Birger Schlaug har frågat mig om regeringen avser att ersätta delar av den uteblivna Barsebäckselen med rysk kärnkraftsel.
Energiöverenskommelsen och det energipolitiska riksdagsbeslutet från i juni innebär bl.a. att den avvecklade kärnkraften skall ersättas genom effektivisering av energianvändningen, konvertering till förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel energiproduktion. Sverige skall även i fortsättningen vara i huvudsak självförsörjande med el. Det är alltså inte aktuellt att göra Sverige beroende av kärnkraftsproduktion i utlandet.
Vi skall dock inte avstå från att importera el, exempelvis de år när vi har ont om vattenkraft i Sverige. Erfarenheterna från det nordiska samarbetet på elområdet visar att det finns stora fördelar med internationellt kraftutbyte och elhandel. Det möjliggör en jämnare och mer effektiv elproduktion, vilket minskar de negativa miljöeffekterna. Det främjar också stabila och låga elpriser. Det är även bra för försörjningstryggheten att koppla samman kraftsystemen i olika länder för att skapa mer flexibla försörjningsstrukturer.
Energisamarbetet i Östersjöländerna är en viktig del i energiöverenskommelsen och den energipolitik som riksdagen nyligen beslutat om. Ett vidgat energisamarbete i Östersjöregionen, bl.a. genom en utbyggd infrastruktur, är av största vikt för utvecklingen av en säker och mer miljövänlig elförsörjning i regionen. Polenkabeln är en del i en sådan infrastruktur. Det finns alltså goda energipolitiska skäl att anlägga Polenkabeln.
Det saknas förutsättningar för import av rysk kärnkraftsbaserad el via Polenkabeln, eftersom det inte finns några ledningsförbindelser mellan ryska, ukrainska och baltiska kärnkraftverk och det polska elsystemet.