Svar på fråga 1997/98:1081 om a-kassa i samband med elektronisk övervakning

den 24 september

Maud Ekendahl hänvisar till ett besök på en frivårdsenhet inom Kriminalvården där det framkom att den lokala arbetsförmedlingen ställt sig tveksam till att dömda som avtjänar straff med elektronisk övervakning har rätt till arbetslöshetsersättning. Maud Ekendahl framför att Kriminalvårdsstyrelsen anser att personer som avtjänar straff mycket väl kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Maud Ekendahl anser att det måste vara en målsättning att en straffad person så snart som möjligt kan återgå till ett vanligt socialt liv. Hon anser att problemen skulle försvinna med tydligare regler till arbetsförmedlingarna och frågar vilka åtgärder jag avser att vidta.

Jag anser att det är viktigt att skilja mellan vad arbetsförmedlingen kan och bör göra för den som vill ha ett arbete och huruvida personen har rätt till arbetslöshetsersättning eller ej. Arbetsförmedlingens arbete med den sökande är inte beroende av på vilket sätt personen har sin försörjning. Arbetsförmedlingen kan mycket väl, redan med dagens regler, tillsammans med den sökande och/eller i samarbete med Kriminalvårdsmyndigheten söka lämpliga former för att den dömde integreras i ett vanligt liv. Där har ett nytt arbete en central roll och tiden med elektronisk övervakning kan utmärkt väl användas till att finna ett arbete. Skulle man lyckas finna ett nytt arbete redan under tiden med elektronisk övervakning är det en stor fördel.

Ett grundläggande villkor för rätt till arbetslöshetsersättning är att personen är oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning. Den sökande skall också vara beredd att anta erbjudet lämpligt arbete. Det handlar här om två olika villkor.

Det första villkoret är vidare i den meningen att det inte i förväg får uppställas hinder för personen att ta i princip vilket arbete som helst utan geografiska, yrkesmässiga eller andra begränsningar. Det är angeläget att sökande själv eller yttre omständigheter som t.ex. elektronisk övervakning inte skär bort en del av en i princip möjlig arbetsmarknad för den sökande genom att ställa särskilda villkor på arbetet.

Det andra villkoret är snävare. Här gäller det att personen skall vara beredd att ta ett visst erbjudet arbete. I det läget har arbetsförmedlingen redan gjort bedömningen att ett visst arbete är lämpligt för den sökande och erbjudit den sökande det arbetet. Denne skall då vara beredd att anta detta. Det kan vara så olyckligt att personen har sådana begränsningar i sitt arbetsutbud att det i praktiken inte finns några arbeten att erbjuda, i alla fall inte omedelbart. Arbetsförmedlingen har inte någon skyldighet att erbjuda ett antal arbeten av vilka den sökande eller t.ex. Kriminalvårdsmyndigheten i efterhand skall kunna anta eller förkasta.

Jag anser att det är viktigt både för trovärdigheten och legitimiteten för arbetslöshetsförsäkringen att begreppet "vara oförhindrad att ta ett arbete" fortfarande har ett innehåll och inte bara blir en fras. Arbetsförmedlingen har en kontrollfunktion för den som uppbär arbetslöshetsersättning men det är viktigt att inte glömma bort att arbetsförmedling är och bör vara mycket mer. Det har på grund av den stora arbetslösheten varit en tid av stor press på arbetsförmedlingarna. Med den bättre konjunkturen har pressen lättat och det finns åter utrymme för den centrala uppgiften för arbetsförmedlingen, nämligen att förmedla arbete. Denna uppgift är som jag tidigare nämnt inte beroende av på vilket sätt personens försörjning är ordnad under tiden medan han eller hon söker arbete. Samtidigt är det naturligtvis angeläget att dömda som avtjänar straff med elektronisk övervakning får de bästa möjligheter att återgå till ett vanligt socialt liv. Det finns därför anledning att studera hur regeltillämpningen på området kommer att utvecklas. Men för närvarande är det inte aktuellt med någon förändring av arbetslöshetsförsäkringens regelsystem med anledning av frågan.