den 13 juli
En grupp människor som kommit i skymundan är de många som i dag drabbas av demens. De drabbade känner hur de sakta förlorar fästet i tillvaron och mister kontakten med vänner och familj. Rädsla och frustration är vanliga symtom när man inte längre känner igen de närmaste och får svårt att klara av vardagliga uppgifter. För de närstående känns det svårt att förlora kontakten och inte längre kunna kommunicera med den sjuke. Sjukdomen berör ca 500 000 människor i vårt land. Många demenssjuka får i dag inte den vård som finns tillgänglig. Många får ingen diagnos, eller så kommer den så sent att sjukdomen redan hunnit sätta allvarliga spår. Två skäl till detta är de bristfälliga kunskaperna om demens inom sjukvården respektive kommunernas äldrevård. Andra förklaringar till missförhållandena är äldrevårdens låga status och rädslan för ökade läkemedelskostnader. Den nyligen genomförda läkemedelsreformen hotar att bromsa introduktionen av nya värdefulla läkemedel. När det gäller t.ex. Alzheimers sjukdom finns numera läkemedel som påtagligt kan påverka sjukdomsförloppet. Dessa botar inte sjukdomen men kan bromsa förloppet och ge de drabbade flera år till av normalt liv. Förutom de rent mänskliga konsekvenserna talar även samhällsekonomin för ett ökat användande av de nya mer effektiva läkemedlen. Om en patient kan få fler friska år sparar både kommuner och landsting betydande summor för hemtjänst och olika vårdinsatser.
Mot denna bakgrund vill jag fråga socialminister Margot Wallström:
Avser regeringen att vidta åtgärder för att fler demenssjuka skall få adekvat vård?