Institutionen och professuren i radioekologi läggs ned vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) som en följd av krav på besparingar och en konsekvens av att grundutbildningen nu prioriteras. En professur i radioekologi är dock en unik resurs och angelägenhet. Ett flertal allvarliga händelser i världen, inte minst Tjernobylolyckan, har visat betydelsen av att upprätthålla en hög vetenskaplig kompetens inom området radioekologi. Av tradition finns också en mycket omfattande forskningsverksamhet relaterad till miljöpåverkan av strålning och radioaktivitet i Sverige. Forskare förstod redan tidigt hur viktiga radioaktiva ämnen är för att följa olika spridningsvägar i ekosystemet men också att det fanns ett potentiellt hälsoproblem. De radiofysiska institutionerna har genom åren utvecklat tekniker som möjliggjort mätningar av låga aktivitetsnivåer av de i naturen förekommande ämnena, antingen de är naturliga eller en följd av mänsklig nedsmutsning.
Det verkar inte lämpligt att avveckla institutionen och professuren i radioekologi nu när den väntande kärnkraftsnedläggningen skall inledas och problemen med hanteringen av kärnkraftsavfallet lösas. Det är viktigt att Sverige bidrar med vetenskaplig kompetens inom strålskyddsforskning och radioekologisk forskning till en omvärld med gamla kärnreaktorer och en betydande radioaktiv nedsmutsning.
Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder med anledning av avvecklingen av institutionen och professuren för radioekologi?