Svar på fråga 1997/98:959 om skattesänkningar för barnfamiljer

den 18 augusti

Sten Tolgfors har frågat mig vilka skattesänkningar som jag avser vidta för att höja barnfamiljernas ekonomiska standard i närheten av den familjer har i våra nordiska grannländer.

OECD ger årligen ut en rapport med uppgifter om inkomst och skatt för en industriarbetare i sina medlemsländer (The Tax/Benefit Position of Production Workers). I denna redovisas även beräkningar för vissa typhushåll. I en studie av Du Rietz och Laurent (Barnfamiljernas skattebörda, SAF, jan 1998) har data från 1994 bearbetats genom en framskrivning till 1996 och en beräkning av skatter och socialavgifter i de olika länderna. Barnbidrag har lagts till lön efter skatt och familjens hela disponibla inkomst har justerats med hänsyn till skillnader i den allmänna prisnivån i länderna. Köpkraften i de olika länderna har sedan jämförts med den svenska för en familj med två vuxna och två barn. Barnomsorgskostnad förekommer inte då barnen är i skolåldern. Inkomsten är så stor att bostadsbidrag inte utgår. Man beräknar även skattetrycket inklusive indirekta skatter som andel av lön och arbetsgivaravgifter.

Sten Tolgfors hänvisar till denna studie när det gäller köpkraftsjämförelser för en svensk barnfamilj.

OECD:s beräkning är begränsad till vuxna industriarbetare och ger således ingen fullständig bild av löne- och inkomstnivåerna i respektive länder. Industrisektorn har i dag ungefär en femtedel av det totala antalet anställda i flertalet OECD-länder.

Beräkningarna bygger på typhushåll där makan har hälften av makens inkomst. Endast löneinkomst förekommer. Skatt för en industriarbetare är generell för denna inkomstnivå. Du Rietz/Laurents beräkning tillför några osäkerhetsmoment som kan vara betydelsefulla för ett lands relativa position, t.ex. löneprognos till 1996, ny skatteberäkning, val av familjesammansättning, köpkraftsjustering. Man anger inte om växelkurser eller köpkraftspariteter har använts.

Typhushållsberäkningar kan vara mycket användbara när det gäller att illustrera effekten av skatte- och bidragssystem. Några generella slutsatser om barnfamiljers ekonomiska standard och välfärd kan däremot vara svåra att dra. T.ex. är hushåll med två inkomster olika vanliga i länderna, skatte- och bidragssystemen är annorlunda utformade, offentliga försäkringslösningar i stället för privata tillämpas i olika grad.

Att göra jämförelser mellan länder är svårt. Även samma köpkraft kan innebära olika levnadsstandard i olika länder beroende på relativa priser på varor och tjänster. Viktigt är också på vilka villkor den offentliga sektorn tillhandahåller tjänster som sjukvård och skola och andelen offentliga försäkringar där avgifterna betalas via skattesystemet och därför inte syns i den disponibla inkomsten.

Att barnfamiljer har en i ekonomisk mening utsatt position i Sverige har av regeringen visats vid flera tillfällen, senast i propositionen Fördelningspolitisk redogörelse (prop. 1997/98:1 bil. 7). Regeringen har därefter vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra situationen (t.ex. höjd kompensationsgrad i socialförsäkringarna, höjd a-kassa, höjda barnbidrag och återinförda flerbarnstillägg).

Den sanering av statsfinanserna som varit nödvändig har oundvikligen medfört en ansträngning på hushållens disponibla inkomst. Saneringen har dock resulterat i att Sverige är på rätt väg till balans i de offentliga finanserna och att räntan har sjunkit till en rekordlåg, god europeisk nivå. Den låga inflationen medför även att hushållen förväntas få kraftiga reallöneförbättringar.

Allteftersom statsfinanserna förbättras i snabb takt kan det finnas utrymme för att vidta offensiva åtgärder. Skattesänkningar i framtiden är möjliga att överväga men endast om vissa villkor obetingat uppfylls. Generella skattesänkningar får inte ske innan en tillfredsställande kvalitet inom skolan, vården och omsorgen uppnåtts samt att en amortering av statsskulden har påbörjats. De får inte finansieras genom skuldsättning och de måste fördelas på ett fördelningspolitiskt rättvist sätt.