Ann-Kristine Johansson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att lagens intentioner skall uppfyllas så att alla djur får möjlighet att komma ut på bete.
Bestämmelser om beteskrav och om hur bete skall anordnas finns i djurskyddsförordningen (1988:539) och i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1993:129) om djurhållning inom lantbruket m.m. Dessutom finns Jordbruksverkets allmänna råd om betesdrift (1994:2). Enligt djurskyddsförordningen skall mjölkkor hållas på bete sommartid. Vissa undantag kan medges enligt regler i förordningen. Huvuddelen av sådana dispensärenden prövas av den kommunala nämnd som har tillsyn över att djurskyddslagen följs. Jordbruksverket prövar endast en mindre del av ärendena.
I Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:93) finns ytterligare detaljregler om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att dispens från beteskravet skall ges. Där anges bl.a. att alla sinkor och rekryteringsdjur över sex månader alltid måste hållas på sommarbete. Vidare anges att alla djur som omfattas av en dispens skall ges möjlighet till motion under en sammanhängande period om minst två månader per år. I de allmänna råden anges i vilka fall det kan anses finnas särskilda skäl för att medge undantag från kravet på bete. Sådana särskilda skäl kan t.ex. vara att det inte finns godtagbara drivningsvägar till betesmarken och inte heller förutsättningar att anlägga sådana vägar. Reglerna för när dispens skall ges är mycket strikta. Det ställs höga krav på stallmiljö och djurhälsa. Kravet på två sammanhängande månaders motion innebär att inga djur skall kunna stå bundna hela året.
Jag anser att de nuvarande reglerna om undantag från beteskravet är nödvändiga. Möjligheten att få undantag behövs främst för att de lantbrukare som byggt före den 1 juli 1988 och, till följd av den då förhärskande rådgivningen att hålla korna inne, inte planerat för betesdrift utan byggt på en plats där bete inte kan anordnas. Om inte möjlighet till undantag fanns skulle dessa familjer vara tvungna att sluta hålla mjölkkor och eventuellt tvingas lämna sina gårdar.
Jordbruksverket har tidigare i en enkätundersökning studerat dispensläget i landet. Detta var år 1991 och därefter har reglerna för dispensgivning förtydligats. Jag anser att det är lämpligt att följa utvecklingen vad det gäller betesdispenser. Jag har för avsikt att ge Jordbruksverket i uppdrag att undersöka hur dispensgivningen förändrats sedan år 1991 och också bedöma vilken utveckling som kan förväntas.