Svar på fråga 1997/98:490 om entreprenörerna inom etermedier

Ola Karlsson har frågat när jag kommer att föreslå avskaffande av den s.k. stopplagen för lokalradion.

Enligt lagen (1995:1292, senast ändrad 1997:301) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända lokalradio skall Radio- och TV-verket inte meddela några nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen (1993:120). Lagen gäller till utgången av år 1998.

Bakgrunden till lagen, som tillkom på initiativ av riksdagens konstitutionsutskott (bet. 1994/95:KU25, rskr. 1994/95:26), är att den privata lokalradion hade utvecklats på helt annat sätt än enligt den dåvarande borgerliga regeringens förslag till riksdagen (prop. 1992/93:70). Enligt vad som anfördes i propositionen borde möjligheten att starta nya radiostationer få till följd att antalet självständiga röster ökar väsentligt genom att varje radiostation får en oberoende ställning med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. En utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle, enligt vad som uttalades i propositionen, inte nämnvärt öka mångfalden i radion och borde därför motverkas på olika sätt.

Enligt den bedömning som redovisades av utskottet hade lokalradion inte utvecklats enligt dessa intentioner. I stället för att antalet självständiga röster hade ökat har den privata radion kommit att domineras av ett fåtal kapitalstarka kedjeföretag.

Mot denna bakgrund föreslog utskottet att en kommitté med parlamentarisk sammansättning skulle se över förutsättningarna för den privata lokalradion. Medan detta arbete pågick borde enligt utskottet tillståndsgivningen genom auktioner avbrytas. Därför föreslog utskottet den s.k. stopplagen.

Den översyn som utskottet avsåg genomfördes av den parlamentariska Lokal- och närradiokommittén, som i december 1996 avgav betänkandet Den lokala radion (SOU 1996:176). Under remissbehandlingen framfördes emellertid allvarliga invändningar mot delar av förslaget som rör lokalradion. Regeringen har därför bedömt att förslaget i den delen inte kan genomföras.

I stället har en särskild utredare tillkallats med uppdrag att - på grundval av Lokal- och närradiokommitténs betänkande och remissvaren över detta - lägga fram förslag om de framtida villkoren för den kommersiella lokalradion (dir. 1997:138). Förslagen skall utformas i enlighet med målen för statens insatser på massmedieområdet: att stödja mångfald och reella yttrandemöjligheter, garantera massmediernas oberoende samt säkerställa tillgängligheten till massmedierna. Utredaren skall vidare föreslå på vilket sätt den kommersiella lokalradions medverkan vid en introduktion av digitala ljudradiosändningar kan underlättas. I sina förslag till förändringar av regelverket för den kommersiella lokalradion skall utredaren utgå från att sändningstillstånd inte skall fördelas genom ett auktionsförfarande. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.

Enligt statistik från Radio- och TV-verket som gäller för oktober 1997 tillhörde 74 av 85 lokalradiostationer något av de stora nätverken. Om ytterligare några frekvenser skulle fördelas med auktionsmetoden är det troligt att också de nya stationerna skulle hamna hos nätverken. Men de nya jobb inom lokalradion som Ola Karlsson efterlyser skapas knappast genom att nätverken får flera slavsändare utan därför att entreprenörer får möjlighet att starta nya, självständiga radiostationer.

Mitt svar på Ola Karlssons fråga är därför att stopplagen bör avskaffas först när det finns rimliga regler för den kommersiella lokalradion.