Ferrita är ett litet företag i Köping som tillverkar rostfria avgassystem. Det ägs och drivs av Micael Ljungström och har 25 anställda varav fem var medlemmar i Metall fram till för en vecka sedan. Lönenivåerna varierar i företaget men samtliga har bättre betalt än vad fackliga avtal föreskriver.
För ett par veckor sedan varslade Metall företaget om blockad därför att Ferrita inte tecknat något kollektivavtal med Metall. Ingen av de anställda har varit intresserade av ett sådant. Efter att Svenska Dagbladet uppmärksammat saken har Metall skjutit upp varslet om blockad. Fortfarande hänger ändå hotet kvar om att Metall genom en blockad tvingar Ferrita att slå igen, vilket skulle drabba de 25 anställda och ägaren mycket hårt. I ett frågesvar till Jeppe Johnsson har statsrådet skrivit att de fackliga organisationernas rätt att vidta stridsåtgärder är av grundläggande betydelse för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Av svaret att döma räknas inte de enskilda jobbarna och deras önskemål utan det är bara den fackliga organisationens intressen som statsrådet värnar.
Exemplet Ferrita visar på ett grundläggande fel i arbetsmarknadslagstiftningen. De som väljer att stå utanför facket eller en arbetsgivarorganisation eller vill teckna ett individuellt avtal får inget lagligt skydd.
Är statsrådet beredd att föreslå lagstiftning för att skydda de arbetstagare och arbetsgivare som själva vill teckna avtal?