Eva Goës har frågat mig om jag avser att verka för att åtgärder vidtas så att vetorätt för markägare i minerallagen införs.
Minerallagen bygger på att de mineraltillgångar som omfattas av lagen tillhör oss alla och inte den enskilda jordägaren. Den nya minerallagen infördes den 1 juli 1992 och ett år senare avvecklades den s.k. kronoandelen, som i praktiken innebar att gruvföretagen skulle betala en avgift till staten för utvinningen. Förändringen genomfördes för att ta bort en konkurrensnackdel för gruvindustrin eftersom motsvarande bestämmelse saknades i de flesta andra länder. Bl.a. denna åtgärd har lett till att prospekteringen efter mineral ökat under 1990-talet. Under år 1997 prospekterades det i vårt land för ca 210 miljoner kronor. Att utländska bolag har en andel i detta tycker jag är positivt.
En ökad aktivitet i sökandet efter mineraler bidrar till att vår malmbas kan hållas på en tillräcklig nivå och kan också leda till ökad produktion och sysselsättning ofta i glesbygd. Vi skall vara medvetna om att även om prospekteringen ökat i vårt land så är prospektering en verksamhet som ytterst sällan leder till öppnandet av en ny gruva. För gruvnäringen gäller det inte enbart att hitta en mineralisering, den skall också vara tekniskt och ekonomiskt utvinningsbar. Olika miljökrav och självklart också metallpriset är avgörande i detta sammanhang. Minerallagen är alltså till för att stimulera till prospektering och skapa goda förutsättningar för branschen men också för att se till så att motstående intressen visas vederbörliga hänsyn.
Gruvverksamhet kan i de allra flesta fall samagera med skogsbruk, jordbruk, turism och andra lokala verksamheter. Om gruvverksamhet inte kan samagera med andra verksamheter görs en intresseavvägning, som kan leda till att tillstånd inte ges. De lagar som på olika sätt samverkar med minerallagen dvs. naturresurslagen, lagen om kulturminnen, plan- och bygglagen, naturvårdslagen och miljöskyddslagen är till för att tillvarata medborgarnas behov och skydda samhällets intressen. Vi har alla ett ansvar att se till att saklig och sansad information lämnas till de människor som blir oroliga när de upplever att en okänd verksamhet hotar deras hembygd. Detta gäller för företagen, för berörda myndigheter och inte minst för oss politiker.
Jag menar att vi skall ha en gruvindustri i vårt land därför att vi behöver fler jobb, vi har en berggrund med god potential, metaller är ett kretsloppsmaterial, vi har en bra lagstiftning för både inre och yttre miljö och vi har en ansvarskännande gruvnäring. Vi kan därigenom på ett bra sätt medverka till en balanserad användning av metaller i världen.
Jag anser mot denna bakgrund att en renodlad vetorätt för markägare varken är motiverad eller berättigad.