Svar på fråga 1997/98:354 om mänskliga rättigheter i Östtimor

Eva Goës har med hänvisning till oroligheterna i Dili i november 1997 frågat mig vad jag tänker göra för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor, och för att återge studenterna i Dili rätten att studera vid sitt universitet.

Låt mig först instämma med Eva Goës i att situationen för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor är långt ifrån tillfredsställande. Under hela 1997 - i synnerhet i samband med parlamentsvalen i maj - ägde en rad våldshandlingar rum. Medier har vid flera tillfällen rapporterat om civila offer orsakade av den indonesiska militären. Uppgifter har också förekommit om att östtimoresiska motståndsgrupper förorsakat civila offer. Oroligheterna vid universitetet i Dili den 14 november, som Eva Goës hänvisar till, illustrerar det spända förhållandet mellan östtimoreserna och de indonesiska myndigheterna. Studenternas agerande mot säkerhetsstyrkornas närvaro i samband med en minnesstund över Santa Cruz-massakern 1991 ledde till en våldsam militär överreaktion. Universitetet i Dili stängdes därefter, men öppnades åter den 5 januari. Fortsatt hålls, enligt Internationella rödakorskommittén, sex studenter av polisen.

Även inom Indonesien har kritik riktats mot säkerhetsstyrkornas agerande. Den nationella MR-kommissionen KomnasHam, konstaterade i en rapport efter oroligheterna att händelserna den 14 november innebar övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och påtalade bl.a. disciplinproblem inom säkerhetsstyrkorna.

Oroligheterna i Dili visar ånyo på den otillfredsställande situationen i Östra Timor, och understryker vikten av en rättvis lösning av konflikten som fullt ut respekterar det östtimoresiska folkets rättigheter.

Sverige har gemensamt med övriga EU-länder också till de indonesiska myndigheterna påtalat dessa senaste uppenbara överträdelser av de mänskliga rättigheterna i Östra Timor.

Den svenska regeringen ger också sitt fulla stöd till de samtal om Östra Timors framtid som leds av FN:s generalsekreterare. Av allt att döma löper denna process, som av de inblandade parterna ses som den mest hoppingivande, för närvarande i positiva banor. Det är dock ännu för tidigt att se några tydliga konturer av en fredlig lösning som kan accepteras av alla parter.

Sverige agerar också internationellt, främst genom olika FN-forum där vi tillsammans med övriga EU-länder verkar för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna på Östra Timor. Vi stöder också den östtimoresiska befolkningen genom bistånd till organisationer verksamma i Östra Timor, såsom Internationella rödakorskommittén, FN:s barnfond (Unicef) och Svenska Caritas.

Jag kan försäkra Eva Goës att den svenska regeringen tillsammans med övriga EU-länder även fortsättningsvis noggrant kommer att följa och uppmärksamma situationen för de mänskliga rättigheterna i Östra Timor.