Carina Hägg har frågat mig om jag har vidtagit någon åtgärd i syfte att förändra etikkommittéernas sammansättning så att lekmännen kommer att utgöra en majoritet.
Jag håller med Carina Hägg om att det här är en mycket viktig fråga. Den har också prövats tidigare av en statlig utredning (Forskningsetisk prövning, SOU 1989:74) och har bl.a. blivit föremål för en doktorsavhandling (Lynöe, 1995). Det kan finnas skäl för att lekmän skall ha en starkare ställning, kanske vara i majoritet, i de forskningsetiska kommittéerna. Frågan om etikkommittéernas sammansättning är emellertid en av många viktiga frågeställningar om forskningsetik som för närvarande på regeringens uppdrag utreds av en parlamentarisk kommitté (dir. 1997:68) under ordförandeskap av riksdagsledamot Barbro Westerholm. Enligt direktiven skall kommittén bl.a. överväga och lämna förslag om hur de forskningsetiska kommittéerna bör vara sammansatta och därvid särskilt överväga en förstärkning av lekmannainflytandet. Kommittén skall också överväga om landstingen är bäst skickade att utse dessa representanter, om andra kompetenser bör tillföras och om det finns behov av en jämn könsfördelning i kommittéerna. Kommittén kommer att ta ställning i dessa frågor och lämna förslag senast den 1 februari 1999. Jag är, i avvaktan på utredningen, för närvarande inte beredd att ta ställning till dessa frågor.