Efter många års diskussioner beslutade riksdagen 1996 om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobak. Det är väl motiverat utifrån medicinska och sociala grunder. Vi får ofta rapporter som visar att speciellt unga kvinnor röker alldeles för mycket. Men vi vet också att väl genomtänkt och sammanhängande information gör nytta. T.ex. har andelen rökare bland gravida kvinnor gått ned. Men samhället måste hela tiden mota tobaksbruket, särskilt bland minderåriga. Det kommer ständigt nya årskullar som alltför ofta blir offer för tobaksindustrin och den förljugna kulturen som är förknippad med rökning.
Hur lagen om åldersgräns för tobak efterlevs skall kontrolleras av landets kommuner. Det har kommit många negativa signaler som tyder på att kontrollen och intresset från kommunernas sida är mycket lågt, för att inte säga obefintligt. Det är på sikt allvarligt, inte bara för tobakskonsumtionen som sådan, utan det finns även en demoraliserande effekt. Om en lag stiftas, som ingen bryr sig om att kontrollera dess efterlevnad, och det inte händer något för dem som bryter mot dem, i detta fall handlare som säljer till minderåriga, så blir det ett bidrag till den etiska erosionen. Ur den aspekten skulle man krasst kunna säga att det vore bättre om inte lagen stiftats. Skall vi ha lagar, måste det också finnas en fungerande kontrollfunktion.
Mot ovanstående bakgrund vill jag därför fråga socialminister Margot Wallström:
Planerar regeringen att utvärdera hur kommunerna sköter kontrollen av tobakslagen?