Fråga 1997/98:361 av Sten Tolgfors (m) till statsrådet Ylva Johansson om ungdomsvåld

Ungdomsvåld på gator och torg hänger samman med mobbning. I "Blunda inte för mobbningen" hänvisar Barnombudsmannen till en undersökning gjord i Sundsvall, som visar att de som mobbar andra är överrepresenterade i våld på fritiden.

Det finns också andra uppgifter om att de som i unga år mobbar andra senare i livet är överrepresenterade i annan kriminalitet. Polisen menar att mobbning är ett första tecken på att en person håller på att komma på glid. Man bedömer att risken för kriminalitet och drogmissbruk är "betydligt förhöjd" för dem som mobbar andra i skolan. Det finns påfallande kunskapsbrist i skolan om vilka beteenden som är brottsliga, enligt polisen.

Dessutom tenderar mobbning att urarta om den tillåts fortgå. Det som börjar med gliringar kan sluta med våld och misshandel. Det är därför nödvändigt för den som drabbas att skolan verkligen griper in i tid, men det är viktigt också för mobbaren.

Det är i skolan som samhället tidigast kan sätta gränser när någon ger sig på andra. Undfallenhet eller passivitet ger problem både på kort och lång sikt. Samtidigt är det viktigt att understryka att det också är i unga år som samhället kan hjälpa ungdomar som hamnat på glid rätt igen.

Vilka åtgärder avser skolministern att vidta för att främja skolans samarbete med polis och socialtjänst, för att man i tid skall kunna hjälpa unga människor på glid rätt igen?