Svar på fråga 1997/98:293 om Kosova

Eva Goës har frågat mig hur jag avser agera för kosovoalbanerna och det strukturella våld de utsätts för.

Jag delar helt Eva Goës syn att utvecklingen i Förbundsrepubliken Jugoslavien fortsatt kräver stor uppmärksamhet. Situationen i Kosovo har försämrats under de senaste månaderna. Myndigheternas tillslag mot fredliga demonstrationer bl.a. i Pristina den 1 oktober visade att de överreagerar kraftigt på ett helt oacceptabelt sätt. Motreaktioner genom våldsamma attentat är likaledes helt oacceptabla men visar hur långt frustrationen har nått på vissa håll.

Brott mot de mänskliga rättigheterna genom ingrepp mot individer, sammanslutningar och medier är oacceptabla. Våldshandlingar från den albanska sidan är inte heller försvarbart. Terrorism måste fördömas konsekvent.

Den sida som representerar myndigheterna har dock ett maktövertag, och särskilt ansvar för att inleda en konstruktiv dialog. Detta är också vad det internationella samfundet samfällt säger till parterna. Vi kan inte ta ansvar för hur lösningen skall se ut. Vad vi talar om är en konstitutionell, politisk lösning inom ramen för Förbundsrepubliken Jugoslaviens internationellt erkända gränser. Dessa saker betonades även kraftfullt av statsrådet Schori i samband med undertecknandet av avtalet den 16 januari 1998 med Förbundsrepubliken Jugoslavien om återtagande av dess egna medborgare, dvs. asylsökande kosovoalbaner, som av Sverige fått avslag på sina ansökningar. Därvid underströk regeringen också vikten av att de jugoslaviska myndigheterna slår in på en väg mot europeisk gemenskap och tar initiativet till en seriös dialog med det kosovoalbanska ledarskapet.

En internationell samsyn i denna fråga är nödvändig för att nå fram med budskapet. Under hösten 1997 har också EU, efter en aktiv insats bl.a. från Sverige, starkt markerat sin oro hos jugoslaviska myndigheter varvid vikten att myndigheterna avhåller sig från våld understrukits. En gemensam policy avseende Förbundsrepubliken Jugoslavien har beslutats. Av denna framgår att EU-länderna står till förfogande med olika medel när parterna har gjort vissa framsteg i dialogen. Myndigheterna har hittills avsagt sig all internationell inblandning. Fredsimplementeringsmötet, PIC, i Bonn i december förra året, vars kärna är fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina, klargjorde dock i mycket tydliga ordalag att frågan om Kosovo har internationella följdverkningar och att status quo inte längre accepteras. Som bekant valde den jugoslaviska delegationen att i protest lämna mötet.

I övertygelsen om att det på båda sidor fortfarande finns sansade och realistiska personer och makthavare tror jag att den jugoslaviska ledningen tagit till sig budskapet. Efter att de många valomgångarna nu har avslutats hoppas jag att en politisk process snart kan inledas. Om en internationell medverkan blir aktuell eller inte beror på parternas inställning.

Avslutningsvis vill jag säga att vår ambassad i Belgrad ofta och regelbundet för att följa utvecklingen besöker Pristina och Kosovoområdet.