Svar på fråga 1997/98:613 om mänskliga rättigheter i Kina

Eva Goës har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av de brott som begås i Kina mot de mänskliga rättigheterna. Frågan har ställts mot bakgrund av besöket av den kinesiske regimkritikern Wei Jingsheng och hans uttalanden om Sveriges och EU:s politik gentemot Kina.

Det är känt och väl dokumenterat att det begås brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Stor uppmärksamhet ägnas detta förhållande, inte minst i vårt land. Den svenska regeringen, och andra regeringar, framför regelbundet synpunkter och kritik, såväl i internationella forum som i sina direkta kontakter med kinesiska företrädare. De åsikter vi för fram utesluter inte samarbete som tar sikte på att förbättra situationen. Vi tror att kritik kan och bör förenas med praktiska åtgärder. Det kan ge ett bättre slutresultat.

Under flera år har EU lagt fram ett resolutionsutkast om situationen i Kina inför FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna i Genève. I år enades EU-länderna om att inte ta ett sådant gemensamt initiativ. Ett skäl till detta var att man från kinesisk sida visat sig beredd till praktiskt samarbete och dialog med EU om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina och möjligheterna till konstruktiva åtgärder. EU-kretsen enades därför om att göra ett uppehåll i resolutionsansträngningarna i år för att aktivt pröva möjligheterna till förstärkt dialog. Beslutet innebär att det nu är Kinas sak att visa att denna väg leder till sådana konkreta åtaganden att skyddet för de mänskliga rättigheterna stärks. Det prejudicerar givetvis inte frågans framtida hantering i kommissionen för de mänskliga rättigheterna.

Självfallet har vi alla möjligheter att framföra kritik mot Kina i anföranden och inlägg. För svensk del har vi ofta riktat skarp kritik mot Kina för den bristande respekten för mänskliga rättigheter. Det utbredda bruket av dödsstraff och avsaknaden av verklig yttrandefrihet är två exempel. Jag lyfte senast fram dessa i mitt anförande i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna den 20 mars i år. Parallellt med vår kritik vill vi också försöka medverka till konkreta förbättringar genom att ta fasta på den samarbetsvilja som Kinas ledare nu ger uttryck för. Genom dialog och konkret samarbete vill vi att Kina alltmer skall involveras i det internationella regelverket och arbetet inom FN för att övervaka efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.

Det är i denna anda som Raoul Wallenberginstitutet i Lund sedan ett par år bedriver ett utbildningsamarbete med Kina. Sedan 1996 har institutet genomfört kurser i mänskliga rättigheter för höga tjänstemän på provinsnivå inom bl.a. åklagar- och fängelseadministrationen. Dessa insatser är naturligtvis ytterst begränsade i omfattning, särskilt med tanke på landets storlek, men vi vill ändå gärna se dem som bidrag i en pågående långsiktig reformprocess. Den utbildning om mänskliga rättigheter som erbjudits höga administratörer inom Kinas fångvård syftar till att informera om internationella regler för en humanitär behandling av fångar. Att kursen även omfattade ett besök i Sverige med förutom teoretisk utbildning också ett studiebesök på ett svenskt fängelse är naturligt. Inget av det som besökarna där fick tillfälle att se kan sägas vara ägnat att försämra villkoren i kinesiska fängelser, såvitt man inte vill hävda att behandlingen i svenska fängelser är mer inhuman än i kinesiska.