Genom riksdagens beslut hösten 1997 skall en förmån av att använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk inte tas upp som intäkt för den enskilde. Detta förutsätter att förmånen riktar sig till väsentligen hela personalen. Moderaterna välkomnade att det föreslogs en lättnad även om vi samtidigt beklagade att skattelättnaden inskränktes till att enbart gälla om förmånen riktades mot i princip alla anställda.
Nu visar det sig i tillämpningen av reglerna att den fiskala synen får genomslagskraft i den praktiska hanteringen. Det innebär att företaget står som ägare. Likväl bestäms frågan om avdrag för mervärdesskatten av huruvida datorn är placerad i hemmet eller på arbetet.
En sådan regel inbjuder till obstruktion och leder till irritation bland folk. Det för alla parter enklaste är naturligtvis att konstruera bestämmelserna så att mervärdesskatten blir avdragsgill oavsett om datorn står hemma eller på jobbet. Det blir i praktiken omöjligt för skattemyndigheterna att kontrollera var datorn står. Skattesystemet uppfattas som klåfingrigt. I det extrema fallet kan det ju bli så att företaget ligger på ena sidan gatan och bostaden på den andra. Flyttar man en dator kanske 25 meter så är momsen avdragsgill i det ena fallet men inte i det andra.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att undanröja ovan beskrivna ofullkomlighet, så att mervärdesskatt på företagsägda datorer alltid blir avdragsgill?