Per Lager har frågat mig vad jag avser att göra för att bidra till att få stopp på den pågående farliga utvecklingen vad gäller radioaktiva utsläpp från Sellafield.
Jag har erfarit från Statens strålskyddsinstitut (SSI) att de halter av teknetium som nu uppmätts av norska forskare i räkor och tång inte är någon överraskning utan helt i enlighet med tidigare antaganden om hur utsläppen från Sellafield kommer att påverka vattnen på den svenska västkusten. Enligt SSI:s bedömning finns inte heller någon anledning att vidta åtgärder när det gäller t.ex. fisket eftersom nuvarande eller förväntade halter av teknetium inte påverkar räkornas eller fiskarnas ätlighet. SSI följer givetvis utvecklingen.
Jag kan också konstatera att utsläppen i Sellafield uppfyller dosbegränsningskraven från de brittiska myndigheterna och i EU-direktiven på området. Det är dock helt klart att de totala utsläppen överstiger vad som skulle accepteras av svenska myndigheter. Det är därför naturligt för mig och regeringen att arbeta för att påverka den brittiska regeringen så att utsläppen minskas.
Jag har funnit att det bästa forumet för detta är samarbetet inom OSPAR-konventionen. Så sent som i september 1997 uttryckte bl.a. Sverige önskemålet att åtgärder vidtas för att minska de pågående utsläppen i Iriska sjön. Sverige ställde sig också bakom ett krav på Storbritannien att inför OSPAR under år 1998 redovisa hur de lever upp till OSPAR-konventionens krav på att minska utsläppen. Storbritannien skall redovisa detta inför arbetsgruppen för radioaktiva ämnen (RAD 1998) under januari 1998. Övriga parter till konventionen skall då också ha informerat Storbritannien om de har kunskap om eller tillgång till teknik lämpad för att minska utsläppen. Detta kan sedan utgöra grunden för ett beslut vid ministermötet i juli 1998.