Fråga 1997/98:346 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Pierre Schori om uppehållstillstånd för långväntande flyktingar

Den 4 juli 1997 skulle ett återsändandeavtal med Jugoslavien ha undertecknats i Belgrad. Först nu är det klart. Det gäller nu att Jugoslavien är berett att ta emot sina egna medborgare som flytt landet, de flesta från Kosova. Det är ju enligt Miljöpartiets åsikt egentligen en självklarhet.

Men däremot anser vi det inte som en självklarhet att avtalet skall föranleda återsändande och avvisning när det gäller de flyktingar som vistats här i Sverige under lång tid. Det finns ca 4 000-5 000 asylsökande flyktingar kvar i landet från Jugoslavien varav ca 1 500 kom redan 1991-1993. Många barnfamiljer har fått uppehållstillstånd och flera kommer efter allt att döma att få stanna.

Men ensamma asylsökande, ofta unga män som ej fullgjort sin värnplikt har efter dessa 5-7 års väntan förlorat så mycket; studier, utbildning, i stället fått ett liv i vakuum, ofta med psykiska problem som följd, att de behöver ett skydd här av humanitära skäl. Gränsen är nådd.

I proposition 1996/97:25 togs regeringens möjlighet att använda förordningsrätten upp och det var tänkt att den skulle användas i betydligt större utsträckning än tidigare och nu kommer min fråga:

Avser statsrådet att verka för en förordning som ger dessa långväntare en möjlighet att få uppehållstillstånd i Sverige?