Marianne Andersson har frågat mig om jag är beredd att vidta några åtgärder för att förenkla företagens inbetalning på skattekontot.
Den som i annan form än handelsbolag bedriver en verksamhet där beskattningsunderlagen för mervärdesskatt exklusive gemenskapsinterna förvärv och import beräknas sammanlagt uppgå till högst en miljon kronor för beskattningsåret och som är skyldig att lämna självdeklaration enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, skall redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat annat. Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i en skattedeklaration.
Om den skattskyldige inte vill redovisa mervärdesskatten i sin självdeklaration skall skattemyndigheten på begäran av den skattskyldige besluta att mervärdesskatten i stället skall redovisas i en skattedeklaration.
Den skattskyldige har alltså möjlighet att själv välja på vilket sätt skatten skall redovisas. Oberoende av vilket alternativ som väljs skall mervärdesskatten registreras på den skattskyldiges skattekonto på samma sätt som övriga i skattekontosystemet ingående skatter och avgifter, exempelvis den skattskyldiges inkomstskatt. Någon sammanblandning av mervärdesskatten och inkomstskatten är det dock inte fråga om. I de fall mervärdesskatten har redovisats i en skattedeklaration kommer skatten att kunna skiljas från inkomstskatten genom de kontoutdrag som den skattskyldige får varje månad efter avstämningen av skattekontot. I de fall mervärdesskatten i stället har redovisats i självdeklarationen kommer uppgift om skattens storlek att framgå av beskedet om den slutliga skatten.
Vad gäller tidpunkten för inbetalning av skatter och avgifter innebär den nya ordningen visserligen att man har lagt ett större ansvar på företagarna för att inbetalda belopp skall komma fram till skattemyndigheten i rätt tid men de nya reglerna stämmer överens med de betalningsrutiner som normalt gäller för företagens övriga betalningar.
I samband med att de nya reglerna infördes senarelades förfallodagen så att företagen normalt sett har mer tid på sig för inbetalningarna. Ändringen är ytterst en uppföljning av ett principbeslut i riksdagen 1992 om en modernisering av statens betalningsrutiner. Ett företag har större möjligheter än staten att påverka hur lång tid transaktionen får ta genom att vid sitt val av betalningsförmedlare ställa krav på förmedlaren. Företaget kan också byta betalningsförmedlare om den visar sig oförmögen att klara sitt åtagande. En återgång till de gamla rutinerna skulle givetvis förutsätta att också beslutet om en senareläggning av förfallodagarna fick rivas upp eftersom senareläggningen finansieras genom de nya rutinerna.
När det slutligen gäller den ändrade förfallodagen för mervärdesskatt i augusti innebär de nya reglerna att de mindre företagen skall redovisa och betala mervärdesskatten för juni senast den 17 augusti i stället för som tidigare senast den 20 augusti, dvs. en förkortning av tiden mellan redovisningsperiodens slut och den dag redovisningen senast skall lämnas med tre dagar (från 51 till 48 dagar). Redovisning och betalning kan då ske samtidigt med att den skattskyldige vidtar motsvarande åtgärder avseende skatteavdrag och arbetsgivaravgifter för redovisningsperioden juli eftersom fristen för redovisning och betalning av dessa belopp har förlängts med sju dagar från den 10 till den 17 augusti. Detsamma gäller för betalning av den F-skatt eller särskilda A-skatt som skall betalas samma månad. Om man hade behållit sommarregeln oförändrad i det nya systemet hade utrymmet minskat för en generell senareläggning av inbetalningstidpunkterna under övriga månader.
Jag anser att det är viktigt att ta till vara fördelarna med enhetlighet i fråga om tidpunkter för redovisning och betalning av olika skatter och avgifter. Med en och samma betalningstidpunkt i månaden ökar förutsättningarna för den betalningsskyldige att samordna redovisningen och betalningen. För skatteförvaltningen innebär dessutom en sådan ordning kontinuitet i arbetet med att ta hand om deklarationerna samt i avstämningen, kontrollen och uppföljningen i övrigt av redovisningar och betalningar. Med den 17 augusti som förfallodag och den senareläggning av betalningarna av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter samt debiterad preliminär skatt som gjorts i det nya systemet anser jag att de betalningsskyldiga har en rimlig tid till sitt förfogande för att få fram underlag för en riktig redovisning och betalning. Detta gäller särskilt som väsentligt fler av de allra minsta företagen fr.o.m. år 1996 har getts ökade möjligheter att redovisa mervärdesskatten på årsbasis i självdeklarationen genom att gränsen för en sådan redovisning höjts från ett beskattningsunderlag på 200 000 kr till ett beskattningsunderlag på 1 miljon kronor.