den 26 augusti
Maud Ekendahl har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidtaga för att ett rättvisare betalningssätt skall uppnås avseende vistelsekommunens ansvar för hemtjänst till sommargäster.
Bakgrunden till frågan är, enligt Maud Ekendahl, att vissa sommarattraktiva kommuners ansträngda ekonomi belastas särskilt hårt av socialtjänstlagens regler om vistelsekommunens ansvar för hemtjänst till sommargäster.
Jag har helt nyligen besvarat en fråga med liknande innehåll (fråga 1997/98:920). Jag upprepar därför i stort mina tidigare framförda synpunkter.
Att erbjuda socialtjänst och hälso- och sjukvård är, enligt gällande lagstiftning, en uppgift för kommuner och landsting.
Enligt socialtjänstlagen har den s.k. vistelsekommunen det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller hon behöver. Med vistelsekommun avses den kommun där den enskilde befinner sig när hjälpbehovet inträder. En person i behov av t.ex. hemtjänst kan sålunda ha rätt att få sitt behov tillgodosett vid en tillfällig vistelse i en annan kommun än hemkommunen. Vistelsekommunen får bära kostnaderna för detta.
Frågan om kommunernas betalningsansvar enligt vistelsebegreppet har diskuterats i olika sammanhang. När bestämmelsen om vistelsekommunens ansvar infördes år 1982 befarades från olika håll att de attraktiva turistkommunerna skulle drabbas av stora kostnader till följd av bestämmelsen. Studier som genomförts av Svenska kommunförbundet visar dock att inga betydande merkostnader uppstått för kommunerna. Enligt Svenska kommunförbundet anser också en majoritet av kommunerna att ett ersättningssystem mellan kommunerna bör undvikas. Jag ser mot bakgrund av detta ingen anledning att vidta några åtgärder.