Svar på fråga 1997/98:813 om bostaden som social rättighet

Owe Hellberg har, med hänvisning till den bostadspolitiska propositionen, frågat socialminister Margot Wallström om hon avser att föreslå lagändringar som gör det möjligt att leva upp till den ändring i bostadspolitikens portalparagraf som regeringen föreslagit. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

I den bostadspolitiska propositionen Bostadspolitik för hållbar utveckling (prop. 1997/98:119) förklarar regeringen att den sociala bostadspolitikens grundläggande inriktning ligger fast inför inträdet i det tjugoförsta århundradet. Regeringen redovisar vidare hur det övergripande målet för bostadspolitiken på olika sätt avses komma att tillgodoses under de närmast kommande åren. Riksdagen har behandlat och godkänt regeringens förslag (bet. 1997/98:BoU10, rskr. 1997/98:306).

Jag tror inte - i motsats till Owe Hellberg - att ytterligare lagstiftning i alla lägen är det rätta sättet att utveckla och försvara den sociala bostadspolitiken. Regeringen anser dock att man i nuläget speciellt måste uppmärksamma situationen för de hushåll som har särskilda svårigheter på bostadsmarknaden. Som aviserades i den bostadspolitiska propositionen kommer regeringen därför att tillsätta en bostadssocial beredning med uppdrag att följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslå åtgärder när det gäller särskilt utsatta gruppers ställning på bostadsmarknaden. Om det skulle visa sig att kommunerna inte når fram till frivilliga överenskommelser som säkrar en godtagbar bostadsförsörjning också för dem som har svårt att göra sig gällande på bostadsmarknaden kan det inte uteslutas att frågan om lagstiftning på nytt aktualiseras.

Mitt svar till Owe Hellberg är alltså att det inte är aktuellt med andra åtgärder än de som regeringen föreslog i den bostadspolitiska propositionen och som riksdagen nu tagit ställning till.