Svar på fråga 1997/98:459 om sänkt skatt i tjänstesektorn

Chris Heister har frågat mig vilka skatter regeringen har för avsikt att sänka för att åstadkomma den expansion av tjänstesektorn som Sverige är i sådant stort behov av.

Chris Heister konstaterar i sin fråga helt korrekt att tjänstesektorn är den del av arbetsmarknaden som är mest expansiv. Den uppgång i sysselsättningen som har skett under det andra halvåret 1997 har främst varit en följd av att sysselsättningen i privat tjänstesektor ökat. Mot denna bakgrund finner jag inga arbetsmarknadspolitiska eller andra skäl till en generell skattestimulans av tjänstesektorn.

En eventuell skattestimulans av tjänstesektorn bör i stället främst inriktas på sådana tjänster där individerna själva har möjlighet att utföra arbetet. Tjänstebeskattningsutredningen har visat att en sådan inriktning skulle kunna ge såväl effektivitets- och specialiseringsvinster som gynnsamma effekter på sysselsättningen. För att uppnå en tillfredsställande fördelningspolitisk effekt av skattestimulansen föreslog Tjänstebeskattningsutredningen också att skattesänkningen bör omfatta tjänster som flertalet individer kan förväntas konsumera, t.ex. serveringstjänster. Jag delar uppfattningen att en eventuell skattestimulans av tjänstesektorn bör inriktas mot ett förhållandevis brett område av tjänster där individerna själva har möjlighet att utföra arbetet. En sådan inriktning medför emellertid att en betydande offentlig-finansiell kostnad uppkommer. Tjänstebeskattningsutredningens förslag till skattelättnader innebär t.ex. att de offentliga finanserna försvagas med ca 5 miljarder kronor. Hur finansieringen av en eventuell skattelättnad för tjänstesektorn skall kunna ske - utan att högre prioriterade områden som vård, skola och omsorg drabbas - är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet.

En eventuell skattestimulans som inriktas mot ett förhållandevis brett område av tjänster kommer också med nödvändighet att beröra tjänster som hushållen konsumerar relativt frekvent. Av bl.a. administrativa skäl bör därför en eventuell skattestimulans uppnås genom en sänkning av någon av de kvantitativt betydelsefulla skatter på arbete som företagen formellt är betalningsskyldiga för: socialavgifter eller mervärdesskatt. En sänkning av mervärdesskatten har fördelen att den kan förväntas få ett större genomslag på det pris som konsumenten betalar för tjänsten och att skattelättnaden endast kommer hushållen till del. Inom EU verkar Sverige för närvarande kraftfullt för att kommissionen skall ges i uppdrag att ta fram ett direktiv som gör det möjligt att införa lägre moms på tjänster som riktas till hushållen. Frågan kommer ytterligare beredas inom EU innan ministerrådet tar ställning.