Svar på fråga 1997/98:601 om kommunismens folkmord

Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat statsministern om vad som kan göras för att öka kunskapen om de folk- och massmord som begåtts i kommunismens namn. Frågan har överlämnats till mig.

Regeringens informationsprojekt Levande Historia är en reaktion på att det finns ungdomar i vårt land som faktiskt tvekar om Förintelsen under andra världskriget har ägt rum och ett svar på att nazistiska idéer på nytt sprids i det svenska samhället.

Informationsinsatsen om Förintelsen har till syfte att öppna ögonen också för andra folkmord i historien. På samma sätt som vi måste hålla minnet av nazismens folkmord levande får vi aldrig glömma kommunismens förbrytelser.

Det finns de som ger en förskönande bild av kommunismens idéer och gärningar. Det är en falsk och farlig bild av verkligheten. Är det något som kommunismen har bevisat så är det att diktatur ofrånkomligen slutar i förföljelser, tortyr och död. Det visade inte minst femtio års kommunistisk diktatur i Sovjetunionen.

Marietta de Pourbaix-Lundins fråga är på sätt och vis ett uttryck för att informationsinsatsen om Förintelsen också stimulerar en bredare diskussion om våra värderingar och om demokratin. På så sätt fyller Levande Historia sitt syfte.

Med ledning av erfarenheterna och framgången med informationsinsatsen om Förintelsen hoppas jag att folkrörelser och folkbildningsförbund vill medverka till att förmedla kunskap om folkmord och andra brott mot mänskliga rättigheter. Jag vill även framhålla att det i kursplanen för grundskolans historieundervisning bl.a. står att undervisningen skall behandla "vår tids historia med dess folkmord, revolutioner, krig och fredssträvanden".

Det nationella kunskapscentrum för forskning och undervisning kring Förintelsen som skall upprättas vid Uppsala universitet skall därtill initiera forskning, undervisning och folkbildning inte enbart om Förintelsen utan också om andra folkmord.