Fråga 1997/98:1066 av Ulf Kristersson (m) till utbildningsministern om finansiering av studiemedelsreform

den 31 augusti

Om förslaget att öka studiebidraget från 28 % av studiemedelsbeloppet till 40 % av studiemedelsbeloppet genomförs skulle kostnaderna öka med 2,2 miljarder kronor för bidragsdelen. Detta kan inte finansieras genom i sin tur lägre kostnader för upplåning. Till viss del kommer dock kostnaderna för upplåning av 2,2 miljarder som annars skulle utbetalats som lån att uppstå. Om räntan är 5,4 % (den ränta CSN använder) minskar statens kostnader för upplåning direkt med ca 120 miljoner kronor.

År 1998 är utgiften för studiemedel under anslaget A 2, utgiftsområde 15, drygt 9,9 miljarder kronor. Av detta fördelar sig ca 5,2 miljarder på studiebidrag och ca 4,8 miljarder på utgifter för räntor och avskrivningar.

År 1998 beräknas 2,4 miljarder kronor att betalas tillbaka som amorteringar på studiemedel under inkomsttitel 4300 i statsbudgeten. Räntor på studielån under inkomsttitel 2340 inkommer med ca 1,3 miljarder kronor 1998. Det bokförda värdet på CSN:s skuld till staten var 96,1 miljarder kronor den 31 december 1996.

Först på sikt kan en snabbare återbetalning och en lägre lånestock leda till lägre kostnader för statsbudgeten. Regeringen måste alltså öka anslaget A 2, utgiftsområde 15, med omkring 2 miljarder kronor per år inom överskådlig framtid för att finansiera förslaget.

Kommer regeringen att föreslå en sådan ökning?