den 19 augusti
Återigen har det hänt. Ännu en skärgårdsö har blivit helt ödelagd av skarvar. Jungfruholmen i Gamlebyviken, som tillhör ett fågelskyddsområde inom ett naturreservat, har av 5 000 skarvar förvandlats till ett sterilt pinnlandskap utan någon som helst grönska kvar. Torsås, Mönsterås, Öland, Gamleby ... Bit för bit och undan för undan tillåts skarven breda ut sig, ödelägga skärgårdsöar och utradera det kustnära fisket. Så här kan det inte få fortsätta. Måste skarven invadera centrala Stockholm för att jordbruksministern och regeringen skall inse vad som håller på att ske?
I dag uppskattas antalet mellanskarvar enbart i Kalmarsund till 50 000, vilka under häckningsperioden sätter i sig mer än 3 000 ton fisk. Motsvarande siffra i Danmark är 4 500 ton fisk. Fiskarter reduceras, balansen rubbas och den marina miljön förändras.
Den tidsbegränsade skyddsjakt och äggprickning som länsstyrelser får ge tillstånd till är inte tillräckligt för att begränsa och balansera skarvbeståndet. En återgång till förutvarande allmänna jakt under en längre tidsperiod är därför en nödvändighet, om inte det kustnära fisket och en större del av skärgården helt skall utraderas i bl.a. Kalmarsund. Jag har för två år sedan fått jordbruksministerns stöd för denna uppfattning. Dock har ännu ingenting hänt. Varför? Nu brådskar det.
Min fråga är om jordbruksministern fortfarande är beredd att verka för att återinföra en längre allmän jakttid på mellanskarven.