Ulla Löfgren har frågat om vad jag gör för att FOA:s laboratorium i Umeå skall bli utsett av OPCW som ett av organisationens ackrediterade laboratorier.
Konventionen om förbud mot kemiska vapen antogs 1993 och trädde i kraft den 29 april 1997. Konventionen innehåller omfattande regler för övervakning av att lager och tillverkningsanläggningar av kemiska vapen förstörs, och av kemiska laboratorier och industrier för att säkerställa att kemiska vapen inte utvecklas eller framställs. Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) i Haag har upprättats för att genomföra denna övervakning. Inspektionsreglerna klargör bl.a. att organisationens inspektörer vid platsinspektion kan, vid behov, begära att få ta prover och att utföra analys av dessa på platsen med medhavd utrustning eller med användande av laboratorieutrustning tillgänglig på platsen. I undantagsfall kan inspektörerna begära att få föra prover till särskilt av organisationen ackrediterade laboratorier för analys. Det är främst i samband med en anklagelse om att en konventionsstat bryter mot konventionens utvecklings- eller framställningsförbud och en därav föranledd inspektion, eller i samband med anklagelse om att kemiska stridsmedel har använts mot en konventionsstat, som undantagsbehovet kan förväntas uppstå att utföra analys på annan plats.
Det är för sådana undantagsfall OPCW behöver kunna ha tillgång till ett begränsat antal laboratorier. Dessa utses genom ett fortlöpande testförfarande av intresserade laboratorier. En institution som utsetts till att vara ett ackrediterat laboratorium måste därefter årligen genomgå tester för att behålla sin behörighet. Kostnaderna för att upprätthålla och vidareutveckla den erforderliga kompetensen för att uppnå och fortlöpande behålla behörighet som ackrediterat laboratorium är inte obetydliga. För närvarande är FOA:s laboratorium ett av sju laboratorier som framgångsrikt genomfört de nödvändiga tre i följd godkända testerna för ackreditering. Flertalet av dessa laboratorier är förlagda till stormakter eller den västliga industrivärlden. Med hänsyn både till konventionens trovärdighet och till behovet av att befordra anslutning till konventionen bland utvecklingsländer är det givetvis angeläget att några av de ackrediterade laboratorierna är förlagda till länder i denna grupp.
FOA har utgjort och fortsätter att utgöra ett omistligt stöd för svenska ansträngningar att framförhandla för vår säkerhets- och nedrustningspolitik viktiga avtal och för att sätta överenskomna avtal i verket. Bl.a. pågår ett aktivt implementeringsarbete vid OPCW, liksom även i samband med avtalet om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, och i fråga om förhandlingar om ett övervakningsprotokoll för biologiska vapen. Vi vill också förbereda oss inför möjligheten att arbete kan inledas med avseende på ett förbud mot framställning av klyvbart material för kärnvapen. Inom den ram som är tillgänglig för Utrikesdepartementet för sådana tjänster från FOA måste resurserna noga prioriteras och kostnadsaspekterna ingående granskas. Dessa frågor är för närvarande föremål för närmare överväganden i departementet och i kontakterna med FOA.