Svar på fråga 1997/98:1002 om komplettering av Neutralitetspolitikkommissionens arbete

den 19 augusti

Carl B Hamilton har frågat mig om regeringen avser att tillsätta en undersökningskommission med uppgift att dels komplettera Neutralitetspolitikkommissionens arbete dels behandla tiden fram till 1989.

Neutralitetspolitikkommissionens betänkande bidrog på ett värdefullt sätt till kunskapen om svenska säkerhetspolitiska ställningstaganden 1949-1969. Den senaste tidens mediedebatt utgår från uppgifter, som var kända av kommissionen och beaktade i kommissionens arbete. Vidare undersökningar av denna tidsperiod bör nu överlåtas på den historiska och säkerhetspolitiska forskningen.

Ett flertal för frågan relevanta forskningsinsatser pågår redan. Bl.a. finansierar Riksbankens jubileumsfond och UD projektet "Sverige under kalla kriget", som genomförs i ett nätverk av forskare på fem universitet och högskolor. Grundad på så stor öppenhet som möjligt vad avser källmaterial bör forskningen kunna stimulera till en fortsatt och fördjupad diskussion om vår säkerhetspolitik.

Kännedom om vissa säkerhets- och försvarspolitiska förhållanden av central betydelse för landets säkerhet och relationer till andra länder måste nödvändigtvis under kortare eller längre tid begränsas till ett fåtal ansvariga personer. Genom utrikesnämnden och andra organ får dock företrädare för regerings- och oppositionspartier fortlöpande information om viktiga säkerhetspolitiska frågor av hemlig natur.

Regeringen önskar en öppen och bred debatt om vår säkerhetspolitik såväl under tidigare år som i dag. En sådan är vital för demokratin. För att bli konstruktiv måste debatten om tidigare perioder utgå från god kunskap om fakta och bedömningar, insatta i sitt historiska sammanhang.

Sju regeringar med skiftande partisammansättning bar under åren 1969-1989 ansvaret för Sveriges säkerhetspolitik. Detta innebär att kunskap om säkerhetspolitiska förhållanden av central betydelse för Sverige har stor och djup spridning över partigränserna. Den typ av genomlysning som Carl B Hamilton efterlyser finns därför redan.

Det bästa sättet att främja kunskapen om vårt nära förflutna och stimulera en öppen och saklig diskussion är att fortlöpande frisläppa källmaterial, som kan användas för forskning och journalistisk behandling. Regeringen eftersträvar största möjliga öppenhet när det gäller insyn i arkivens innehåll.