Tuve Skånberg har frågat mig om jag kommer att verka för att bestämmelserna om äktenskapsskillnad skärps och betänketiden förlängs.
Utgångspunkten är att en makes önskan om äktenskapsskillnad skall respekteras. Samtidigt kräver barnens intresse att risken för förhastade beslut så långt möjligt undanröjs. För att motverka oöverlagda beslut föreskriver därför lagen att makarna har rätt till äktenskapsskillnad först efter sex månaders betänketid i de fall någon av makarna varaktigt bor tillsammans med och har vårdnaden om eget barn som är under 16 år.
Enligt min mening är sex månader en väl avvägd betänketid för att motverka förhastade beslut och t.ex. ge makarna möjlighet till familjerådgivning. Jag har svårt att tro att man skulle komma åt de problem som Tuve Skånberg tar upp i frågan genom att förlänga betänketiden.
Mitt svar på Tuve Skånbergs fråga är alltså att jag inte avser att verka för en skärpning av bestämmelserna om äktenskapsskillnad och en förlängning av betänketiden.