Fråga 1997/98:773 av Inger Davidson (kd) till justitieministern om dubbel straffbarhet

Svenska medborgare, utlänningar bosatta i Sverige samt i vissa fall även personer som tillfälligt vistas i vårt land kan dömas här i riket för brott de begått utomlands. En klar begränsning är dock kravet på dubbel straffbarhet, dvs.villkoret att gärningen var straffbar även i landet där brottet begicks.

Vissa undantag har gjorts från detta krav, exempelvis beträffande brott mot Sverige eller en svensk allmän inrättning. Det finns även ett generellt undantag för brott vars straff enligt svensk lag är fängelse i fyra år eller mer. För sexualbrott medger därför endast fall av grov våldtäkt undantag.

Kravet på dubbel straffbarhet bygger på att den enskilde skall "ta seden dit han kommer" straffrättsligt. Olika länders moral- och sedlighetsuppfattningar skiljer sig dock. Kommersiell sexuell exploatering av barn är inte ett brott i alla länder. En pedofil som förgripit sig på ett barn i en stat där detta inte är straffbelagt eller där åldersgränsen skiljer sig från den svenska kan därför inte dömas i vårt land.

Genom barnkonventionen förbinder sig Sverige att alltid sätta barnets bästa, oavsett nationalitet, främst. Detta rimmar illa med kravet på dubbel straffbarhet för sexuella övergrepp mot barn. Flera europeiska länder samt även länder som exempelvis USA och Australien har avskaffat detta krav.

Avser justitieministern att verka för en eliminering av kravet på dubbel straffbarhet när det gäller sexuella övergrepp mot barn?