Ingrid Näslund har frågat mig hur regeringen tänker ta upp den ökande förföljelsen av kristna ledare i Kina och via vilka internationella fora.
Religionsfriheten finns inskriven i Kinas författning, men religionsutövningen inskränks genom bl.a. kravet på att alla troende skall registrera sig och sina andaktsplatser samt underställa sig de två officiellt godkända religiösa organisationerna; dvs. sammanslutningen av protestantiska samfund och den patriotiska kinesiska katolska kyrkan.
Faktum är att det finns många miljoner kristna i Kina och att det trots myndighetskontrollen sker en stor tillströmming till kristna samfund, vilket oroar en del lokala makthavare. Det är dock svårt att generalisera, då mönstret i Kina varierar från region till annan. Kina är ej ett land med politisk frihet och mötes- och organisationsfriheten existerar inte som hos oss.
Ingrid Näslund utgår i sin fråga från uppgifter om massarresteringar av kristna ledare, som Utrikesdepartementet inte kan bekräfta. Massarresteringar av angivet slag borde ha kommit till kännedom för organisationer och länder som är engagerade i frågan.
Det är däremot riktigt att det skett en gradvis åtstramning av kontrollen av de oregistrerade kristna, vilket tagit sig uttryck framför allt i administrativa metoder som restriktivare tillämpning av förbudet mot olaglig folksamling och krav på ständiga omregistreringar av religiösa församlingar. Denna utveckling följer vi noga.
Sverige verkar sedan länge för att förmå Kina att bättre respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, däribland religionsfriheten.
Sverige - och även andra länder - gör detta på flera olika sätt. Arbete sker i FN-organisationen, men även i form av dialog med Kina. Sverige har sedan flera år en sådan dialog i gång. Senast förra månaden hölls ingående samtal om mänskliga rättigheter (MR), både under kabinettssekreterarens besök i Peking och med tillresta kinesiska regeringsföreträdare i Stockholm. Sverige deltar även i EU:s MR-dialog, genom vilken vi kan diskutera såväl de förhållanden i Kina som oroar oss, som möjligheter till tekniskt samarbete för att bidra till en långsiktig förbättring.
Utöver dessa mer principiellt inriktade överläggningar bedriver Sverige ett utbildningssamarbete på mänskliga rättighetsområdet med Kina i Raoul Wallenberg-institutets regi. Detta är, om än begränsat i omfattningen, ytterligare ett konstruktivt bidrag till att påverka MR-situationen i Kina.