Svar på fråga 1997/98:1035 om flyttningsbidraget

den 18 september

Elving Andersson har frågat mig om jag är beredd av avskaffa flyttningsbidraget mot bakgrund av ett forskningsprojekt som visar att de som flyttar utan att ha ordnat ett arbete innan flytten har sämre chans att få jobb än de som stannar på sin hemort.

Det forskningsprojekt som Elving Andersson hänvisar till drivs av Institutionen för infrastruktur och samhällsplanering (FORA) vid Kungliga Tekniska högskolan och Statens institut för regionalforskning och är delvis finansierat av Arbetsmarknadsdepartementet.

Enligt forskarna Lars Olof Persson och Mats Johansson har ett nytt flyttmönster utkristalliserats under 1990-talet. Folk flyttar inte för att de fått ett arbete utan för att de tror att de skall kunna skaffa sig ett när de väl flyttat. Detta har inte någonting med flyttningsbidraget att göra. Flyttningsbidrag beviljas för arbetslösa eller för personer som riskerar arbetslöshet och som redan har fått arbete eller, vid sökanderesor, för reskostnader för att söka ett arbete på annan ort. Bidrag betalas alltså inte ut förrän man visat att man har fått arbete eller att man är aktivt arbetssökande.

En av slutsatserna av forskningsprojektet är alltså att det helt enkelt inte lönar sig att flytta på vinst och förlust. Däremot är flyttbidrag bra menar Lars Olof Persson eftersom man får det först när man redan har skaffat ett arbete.

Som Elving Andersson säkert vet är arbets- och kompetenslinjen en hörnsten i den svenska aktiva arbetsmarknadspolitiken. För att berättiga till bidrag skall man visa att man aktivt försöker förbättra sina chanser på arbetsmarknaden. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, däribland flyttningsbidraget, är viktiga instrument för att få arbetslösa att återgå i arbete och att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Det finns således ingen anledning att mot bakgrund av den aktuella forskningsrapporten slopa flyttningsbidraget, utan även framgent kommer flyttningsbidraget att vara ett viktigt inslag i politiken för att skapa en så flexibel arbetsmarknad att vi kan kombinera en snabbt stigande sysselsättningsökning med minskad arbetslöshet och fortsatt låg inflation.