Svar på fråga 1997/98:346 om uppehållstillstånd för långväntande flyktingar

Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag avser att verka för en förordning som ger möjlighet till uppehållstillstånd för personer som väntat länge på att avvisas till Förbundsrepubliken Jugoslavien.

Fler än 20 000 personer från Kosovoprovinsen i Förbundsrepubliken Jugoslavien har fått uppehållstillstånd i Sverige under 1990-talet, det stora flertalet på grund av lång vistelsetid i Sverige. För närvarande finns här dessutom omkring 1 700 personer som fått lagakraftvunnet avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och avvisningsbeslut. De har kommit att bli kvar i Sverige under lång tid eftersom Förbundsrepubliken Jugoslavien inte medverkat till att de kunnat återvända. Först nu möjliggör det avtal som träffats med Förbundsrepubliken Jugoslavien att detta kan ske.

Den svenska utlänningslagstiftningen har en fastställd ordning för situationer där återvändandet drar ut på tiden. Det bör för tydlighetens skull nämnas, att det här inte rör sig om flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt utan om personer som bedömts inte vara skyddsbehövande. Nya omständigheter kan leda till att en ny ansökan om uppehållstillstånd beviljas av Utlänningsnämnden, vilket efter hand också skett i ett betydande antal fall särskilt när barns bästa berörts. Med tiden tilltar regelmässigt de humanitära skäl som talar för uppehållstillstånd. Det finns vidare en fyraårig preskriptionstid för avvisningsbeslut som inte kunnat verkställas. Enligt praxis beviljas därefter en förnyad ansökan om uppehållstillstånd av Statens invandrarverk om inte sådana omständigheter föreligger som t.ex. att personen har hållit sig undan myndigheterna och därigenom själv förorsakat tidsutdräkten eller att vandelsanmärkningar finns. Jag kan nämna, att 810 avvisningsbeslut beräknas bli preskriberade under första halvåret 1998 som följd av att de inte kunnat verkställas.

Självfallet har det varit påfrestande att under lång tid vänta på att avvisningsbeslutet skall verkställas, ofta i osäker förhoppning att till slut ändå få stanna i Sverige. Regeringen har visat sin förståelse genom att besluta om möjlighet till stöd för återvändandet i dessa fall.

Regeringen har för närvarande inte några planer på en förordning i de fall Ragnhild Pohanka avser. Lagstiftningen ger möjlighet till de hänsynstaganden som behövs i det enskilda fallet. Min förhoppning är att återtagandeavtalet med Förbundsrepubliken Jugoslavien skall träda i kraft så snart som möjligt så att man i framtiden skall kunna undvika de olyckliga väntesituationer många av detta lands medborgare har hamnat i under de senaste åren.