Svar på fråga 1997/98:158 om EU:s strukturfonder

Elving Andersson har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder som förenklar den svenska organisationen för utbetalning av medel från EU:s strukturfonder i akt och mening att öka takten i utbetalningarna av strukturfondsmedel till Sverige.

Bakgrunden till frågan är, enligt Elving Andersson, uppgifter från bl.a. EU-kommissionen om att Sverige har varit dåligt på att utnyttja medel från EU:s strukturfonder. Detta skulle särskilt gälla Mål 6.

Det har spritts en felaktig föreställning om att Sverige är dåligt på att utnyttja medel från strukturfonderna. Bakgrunden till den bild av Sverige som spritts är att kommissionen i sina räkenskaper för 1996 har funnit att Sverige det året endast betalat ut ett mindre belopp från strukturfonderna. En närmare titt på verkligheten visar emellertid att föreställningen om Sveriges dåliga förmåga att utnyttja EU-medlen saknar grund. Till denna slutsats har även Europeiska Revisionsrätten kommit i sin rapport avseende verksamhetsåret 1996.

Verkligheten ser ut på följande sätt. Mycket litet av förberedelser på strukturfondsområdet hade gjorts innan Sverige blev medlem i EU. Hela det första året fick därför användas för att utarbeta program och bygga upp genomförandeorganisationen. Verksamheten med att genomföra strukturfondsprogrammen kom i gång först en bit in på år 1996. I flertalet beslutsgrupper togs de första besluten om stöd till projekt strax före sommaren. Eftersom stödet betalas ut först när kostnader kan redovisas var det endast ett fåtal utbetalningar som kunde göras under detta första verksamhetsår. Därefter har genomförandet av programmen löpt planenligt. För Mål 6 är läget följande:

Efter mindre än halva programperioden är drygt 1 miljard kronor, vilket är cirka hälften av de totala EU-medlen, intecknade genom beslut. Projekten är i full gång och 360 miljoner kronor har betalats ut sedan projekten har redovisat vilka kostnader de har haft. Ytterligare strukturfondsmedel skulle omedelbart kunna betalas ut om projektägarna rekvirerade medel, dvs. man har haft kostnader men väljer att ligga ute med egna medel. Det handlar i första hand om statliga myndigheter och i vissa fall även kommuner. Dessa har normalt inte några likviditetsproblem utan väljer att rekvirera medel vid några få tillfällen under projektperioden, t.ex. en gång per år.

I flera länder har man valt att placera strukturfondsmedlen hos en rad sektorsmyndigheter och samtidigt redovisa dem som utbetalda. Det säger naturligtvis inget om i vilken utsträckning verksamhet pågår i olika projekt. I Sverige redovisas däremot medlen som utbetalda först när projekten faktiskt har haft kostnader som de rekvirerat medel för. Vid en enkel jämförelse av siffror utan att ta hänsyn till att redovisningssystemen varierar kan det se ut som om aktivitetsnivån i Sverige är låg. Det är vad kommissionen har gjort, vilket har lett till felaktiga slutsatser om Sveriges förmåga att utnyttja strukturfonderna. Den Europeiska Revisionsrätten däremot har i sin granskning noterat dessa skillnader.

Enligt min mening ligger det ett gemensamt ansvar på oss, som företräder regering, riksdag, kommuner m.fl., att medverka till att sprida korrekt kunskap och information om hur arbetet med att genomföra strukturfondsprogrammen i Sverige faktiskt går till. I få EU-länder har lokala och regionala företrädare getts ett så uttalat ansvar för hur strukturfondsmedlen skall användas som i Sverige.

Att de verkliga förhållandena således är helt annorlunda än den bild som har fått bred spridning hindrar inte att det är angeläget att kontinuerligt se över och effektivisera de administrativa system som vi själva har valt. Sådana åtgärder övervägs för närvarande inom regeringen.