Fråga 1997/98:134 av Agneta Ringman (s) till arbetsmarknadsministern om dyslexi

Att ha ett osynligt funktionshinder som dyslexi innebär svårigheter inte bara att kommunicera med hjälp av det skriftliga språket utan också svårigheter att hantera skriftlig information, som vi alla översvämmas av.

Många läs- och skrivhandikappade har en dålig skolbakgrund och dåligt självförtroende. De står därför ofta utanför arbetsmarknaden.

Det fordras längre tid i kompletterande arbetsmarknadsutbildning eller andra åtgärder för att hjälpa läs- och skrivhandikappade in på arbetsmarknaden så att de kan bli självförsörjande.

Utbildningsbidraget sänktes den 1 juli 1997 till 2 275 kr/månad före skatt, för alla som inte är berättigade till a-kassa eller KAS. Detta innebär att de som är i stort behov av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på grund av låg skolutbildning, kombinerat med ett funktionshinder, nu får sämre möjligheter att studera under acceptabla ekonomiska villkor.

Min fråga till arbetsmarknadsministern är:

Vad avser regeringen göra för att ge unga/vuxna personer med dyslexi bättre ekonomiska möjligheter när de är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder?