Fortfarande har vi inget effektivt botemedel för hiv. Därför är det hivpreventiva arbetet mycket viktigt med tanke på att det rör sig om en dödlig sjukdom som sprids dels genom sexuellt umgänge, dels genom blodsmitta. Sedan drygt tio år har de tre storstäderna fått särskilda pengar för detta arbete eftersom risken för smittspridning varit större i dessa områden än i övriga landet. Ansvaret för medelsfördelningen har under senare år legat på Folkhälsoinstitutet men nu har en del av de statliga medlen förts över till anslagsposten för kommunerna och det är därför regeringen genom Inrikesdepartementet som fördelar dessa medel.
Det hivpreventiva arbetet har lagts upp med långsiktighet och med hänsyn tagen till de olika regionernas smittläge där Stockholms- och Malmöregionerna har en sämre situation än Göteborg. Det har också påverkat medelsfördelningen så att Stockholm och Malmö erhållit större anslag än Göteborg.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga på vilka grunder regeringen avser fördela 1998 års medel för hivpreventivt arbete.