Det frivilliga engagemanget i Sveriges försvar är en internationellt sett unik tillgång. Förändringarna av totalförsvarets organisation får inte leda till att frivilligrörelserna hamnar i kläm. För hemvärnet såväl som för andra delar av den frivilliga krigsorganisationen är det av stor betydelse för motivationen att förmågan att lösa uppgiften finns och att modern materiel tillförs. En av hemvärnets allra viktigaste krigsuppgifter är bl.a. att skydda brigadernas och andra fältförbands mobilisering genom att värna mobiliseringsförråden mot sabotage.
Vi vet att tanken från början var att hemvärnet skulle drabbas av stora besparingar - ca 45 miljoner kronor. Detta krav har sedan sänkts till ca 10 miljoner. Men trots detta "lilla" krav finns stark oro ute i verksamheten. Detta i ett läge då hemvärnets numerär skall öka markant. Den målsättningen har riksdagen slagit fast. Det finns i dag enligt uppgifter 84 224 hemvärnsmän (inklusive avtalspersonal och driftvärn). Men endast 38 591 gjorde under 1997 20 timmars tjänst eller mera. Målet är att hemvärnet år 2002 skall omfatta 125 000 personer. Vi har tidigare påpekat vikten av att tydligare definiera hemvärnets roll i den anpassningsstrategi som Försvarsmakten i dag till stor del vilar på. Vi har tidigare också påpekat att det inte räcker att bara i allmänna termer tala väl om behovet av folklig förankring och frivilliga insatser.
Hur planerar regeringen för att klara målet att ha ett svenskt hemvärn omfattande 125 000 personer?