I regeringens deklaration vid 1998 års utrikespolitiska debatt anförde utrikesminister Lena Hjelm-Wallén följande på s. 7 "Ett decennium efter det kalla krigets slut står ännu omfattande Kärnvapenarsenaler mot varandra och spridningshoten finns kvar. Arbetet för en värld fri från massförstörelsevapen har fortsatt hög prioritet för den svenska regeringen." Vidare lyftes staters rätt att inte utsättas för hot om användning av kärnvapen.
Indien genomförde 1974 en kärnsprängning i delstaten Rajasthan, som gränsar till Pakistan. I dag räknas Indien till de s.k. tröskelstaterna. Indien har inte heller undertecknat provsprängningsförbudet. När jag nu konstaterar att den nya indiska regeringen säger att den kan tänka sig att satsa på ett inhemskt kärnvapenprogram skräms jag. Och den offentliggjorda regeringsplanen understryker den känslan.
Pakistan har uttalat att man kan komma att ompröva sin nukleära politik. Det finns all anledning för omvärlden att oroa sig över vad en nukleär kapprustning i Sydasien på sikt kan leda till. Nu krävs en snabb och konsekvent signal från omvärlden.
Min fråga till regeringen är om den i riksdagen av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén deklarerade inställningen framförts till den nyinstallerade indiska regeringen.