Svar på fråga 1997/98:684 om kärnbränslehantering

Eva Eriksson har frågat mig vad regeringen gör för att underlätta för Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) att finna lämpliga kommuner för att genomföra sitt uppdrag.

De förstudier som SKB påbörjat på ett antal platser i landet utgör en första etapp i en process som syftar till att finna en plats lämplig för slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall. Denna inledande fas i processen kräver inte tillstånd av regeringen eller någon myndighet. Verksamheten sker helt på SKB:s ansvar. När SKB, som ett resultat av denna platsvalsprocess, anser sig ha funnit en lämplig plats för ett slutförvar, kommer bolaget enligt 4 kapitlet lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen) och 5 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) att ansöka hos regeringen om tillstånd att få genomföra den detaljundersökning som krävs inför ett ställningstagande till att uppföra och driva ett slutförvar för använt kärnbränsle och kärnavfall.

Som framgår av regeringsbeslut den 19 december 1996 utgår jag från att SKB i samråd med berörda kommuner skall ges tillfälle att bedriva platsanknutna förstudier på ett sådant sätt att ett bra beslutsunderlag finns tillgängligt inför senare etapper i platsvalsprocessen samt att SKB bör vinnlägga sig om att berörda kommuner ges ett så bra underlag som möjligt inför olika ställningstaganden i lokaliseringsarbetet. Redan i maj 1995 framhöll regeringen att kommande tillståndsansökningar från SKB bör innehålla material för jämförande bedömningar som visar att företaget har bedrivit platsanknutna förstudier på mellan fem och tio platser i landet.

Det är givetvis viktigt att kommuner som deltar i förundersökningar kan skaffa sig ett ordentligt faktaunderlag och noga väga skäl för och emot innan eventuella folkomröstningar och beslut i kommunen. För detta ändamål kan Statens kärnkraftinspektion enligt 7 § förordningen (1981:671) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. bestämma om ersättning ur kärnavfallsfonden för informationskostnader till högst 2 miljoner kronor per kalenderår till kommuner där undersökningar pågår eller har pågått.

För att underlätta platsvalsprocessen har regeringen tillsatt en nationell samordnare med uppdrag att hjälpa berörda kommuner, om de så önskar, med att få en överblick över det planeringsarbete som pågår på olika platser i landet. Enligt vad jag inhämtat kommer den nationelle samordnaren inom kort att färdigställa en promemoria med översiktlig information om kommunerna och platsvalsprocessen och om hur de kommuner som hittills har berörts av förstudier har lagt upp sitt eget arbete. Promemorian riktar sig i första hand till företrädare för sådana kommuner som i fortsättningen kan komma att beröras av frågan.