Svar på fråga 1997/98:247 om mänskliga rättigheter i Pakistan

Ann-Marie Fagerström har frågat statsrådet Schori vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att de mänskliga rättigheterna, inklusive religionsfrihet och yttrandefrihet skall respekteras i Pakistan. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Inledningsvis vill jag erinra om att Sverige deltar aktivt i de möten om MR-frågor som äger rum i olika multilaterala fora. FN har en central roll när det gäller normbildningen och den globala uppföljningen av att länder respekterar folkrättsliga regler, inklusive fastlagda principer vad gäller de mänskliga rättigheterna. Regeringen tar vidare upp MR-frågor i en bilateral dialog med olika länder samt betonar dessa frågors betydelse inom ramen för såväl multilaterala som bilaterala biståndsinsatser.

Det finns också ett starkt engagemang för MR-frågor i det svenska samhället, vilket avspeglas i det omfattande arbete, oftast på frivillig grund, som utförs i Sverige och utomlands av folkrörelser och enskilda organisationer.

I ett frågesvar i riksdagen om de mänskliga rättigheterna i Pakistan den 2 maj 1996 konstaterade jag att ansatser då gjordes från den pakistanska regeringens sida för att uppmärksamma och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna.

Av flera rapporter till FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, bl.a. i en rapport av FN:s rapportör om tortyr som förra året besökte Pakistan, framgår att situationen är bristfällig i flera avseenden.

Rapporter visar också att pakistansk lag och praxis inte i tillräcklig utsträckning skyddar religiösa minoriteter. Speciellt anges att personer som tillhör Ahmadiya-rörelsen utsätts för trakasserier och förföljelse. Kritik riktas även mot hädelselagstiftningen, som främst används mot Ahmadiya-rörelsens medlemmar och kristna. De mycket stränga straffpåföljderna står ej i proportion till de handlingar de åklagade dömts för.

Det är helt oacceptabelt att människor riskerar straff på grund av sin religiösa övertygelse. Tankefrihet och religionsfrihet tillhör de grundläggande fri- och rättigheterna.

Jag utgår från att Pakistans regering noga studerar den kritik som framförs i olika FN-rapporter, och vidtar adekvata åtgärder för att följa upp de konkreta förslag om förbättringar som lämnas i dessa. Jag skulle varmt välkomna om Pakistan, som anslutit sig till flera konventioner om mänskliga rättigheter, även ansluter sig till FN:s konventioner om ekonomiska, sociala och kulturella respektive om medborgerliga och politiska rättigheter.

Den svenska regeringen avser att på olika sätt fortsätta sitt engagemang i olika MR-frågor och därvid söka medverka till en positiv utveckling inom detta område, inklusive genom att söka medverka till en ökad respekt för yttrande- och religionsfrihet.

I Pakistan ger vi bl.a. stöd till utbildningsinsatser som genomförs i samverkan mellan svenska och pakistanska organisationer. Sida stöder sedan 1993 den ledande PR-organisationen, Human Rights Commission of Pakistan, för upprättandet av ett "Center for Democratic Education". Svenska Rädda Barnen är verksamma i Pakistan och samarbetar med flera pakistanska MR-organisationer. Sverige har vidare sedan 1991 årligen finansierat deltagandet för jurister från pakistan i Raoul Wallenberg Institutets utbildning om mänskliga rättigheter för att motverka olika former av diskriminering.

Det är min förhoppning att Sverige, tillsammans med FN och det internationella samfundet, bl.a. genom en rättfram dialog med pakistanska regeringsföreträdare i olika fora skall kunna bidra till en ökad medvetenhet om mänskliga rättigheter för att därigenom främja en hållbar, stabil och god demokratisk utveckling i Pakistan.