Fråga 1997/98:1001 av Lennart Brunander (c) till jordbruksministern om djurskyddslagen

den 10 augusti

När den nya djurskyddslagen beslutades 1988 var målsättningen att djuren skulle få det bättre och må bra. Nu tio år senare när de sista delarna av lagen skall träda i kraft uppstår vissa problem. Vad som är bra för djuren är inte lätt att byråkratiskt beskriva. Nu slås mjölkbesättningar ut därför att det "fattas några centimeter här och några där". Detta sker även med djurbesättningar där djuren har det bra vilket inte var meningen när lagen beslutades. Många mjölkbesättningar överväger att sluta, bygder kommer att dö om inget görs! Många byar i Sveriges skogs- och mellanbygder lever tack vare att det finns mjölkkor på tillräckligt många gårdar. Det ger jobb åt människor i byn och håller bygden levande. Korna och de rekryteringsdjur som finns håller landskapet öppet. När korna försvinner växer landskapet igen, de aktiva jordbrukarna försvinner och det blir också ogästvänligt för andra att bo kvar, och stora värden förstörs. Det öppna betade landskapet ger förutsättningar för många örter och växter att utvecklas och leva vidare i. När åkern växer igen med buskar och så småningom med skog förändras livsbetingelserna för många växter och det blir en utarmning. Den biologiska mångfalden minskar markant. Jag anser att regeringen nu snabbt måste förändra tillämpningen av djurskyddslagen så att de som har en god djuromsorg kan fortsätta sin drift även om det fattas några centimeter i båslängd eller båsbredd.

Med det anförda som bakgrund, anhåller jag att få ställa följande fråga till jordbruksministern:

Är jordbruksministern beredd att snabbt vidta förändringar av tillämpningen av djurskyddslagen för att förhindra den utarmning av landsbygden som annars kommer att ske?