Svar på fråga :838 om sanering av radon i dricksvatten

Eva Goës har frågat mig om regeringen avser att vidta några åtgärder för att jämställa de ekonomiska villkoren för enskilda vattentäkter med kommunala och allmänna vattentäkter vad gäller radonsanering i dricksvatten.

Riksdagen beslöt den 11 juni 1997 att 60 miljoner kronor får disponeras för bidrag till radonsanering av dricksvatten (prop. 1996/97:150, s. 170, 176, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284). Bestämmelser om bidraget finns i förordningen (1997:638) om bidrag till sanering av radon i dricksvatten. Förordningen träder i kraft den 1 oktober 1997.

Bidrag får lämnas med 100 % av den skäliga kostnaden för åtgärden för att minska radonhalten i vatten från en allmän anläggning som drivs av en kommun. Bidrag lämnas om radonhalten i vattnet överstiger 100 becquerel per liter (Bq/l) vatten. För motsvarande åtgärder i andra allmänna vattentäkter än kommunala och i enskilda täkter får bidrag lämnas med 50 % av den skäliga kostnaden för åtgärden, dock med högst 5 000 kr. Bidrag lämnas för sanering i allmänna anläggningar och i enskilda täkter, där det utförs egentillsyn efter beslut av en kommunal nämnd, och radonhalten överstiger 100 Bq/l vatten. När det gäller sanering av övriga enskilda brunnar lämnas bidrag där radonhalten överstiger 1 000 Bq/l. När det gäller andra vattentäkter än kommunala lämnas bidrag under förutsättning att inte fritidshus betjänas av täkten.

Enligt Statens livsmedelsverks uppskattningar finns ca 200 000 enskilda bergborrade brunnar som utnyttjas av permanentboende. Kostnader för en första kontroll av radonhalten i dessa brunnar skulle uppgå till ca 80 miljoner kronor. Ca 68 000 enskilda brunnar i vårt land beräknas ha en radonhalt på 100-500 Bq/l vatten och 17 800 enskilda brunnar beräknas ha en radonhalt över 500 Bq/l vatten. Bidrag som täcker kostnaderna för radonsanering av enskilda brunnar med en radonhalt över 500 Bq/l vatten skulle uppgå till ca 140 miljoner kronor, varav 130 miljoner kronor skulle avse sanering av brunnar med högre bequerelhalt än 1 000 Bq/l.

I och med att gränsvärden för radon i dricksvatten införs, inträder skyldighet för kommunerna att se till att vattnets bequerelhalt inte överstiger 100 Bq/l vatten när det når konsumenterna. Mellan regeringen och Svenska Kommunförbundet finns en överenskommelse, om att statliga beslut som medför ökade kostnader för kommunerna skall åtföljas av finansiering. Av det skälet har riksdagen anvisat medel till täckande av kommunernas kostnader.

Mot bakgrund av att det i första hand är ett ansvar för ägarna av enskilda vattentäkter att underhålla och rusta upp sina vattentäkter, har inte stöd på samma nivå lämnats dem, men riksdagen har ändå beslutat om delfinansiering av de enskilda täktägarnas kostnader för radonsanering.

Den bedömning i bidragsfrågan som regeringen redovisade i propositionen delades av riksdagen. Jag anser att några ytterligare åtgärder inte är påkallade.