Svar på fråga 1997/98:137 om kemikalier i Nordsjön

Kenth Skårvik har frågat mig huruvida jag avser verka för att minska kemikalieutsläppen vid oljeborrning i Nordsjön.

I sin fråga konstaterar Kenth Skårvik mycket riktigt att användningen av olika kemikalier i samband med borrning efter olja är omfattande. Problemet är dessutom att dessa kemikalier släpps ut direkt i den marina miljön, och inte binds till organiskt material i samma omfattning som exempelvis kemikalier som tillförs havet via floder.

Sverige har vid ett flertal tillfällen agerat kraftfullt inom kemikalieområdet. Inom Nordsjökonferenserna har länderna åtagit sig att minska utsläppen av olika kemikalier, och den senaste Esbjergdeklarationen från Nordsjökonferensen 1995 sätter det slutliga målet till halter nära noll inom 25 år.

Nordsjökonferensernas åtaganden konkretiseras oftast inom OSPAR-kommissionens bindande beslut. Därför är Sverige för närvarande mycket aktivt i frågan om att driva igenom Esbjergåtagandet i denna konvention, som en övergripande målsättning samt med en konkret strategi för genomförande. I sommar hoppas jag kunna delta i ministermötet som fattar detta beslut. Just nu ser det ut som om vi t.o.m. kan få ett ännu mera konkret och omfattande beslut inom OSPAR än i Esbjerg.

OSPAR fattar också bindande beslut som rör enskilda frågor, exempelvis användning av vissa kemikalier eller utsläpp av vissa ämnen från en viss verksamhet. Senast på kommissionsmötet i september i år fattades beslut om krav på reglering av vissa ämnens användning inom offshore-verksamheten, samt en mekanism med vilken ytterligare ämnen kan förbjudas för användning över huvud taget. Liknande beslut har tagits tidigare, exempelvis gällande krav på reningsteknik för utgående vatten från plattformarna, reglering av användning av oljebaserade borrvätskor och tidigare beslut om användning och utsläpp av kemikalier. I dessa diskussioner driver alltid Sverige frågorna med kraft.