Carl Fredrik Graf har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta så att mindre företags möjligheter att få sin sak prövad hos Konkurrensverket inte åsidosätts. Frågan har ställts med anledning av Konkurrensverkets handläggning av skrivelsen från WEBA Kemi AB med klagomål över att Arla ek. för. och Milko ek. för. vägrat marknadsföra WEBA:s diskmedel avsett för mjölkmaskiner.
Jag är ense med Carl Fredrik Graf om vikten av att de små företagen har möjlighet att få hjälp vid fall av ojusta konkurrensmetoder. De små företagen har stor betydelse för sysselsättningen samt för upprätthållandet av ett högt konkurrenstryck och därmed effektiviteten i svenskt näringsliv. Konkurrensen är viktig för att konsumenterna skall få de varor och tjänster de efterfrågar till så låga priser som möjligt. Konsumenternas nytta är en central aspekt i konkurrenspolitiken.
Konkurrensverket har till uppgift att utifrån dessa utgångspunkter och med hänsyn till sina resurser prioritera mellan inkommande klagomål och bedöma huruvida i ett klagomål påtalade förhållandena bör utredas eller inte. Om verket beslutar att inte vidta någon åtgärd i direkt anslutning till ett enskilt klagomål samlas den lämnade informationen i verkets kunskapsbank om aktuell marknad. Denna information tillsammans med annan information som kommer verket till del kan leda till att Konkurrensverket efter en tid initierar en bredare utredning av aktuell marknad.
Ett beslut av verket om att avstå från att utreda ett enskilt klagomål möjliggör för den klagande att själv ta upp sina klagomål för prövning i tingsrätten. Jag har underrättats om att verket mot denna bakgrund har som princip att lämna ett sådant beslut så snabbt som möjligt till den klagande.
Konkurrensverkets beslut i detta slag av ärenden är normalt kortfattade. Verket följer dock enligt uppgift i regel upp besluten med en fylligare muntlig information till den klagande om lagstiftningen och grunderna för verkets beslut. Konkurrensverket bedömer att detta förfarande både är rationellt ur dess egen synvinkel och innebär en hög servicekvalitet gentemot den klagande.
Konkurrensverket har för närvarande en hög arbetsbelastning. Det stora antalet ansökningsärenden har krävt den absoluta merparten av verkets resurser. Utrymmet har därför varit litet för egna initiativ till att utreda och angripa konkurrensbegränsningar. I regleringsbrevet för år 1997 har regeringen satt upp som ett prioriterat verksamhetsmål att gamla ansökningsärenden skall vara avslutade vid årets slut. Verket har vidtagit särskilda åtgärder för att klara detta. Bl.a. har en särskild och temporär utredningsavdelning inrättats. Tillsammans med de positiva effekter som, efter vad jag erfarit, har uppstått till följd av den större omorganisation som genomfördes i september 1995 finns det skäl att förutse ett ökat utrymme för egna initiativ och uppföljande verksamhet från verkets sida under år 1998.
Mot bakgrund av vad jag anfört bedömer jag att det för närvarande inte finns anledning att vidta några åtgärder för att förstärka de små företagens möjligheter till sakprövning hos Konkurrensverket av sina klagomål.