Svar på fråga 1997/98:415 om ersättningsregler för skattenämnder

Elving Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta initiativ till att ändra reglerna för ersättning till skattenämndernas ledamöter så att lekmannainflytandet i nämndernas arbete säkerställs.

Frågan är ställd med den utgångspunkten att skattenämndernas ledamöter har sammanträdesplatsen som sitt tjänsteställe och att reseersättning därför inte betalas för deras resor till och från sammanträdesorten.

Ledamöter i skattenämnd får fr.o.m. den 1 januari 1997 ersättning för sitt uppdrag enligt samma regler som gäller för nämndemän i domstol. Arvodesreglerna som gäller för nämndemän i länsrätt skall därvid tillämpas för skattenämndsledamöterna. Det innebär att de kan få arvode för förberedelsearbete inför sammanträdet.

För nämndemän i domstol gäller i beskattningshänseende en särskild bestämmelse om tjänsteställe som innebär att tjänstestället för dem skall anses vara bostaden (punkt 3 anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen [1928:370]). Det medför att deras resor mellan bostaden och domstolen skattemässigt betraktas som tjänsteresor.

Huvudregeln i fråga om tjänsteställe är annars att tjänsteställe är den plats där arbetstagaren fullgör huvuddelen av sitt arbete. För ledamot i skattenämnd gäller denna huvudregel.

Flera ledamöter i skattenämnd har i brev till departementet uppgett att skattemyndigheterna inte betalar ut reseersättning för deras resor till sammanträdesorten och att reglerna således tillämpas på det sätt som beskrivits av Elving Andersson. Min mening är att skattenämndens ledamöter inte bör behandlas annorlunda än nämndemän i domstol i det här avseendet. Det har därför redan inletts ett arbete med att undersöka vilka eventuella åtgärder som kan behöva vidtas för att ledamöter i skattenämnd skall erhålla ersättning för resor till sammanträdesorten.