Ovissheten om privatvårdens framtid är stor hos Sveriges privatläkare, sjukgymnaster och deras patienter.
Utredningen av den s.k. samverkansdelegationen, Klara spelregler, har varit ute på remiss. I utredningsbetänkandet finns några förslag som är positiva för privatvårdens del, t.ex. livslång etableringsrätt och slopande av remisskraven. Delegationen har dessutom ansett att 25 % av all öppenvård bör konkurrensupphandlas, vilket skulle vara ett steg på vägen till en mer marknadsanpassad hälso- och sjukvård.
Socialministern har i vissa sammanhang uttalat sig positivt om privatvården och alternativa verksamhetsformer. Av vissa uttalanden kunde man förledas tro att ett nytänkande är på gång inom regeringen och de socialdemokratiskt styrda landstingen. Vid mina besök ute i vården har det emellertid klart framgått att landstingen kraftigt värnar om sin egen monopolställning och vägrar upphandla tjänster eller skriva avtal med privata vårdgivare. Hellre än att upphandla billigare privata alternativ av privata specialistläkare - t.o.m. av stiftelsedrivna sjukhus och rehabiliteringshem - driver landstingen egna verksamheter och de privata vårdalternativen tvingas minska sin verksamhet eller lägga ned den. Det är de sjuka som blir lidande. Landstingens förfarande i verkligheten stämmer inte alls med de uttalanden som gjorts av socialministern.
Vilka åtgärder har socialministern vidtagit eller ämnar vidta för att öka människors valmöjlighet mellan offentlig och privat vård, bredda nytänkande och alternativa verksamhetsformer?