Isa Halvarsson har frågat mig vad regeringen avser göra för att få ett EU-organ placerat i Sverige. Isa Halvarsson konstaterar att s.k. decentraliserade organ från kommissionen finns i de flesta medlemsländer i EU och anger miljöbyrån i Köpenhamn som ett exempel. Ett sådant organ skulle, enligt Isa Halvarsson, förutom att skapa arbetstillfällen också bättre förankra EU hos svenska folket.
Regeringen fäster stor vikt vid att Sverige kommer i fråga då beslut om utplacering av nya EU-organ fattas. Frågan bereds i Regeringskansliet, med sikte på att utforma en aktiv svensk strategi. Avsikten är att fastställa dels om det finns sakligt behov av att införa ny myndighet på ett visst område, dels vilken myndighetstyp som är av störst intresse för Sverige, dels vilka effekter en lokalisering till Sverige av olika slag av myndigheter får för bl.a. sysselsättning och förankring av EU hos svenska folket. Ett långsiktigt synsätt bör styra det svenska agerandet.
Statskontoret har på uppdrag av regeringen gjort en omfattande utredning av statsförvaltningens samverkan med fristående EU-organ. Resultatet av utredningen har nyligen presenterats i rapporten Fristående EU-myndigheter - effektiviserar EU och ökar det nationella inflytandet (1997:21). Rapporten innehåller intressanta överväganden, som regeringen nu skall se närmare på.
Det huvudsakliga skälet till att Sverige är ett av de få medlemsländer som inte har något EU-organ är att de flesta av dessa organ tillskapades innan Sverige år 1995 blev medlem i EU. Sedan dess har beslut om inrättande och placering av två organ fattats; en växtsortsmyndighet i Angers i Frankrike och ett observatorium mot rasism och främlingsfientlighet i Wien. Det var inte aktuellt för Sverige att erbjuda sig att bli säte för något av dessa organ.