den 24 augusti
Lennart Brunander har frågat mig om jag är beredd att snabbt vidta förändringar av tillämpningen av djurskyddslagen (1988:534) för att förhindra den utarmning av landsbygden som annars kommer att ske.
Det är viktigt att vi har en god djurhållning och ett bra djurskydd när det gäller lantbrukets djur. Den 1 januari 1999 träder Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:129) om bl.a. båsmått för kor i kraft. Måttbestämmelserna är inte nya utan har gällt i samband med ny-, till- eller ombyggnad av stallar sedan år 1989. Dessförinnan har måtten funnits som rekommendationer sedan början av 1970-talet. Det borde därför inte vara en överraskning för djurägarna att reglerna nu träder i kraft fullt ut. De allra flesta djurhållare har redan anpassat sin djurhållning till föreskrifterna.
Kommunernas djurskyddsinspektörer, som känner till och ser förhållanden på plats, skall göra helhetsbedömningar vid sina inspektioner. De kan godta mindre avvikelser från måttbestämmelserna i enskilda fall, om det är djurskyddsmässigt acceptabelt för det enskilda djuret. Djurmiljö, stallhygien och en rad andra faktorer avgör om en eventuell avvikelse från utrymmesreglerna för djuren kan godtas. Härutöver finns också möjligheter för Jordbruksverket att ge individuella tidsbegränsade dispenser.
I de allra flesta fall innebär båsmåtten inte några problem. Det behöver heller inte vara särskilt krångligt eller kostsamt att förstora båsmåtten. Jordbruksverket har godkänt en enkel lösning för förlängning av båspallar med upp till 15 centimeter. Det finns även flexibla båsavskiljare som lätt kan monteras på båspallen för att öka båsbredden.
Regelverket medger alltså redan i dag att en helhetsbedömning görs i det enskilda fallet samtidigt som det finns enkla lösningar att tillgå för att uppfylla måttbestämmelserna. Jag anser därför inte att det är motiverat att vidta några förändringar vad det gäller denna del av djurskyddslagens tillämpning.