Inger René har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att olika tjänster i hemmet skall få en ur skattesynpunkt likvärdig behandling.
Inger Renés fråga ställs mot bakgrund av att en möjlighet till skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på bostadshus infördes våren 1996. Avsikten var att stimulera byggnadsverksamheten i landet i ett läge med en avmattning i byggkonjunkturen. Enligt de förnyade bedömningar regeringen gjorde i budgetpropositionen för 1998 ansågs det med samma motiv angeläget att förlänga stimulansen till att gälla även under 1998.
ROT-avdraget har alltså en konjunkturpolitisk bakgrund, där avsikten bl.a. är att överbrygga en temporär svacka för att undvika en framtida brist på arbetskraft. När Inger René frågar varför andra tjänster som t.ex. lokalvård, vårbruk i trädgård och fönsterrengöring inte ges samma skattemässiga behandling som byggnadsarbeten handlar det inte om konjunkturpolitik. Enligt min mening finns inga särskilda konjunkturpolitiska skäl för en stimulans av städning, arbete i trädgårdar och fönsterputsning. Rent allmänt finns också tydliga tecken till ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med en ökning under andra halvåret 1997 av sysselsättningen inom den privata sektorn främst till en följd av en uppgång i sysselsättning i privat tjänstesektor.
Frågan handlar i stället om huruvida det av effektivitetsskäl är motiverat att minska skatten på olika tjänster där individerna själva har möjlighet att utföra arbetet. Denna fråga har behandlats av Tjänstebeskattningsutredningen som också presenterade olika förslag. Regeringen kunde i budgetpropositionen för 1998 instämma i utredningens analys av de effektivitets- och specialiseringsvinster som de av utredningen presenterade förslagen kan medföra. Samtidigt konstaterades att utredningens förslag till finansiering skulle leda till oacceptabla effekter på inkomstfördelningen.
Jag anser i likhet med Tjänstebeskattningsutredningen att en eventuell skattestimulans av tjänstesektorn bör riktas mot ett förhållandevis brett område av tjänster. En smal avgränsning försämrar åtgärdernas fördelningspolitiska profil. Åtgärder med en bred inriktning ger å andra sidan en betydande offentlig-finansiell kostnad.
Ett system med skattesubventionering av tjänster riktade till hushållen måste finansieras fullt ut och kraven på balanserade offentliga finanser begränsar det utrymme som finns för en satsning på tjänstesektorn. Möjligheten att höja skatter och avgifter på andra sektorer är begränsat. Verksamheter som skolan, vården och omsorgen måste undantas från besparingar. Vilken finansiering som bör väljas vid en eventuell skattestimulans av tjänstesektorn bereds för närvarande inom Regeringskansliet.