Svar på fråga 1997/98:520 om Göteborgs stadsteater

Fanny Rizell har frågat mig om jag avser medverka till att Göteborgs stadsteater AB framöver tillförs ytterligare statliga medel även om det saknas kulturpolitiska mål för teatern och göteborgarnas förtroende för verksamheten är svagt.

Vårt nätverk av stads- och länsteatrar är en unik resurs och nödvändig för en kontinuerlig tillgång på god teater över hela landet. När en stadsteater hotas av stängning är det en mycket allvarlig sak. Därför är jag glad över att konflikten vid Göteborgs stadsteater nu är över och att teaterns framtid som ensembleteater är säkrad.

Det allra viktigaste, enligt mitt sätt att se, har varit att teatern behåller en kärna av fast anställda och att den konstnärliga verksamheten inte avbryts. Om dessa villkor uppfylls kan också staten fortsätta att stödja verksamheten. Vi vet nu att 75 anställda får vara kvar och att det kommer att spelas teater vid Götaplatsen hela året. Vi vet samtidigt att uppgörelsen kräver en ekonomisk omplanering för hösten och att det fortfarande saknas en konstnärlig och verkställande ledning. Regeringen är utomordentligt angelägen om att den grund som skapats för att gå vidare inte faller sönder. Därför har den gått in med ett tillfälligt stöd för att underlätta planeringen av höstsäsongen.

Till skillnad från Fanny Rizell vill jag blicka framåt och jag gör det med tillförsikt. Jag är övertygad om att parterna i den tidigare konflikten nu har en enda önskan, nämligen att skapa ett samarbetsklimat som gör att långsiktiga mål kan fastställas utifrån en samsyn på teaterns uppgift. Därmed ges också grund för ny konstnärlig inspiration. Om spelglädjen återkommer till stadsteatern kommer också publiken att hitta tillbaka.