På sistone har de dystra nyheterna spridits, att flyttlassen från Norrland nu går i lika strid ström söderut som under 70-talet. Det är alldeles självklart att konkreta åtgärder krävs nu.
I flera av Norrlands inlandskommuner spelar, av lättförklarliga skäl, skogsbruket en betydelsefull roll för näringslivet och sysselsättningen. I en liten kommun som Arvidsjaur, för att nämna ett exempel, finns fyra sågverk. Ca 100 personer är sysselsatta på dessa sågar. I dag upplever man stor vånda över att staten, som majoritetsägare i Assi Domän, transporterar de råvaror som sågverken behöver för fortsatt sysselsättning ned till kustkommunerna.
Assi Domän äger skogsarealerna i bygden och de små sågverken har ytterligt svårt att få tag i råvaror, såvida man inte kan köpa från Assi Domän. Det kan knappast råda någon tvekan om att de små inlandssågverken förädlar, generellt sett, träråvarorna i högre grad än vad som sker i kustkommunerna. Det finns således utöver behovet av aktiva konkreta regionalpolitiska åtgärder all anledning att beakta möjligheten att vinna ett högre förädlingsvärde ur skogsråvarorna.
Mot ovanstående bakgrund ställs följande fråga:
Vilka åtgärder är näringsministern beredd att vidta för att de små sågverken i Arvidsjaur och andra norrländska inlandskommuner skall kunna förses med tillräckliga råvaror?