Chatrine Pålsson har frågat mig om regeringen avser att lägga fram förslag som förbättrar situationen för ensamstående föräldrar.
Chatrine Pålsson ställde senast i maj 1998 en interpellation med liknande innehåll till mig som bl.a. rörde föräldrarnas förutsättningar att få mer tid tillsammans med barnen. Hon frågade också då om regeringen avsåg att lägga förslag för att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation framför allt för familjer med de lägsta inkomsterna. Enligt Chatrine Pålsson skulle man uppnå dessa förbättringar om vårdnadsbidraget återinfördes.
Vill man förbättra barnfamiljernas ekonomi och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten så krävs en helt annan politik än den som Chatrine Pålsson förespråkar. Det krävs en politik som ser till att god barnomsorg blir tillgänglig för alla barn. Det krävs en politik för full sysselsättning så att alla föräldrar som vill arbeta kan göra det. Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för familjernas ekonomi och för jämställdheten. Inte minst viktigt är detta för ensamstående föräldrar.
Jag, och även regeringen, anser fortfarande att ett vårdnadsbidrag skulle vara ett allvarligt hot mot jämställdheten och en klar kvinnofälla. Ett vårdnadsbidrag skulle bli ett bidrag till dem som redan har råd att stanna hemma. Mest lönsamt skulle det bli för de familjer där bägge föräldrarna förvärvsarbetar, har höga inkomster och t.ex. har barnflicka. I den nu aktuella frågan antyder Chatrine Pålsson att det är ett återinfört vårdnadsbidrag som skulle vara det som bäst förbättrar situationen också för ensamstående föräldrar. Detta är svårt att förstå. Dessa föräldrar har betydligt längre arbetstider än kvinnor i parförhållanden vilket innebär att de mer än de flesta är beroende av en väl fungerande barnomsorg som i de flesta fall kräver en omfattning som skulle utesluta vårdnadsbidrag.
När nu det mödosamma arbetet med att förbättra statens ekonomi har gett resultat har regeringen valt att prioritera åtgärder som förbättrar barnfamiljernas ekonomi. Det är bl.a. därför som regeringen har höjt barnbidragen och återinfört flerbarnstilläggen. Dessa åtgärder har, tillsammans med höjningen av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen, inneburit klara förbättringar för barnfamiljernas ekonomi. Jag vill också peka på hur viktigt det är för barnfamiljernas ekonomi, att alla landsting nu också tagit bort patientavgifterna inom barnsjukvården. Detta är ju inte minst viktigt för de familjer som har låga inkomster.
Jag vill också upprepa vad jag tidigare sagt att de uppskattningsvis 5 miljarder kronor som ett vårdnadsbidrag kan beräknas kosta skulle räcka till att höja barnbidraget för cirka 1,7 miljoner barn med närmare 250 kr per barn och månad eller till ytterligare sex månaders ersättning i föräldraförsäkringen. Detta skall sättas i relation till de ca 150 000 barnfamiljer som skulle få del av ett vårdnadsbidrag och där en förälder ofta ändå är hemma med barnen - i många fall med stöd av den flexibla föräldraförsäkringen.
Jag vill sluta med att säga att jag delar Chatrine Pålssons uppfattning och anser att det är mycket viktigt att underlätta för föräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Detta gäller inte minst för ensamstående föräldrar. Det stora problemet för många av dessa är emellertid bristen på arbete. Därför är det fortfarande regeringens viktigaste uppgift att verka för att situationen på arbetsmarknaden förbättras. Enligt regeringens uppfattning är förvärvsarbete för alla, föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bra barnomsorg och skola för alla barn den bästa familjepolitiken.