Lennart Fremling har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att undvika onödig inställelse och onödigt långa resor i samband med ärenden som handläggs av Invandrarverket. Frågan är ställd mot bakgrund av att Invandrarverket den 1 oktober 1997 tog över ansvaret från polisen för att ta emot och utreda ansökningar om uppehållstillstånd, resedokument och främlingspass. Invandrarverket utfärdar också bevis om uppehållstillstånd liksom resedokument och främlingspass. En effekt av förändringen har blivit att denna service kan lämnas på färre ställen i landet, eftersom Invandrarverket inte har lika många lokalkontor som polisen. Lennart Fremling nämner som exempel att en person som är bosatt i norra Dalarna måste resa till Västerås för att kunna personligen besöka Invandrarverket.
Den förändring som Lennart Fremling hänvisar till, ingår som ett led i regeringens strävan att modernisera hanteringen av invandringsfrågor. En grundläggande princip har därvid varit att i största möjliga utsträckning föra över handläggningen av ärenden, som rör utlänningars rätt att vistas i Sverige, till Invandrarverket. Jag konstaterar med tillfredsställelse att Lennart Fremling ser positivt på denna förändring. Det stämmer att Invandrarverket inte har ett så stort nät av kontor som polisen, även om Invandrarverket har sammanlagt 18 tillståndsenheter runt om i landet. Ytterligare en plats kommer att få en sådan enhet, nämligen Borlänge. I exemplet som Lennart Fremling nämnt innebär detta en stor förbättring. Ansökningar om uppehållstillstånd kan även lämnas in till andra enheter inom Invandrarverket, t.ex. mottagningsenheter. Dessa enheter kan, på samma sätt som tillståndsenheterna, utfärda bevis om uppehållstillstånd.
Enligt uppgift från Invandrarverket kommer man att efter den första infasningsperioden som nu är till ända inleda ett arbete med att utveckla verksamheten. En fråga som uppmärksammas är hur man skall kunna undvika att människor måste resa långa sträckor för att få sina ärenden behandlade. Det finns en rad möjligheter att åstadkomma sådana förbättringar bl.a. genom att, som Lennart Fremling föreslår, samarbeta med andra myndigheter och att undersöka möjligheterna att i högre grad tillämpa ett skriftligt förfarande.
Jag kan således svara Lennart Fremling, att åtgärder av det slag han efterlyser redan förbereds av Invandrarverket.