Svar på fråga 1997/98:132 om Björkö

Tuve Skånberg har frågat mig vad regeringen avser att göra för att inte Birka skall bli vanskött.

Under senare år har turismens betydelse för bl.a. regional utveckling och tillväxt uppmärksammats i olika sammanhang. Kanske gäller detta i särskilt hög grad kulturturismen, som till betydande delar omfattar besök vid kulturminnen och kulturmiljöer, som t.ex. Birka. Det är glädjande om alltfler svenska och utländska turister väljer att besöka och uppleva kulturminnen och kulturmiljöer. Samtidigt finns det en stor outnyttjad potential för kulturturismen i form av upplevelsemässigt och innehållsligt goda besöksmål. De problem som Tuve Skånberg påtalar torde gälla ett fåtal av landets kulturminnen och kulturmiljöer.

Dock ställer en ökande publiktillströmning naturligtvis förnyade krav på en långsiktigt hållbar förvaltning. I det fall denna inte kan upprätthållas riskeras på sikt hela miljön och därmed även besöksmålen. Kraven på en långsiktigt hållbar förvaltning av värdefulla kulturmiljöer måste i varje enskilt fall kunna förenas med uppgiften att hålla kulturmiljöerna tillgängliga och inrätta dem som goda besöksmål för allmänheten.

Fornminnesområdet Birka och Adelsö/Hovgården åtnjuter ett starkt skydd enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Området uppfördes år 1993 på Unescos s.k. världsarvslista enligt 1972 års konvention om skydd för världens natur- och kulturarv. Det faktum att Birka uppförts på världsarvslistan innebär en särskild förpliktelse för Sverige att för all framtid skydda och bevara Birkas kulturvärden, som bedömts vara unika även i ett internationellt perspektiv.

Detta ställer stora krav på i första hand Riksantikvarieämbetet som ansvarig fastighetsförvaltande myndighet. Samtidigt torde Riksantikvarieämbetet, genom sin roll som dels central förvaltningsmyndighet för kulturmiljön, dels ansvarig fastighetsförvaltare, ha utmärkta förutsättningar att klara avvägningarna mellan kravet att säkerställa Birkas kulturvärden och uppgiften att hålla området tillgängligt för så många besökare som möjligt. De kulturminnesvårdande myndigheterna får som bekant vidta de åtgärder som behövs för att skydda och vårda en fast fornlämning, t.ex. i form av tillträdesbegränsningar.

Regeringen har i regleringsbrevet för innevarande budgetår gett Riksantikvarieämbetet som ett särskilt verksamhetsmål att utveckla den egna fastighetsförvaltningen så att den kombinerar ett föredömligt bevarande av fastigheterna med publika arrangemang som gör att de kan fungera som goda besöksmål. Riksantikvarieämbetet skall senast den 1 mars 1998 till regeringen redovisa och bedöma de insatser som myndigheten har vidtagit i detta avseende.