Vårdartjänst startades för att finansiera handikappade ungdomars högre studier (statsverkspropositionen 1970 Bil. 7 Socialdepartementet). Då gällde det i huvudsak studerande med rörelsehinder. Vid den tiden hade ungdomar med andra handikapp t.ex. dövhet eller synskada knappast möjlighet att gå igenom gymnasieskolan.
I dag passerar ett ökat antal handikappade ungdomar gymnasieskolan med goda förutsättningar för högskolestudier. Bekymret i dag är att finansiera de stöd som krävs för att högskolestudierna skall kunna genomföras t.ex. tolkstöd för döva studenter. Jag är väl medveten om att det är ett ansvar för högskolorna att reservera medel så att handikappade studerande får lika tillgång till studier. Det är ett fiansiellt problem för flera högskolor och vi kan inte blunda för problemen utan måste söka lösningar.
Jag menar att vårdartjänstens syfte omfattar flera grupper än rörelsehandikappade. 1970 hade våra kolleger i riksdagen inte fantasi nog att förutse att så många ungdomar med olika handikapp kan studera vid högre utbildning och att handikappet kan övervinnas med olika stödinsatser.
Vad avser socialministern vidta för åtgärder för att anslaget för vårdartjänster skall gälla för fler grupper?