Chatrine Pålsson har frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärder för att på försök inrätta nattöppna jourdomstolar, exempelvis för ungdomsbrott och rattfylleri.
Frågan om att inrätta jourdomstolar är inte ny. Den behandlades senast i samband med att den s.k. ungdomsmålsreformen genomfördes år 1995 (prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1, rskr. 1994/95:39). I det lagstiftningsärendet (prop. s. 35) togs ställning till att jourdomstolar inte skulle inrättas för handläggning av mål med unga lagöverträdare. I samma syfte infördes i stället regler som avsåg att öka snabbheten i förfarandet, men också att göra förfarandet hos polis, åklagare och i domstol bättre anpassat till de krav som ställs när de misstänkta är ungdomar.
I propositionen redovisas ett antal starka skäl mot ett system med jourdomstolar. Det skulle bl.a. innebära praktiska problem att genomföra vittnes- och målsägandeförhör nattetid. Vidare skulle säkerligen många av de misstänkta och andra som skall höras vara påverkade av alkohol eller narkotika. Andra svårigheter uppkommer när det gäller att snabbt få fram den personutredning som kan behövas för att avgöra påföljdsfrågan. Brottsoffrens möjligheter att få sina skadeståndsanspråk behandlade i samband med brottmålet minskar också, vilket är en allvarlig olägenhet.
De mål som skulle återstå till behandling i omedelbar eller nära anslutning till brottstillfället sedan de nu nämnda faktorerna beaktats är inte många. De är sannolikt också sådana att de till stor del kan beivras med strafföreläggande. Ett system som föreskrev en mycket snabb handläggning av vissa brott vid nattöppna jourdomstolar skulle också innebära att brotten blev sämre utredda och att de misstänkta inte gavs möjlighet att förbereda sitt försvar. Starka rättssäkerhetsskäl talar därmed mot en sådan ordning. Sådan kritik har för övrigt också framförts mot systemet i USA.
De skäl som talar mot en ordning med jourdomstolar för unga lagöverträdare gör sig i lika hög grad gällande i fråga om brott av vuxna personer.
De problem som kan finnas med långa handläggningstider för brottmål - problem som i första hand inte finns i domstolarna - bör därför i stället lösas inom ramen för det ordinarie förfarandet. När det gäller unga lagöverträdare har vi en lagstiftning som syftar till att hålla tiden mellan brottet och reaktionen så kort som möjligt. De regler som infördes år 1995 kommer att utvärderas bl.a. för att vi skall se vilka effekter reformen har fått när det gäller effektiviteten. För andra typer av mål arbetar vi kontinuerlig med att komma till rätta med långa handläggningstider. Som exempel kan nämnas arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen samt de översyner som görs och har gjorts av Riksrevisionsverket av effektiviteten inom rättsväsendet. Rent konkret innebär detta bl.a. att vi utvecklar arbetsmetoderna vid rättsväsendets olika myndigheter och, när det är möjligt, förenklar de bestämmelser som styr förfarandet där.
Jag har inte för avsikt att ta initiativ till någon försöksverksamhet med nattöppna jourdomstolar.