagen fast att de säkerhetspolitiska förändringarna i vår omvärld och det svenska EU-medlemskapet leder till en betydligt stabilare försörjningssituation för Sverige. I Försvarsberedningens rapport Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Ds 1998:9) blir detta än tydligare. Dessutom medför den tilltagande globaliseringen och den internationella integrationen av produktion och handel att länder knyts närmare varandra i ett ömsesidigt beroendeförhållande. Detta är en utveckling som gynnar såväl internationellt samarbete som säkerhet och fred.
Sjöfartens konkurrenssituation och övriga förutsättningar gör att branschen kännetecknas av speciella särdrag med en nästan total internationell, global konkurrens.
Riksdagens sjöfartspolitiska beslut från år 1996 avsåg att främst tillförsäkra den svenska handelsflottan rimliga konkurrensvillkor inom ramen för EG:s dåvarande regelverk. Även beredskapsskäl angavs. Sedan detta beslut togs har sjöfartsnäringen dock förändrats. Bl.a. har EU beslutat om en förlängning av och nya riktlinjer för statsstödet till sjöfartsnäringen.
Flera länder inom EU har inom ramen för de nya riktlinjerna förstärkt sina näringspolitiska insatser på sjöfartsområdet, bl.a. Nederländerna och Tyskland. Detta har påverkat den svenska handelsflottans konkurrenskraft negativt. I en skrivelse till Sveriges Redareförening den 6 november 1997 anger regeringen att inriktningen av det sjöfartspolitiska arbetet skall vara att snabbt också i Sverige pröva förutsättningarna att ytterligare kunna reducera den svenska handelsflottans bemanningskostnader.
Regeringen har i 1998 års ekonomiska vårproposition (1997/98:150) angivit att man avser återkomma med konkreta förslag till lösningar i dessa frågor i budgetpropositionen för år 1999.
I avvaktan på detta har regeringen beslutat om att från den 1 juli 1998 tillfälligt öka bidraget till sjöfarten genom att höja bidraget till kostnader för socialavgifter från 29 000 till 45 000 kr per kalenderår och årsarbetskraft inom ramen för den av riksdagen beslutade reviderade budgeten för Rederinämnden.