Dan Ericsson har frågat mig om jag är beredd att ompröva sammansättningen av den svenska delegationen till Kyoto till förmån för en bredare parlamentarisk grupp.
Mötet i Kyoto utgör det tredje ordinarie mötet mellan parterna till klimatkonventionen. Vid det första partsmötet i Berlin 1995 beslutades bl.a. om att inleda arbete med att stärka de s.k. annex i ländernas åtaganden inom konventionen för perioden bortom år 2000. Mötet upprättade också en ad hoc-grupp som gavs i uppdrag att bl.a. arbeta fram ett förslag till protokoll eller annat bindande legalt instrument kring dessa åtaganden och att avsluta sitt arbete så tidigt som möjligt under år 1997 med målet att parterna skulle kunna anta gruppens förslag vid det tredje partsmötet.
Förhandlingarna inom ad hoc-gruppen har förts på regeringsnivå och har pågått i drygt två år. Utvecklingen i förhandlingarna redovisades bl.a. vid det andra partsmötet i Genève 1996 när också inriktningen mot ett protokoll preciserades. Inför det tredje partsmötet har gruppen hittills inte lyckats enas om en protokollstext och förhandlingarna kommer därför att fortsätta i anslutning till Kyotomötet.
Vid de föregående två partsmötena under klimatkonventionen har det inte varit aktuellt med parlamentarikerdeltagande. Jag har dock valt att inför detta viktiga möte inbjuda två riksdagsledamöter att delta i den svenska delegationen. Riksdagen har dessutom i gängse former informerats om de frågor Sverige avsett driva vid de tidigare partsmötena. Så kommer också att ske inför Kyotomötet.
När det gäller frågan om att ta med ideella miljöorganisationer i den svenska delegationen kan jag informera Dan Ericsson om att jag, liksom några av mina kolleger inom EU, avser att inkludera två ungdopmsrepresentanter i delegationen. De svenska ungdomsrepresentanterna föreslås av Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, LSU.