Fråga 1997/98:662 av Eva Goës (mp) till miljöministern om radioaktivt avfall

Mängden radioaktivt avfall ökar varje dag i världen. Kontrollen över alla led i den kärntekniska kedjan, kräver mer personal och bättre teknik än vad som finns i dag. Det kräver i sin tur ekonomisk finansiering. Det får emellertid inte innebära sämre regler och tillsyn av radioaktivt avfall antingen det är hög- eller lågradioaktivt. Senare års forskning har visat att lågdosstrålning är farlig för hälsan, därför bör gränsen för friklassning av radioaktivt material vara noll.

Direktivet 96/92/Euratom för s.k. friklassningsnivåer undantar lågradioaktivt material från reglering.

De som tolkat direktivet har kunnat utläsa följande: Starkt radioaktivt material får blandas med icke smittat stoff så att det klarar friklassningsnivåerna. Friklassat material kan alltså innehålla "heta" partiklar.

Direktivet förbjuder "avsiktlig tillsats" av radioaktivt smittad material i tillverkning av varor eller livsmedel. Men om man råkar blanda in bestrålat material i leksaker eller konservburkar, kan ingen veta. Denna del i avtalet var inte avsiktlig.

Radioaktivt smittade material får brännas som sopor eller användas som fyllnadsmaterial. Alltså kan omgivningen exponeras genom förbränningsgaser och sot eller genom dammpartiklar i luften m.m.

Om ovanstående tolkning är riktig, kommer den lågaktiva strålningen att spridas i vår miljö, bl.a. genom import av varor enligt Euratomdirektivet.

Min fråga till miljöministern är:

Avser ministern agera för att införa strängare krav än dem i rådsdirektivet 92/96/Euratom?